HemAirlie beach och blåa krabbor
Hej hej,
Förra veckan åkte vi till proserpine för att fixa ett gas certifikat som vi behöver för att kunna besiktiga bilen.
Efter vi hade fått det åkte vi till Airlie beach. De flesta som åker dit gör det för att sedan hitta en båt till Whitsundays som är några vackra öar utanför kusten. Gerrit har redan gjort det med sin kompis och det är svindyrt så jag får se om jag gör det någon annan gång. Airlie beach är också ett ställe dit många backpackers åker för att festa. Vi var bara där under dagen och låg vid lagoonen som är en stor pool byggd precis vid havet.
Idag skulle vi ha jobbat så vi gick och lade oss som vanligt runt halv nio. Men klockan tio fick vi ett sms om att det inte blev något jobb. Så idag tog vi en långpromenad på stranden där vi såg miljoner av små blå krabbor springa runt. Jag har aldrig sett dem förut så jag undrar varför de var där just idag. De va väldigt fina och såg ut som små safirer som skimrade i solljuset.
Imorgon ska bilen fixas hos en mekaniker så vi håller tummarna för att det inte kommer att bli för dyrt och att vi sedan kan sälja vår van.
Party i Bowen
I fredags var jag ledig och ensam hemma hela dagen så då låg jag och läste i solen. Värmen ligger på stadiga 28 grader vilket är helt okej.
När grabbarna kom hem från jobbet gjorde vi oss iordning för en natt i byn. Det var Tom och Sam, våra sambos, sista dag och efter 100 dagar fick de sitt andra års visum. Det skulle såklart firas! Först hängde vi hemma en stund men eftersom vi inte får ha några gäster så gick vi ganska tidigt vidare till en bar och sen till ett uteställe. Jag blev väldigt överraskad när jag såg hur många människor som var ute i Bowen som bara har dubbelt så många invånare som Grästorp. Det blev en riktigt rolig kväll/natt som avslutades hos några italienare som gjorde den godaste nattamaten jag någonsin ätit.
Har tyvärr inga bilder från partyt så det får bli en bild från stranden istället.
Vanligtvis brukar vi sluta jobba runt elvatiden men idag slutade vi fyra! Vissa dagar blir det väldigt långtråkigt att stå och göra samma sak men idag roterade vi var tredje timme så då kändes det lättare när man hade något att se fram emot. När vi inte sorterade så packade vi bönorna och i slutet kom det även vita bönor istället för gröna. Yay! Det är ju kul att man kan bli glad för det lilla.
På bandet bakom mig fick de upp en stor padda vilket japanerna starkt ogillade. Men jag tyckte den va jättefin. Det finns även en massa häftiga insekter som flyger runt som jag tycker är kul att kolla på men asiaterna bara skriker och springer därifrån.
Alla är vi olika.
Bowenwood
Fyra dagar har jag redan jobbat i bönskjulet. Jag trivs bra och vi har nu flyttat in hos tre britter inne i "stan". Det bor runt tio tusen människor i Bowen, om det är inkluderat alla backpackers som är här och jobbar vet jag inte. I Bowen spelades filmen Australia med Nicole Kidman och Hugh Jackman in och de har världens största (inte riktiga) mango som kostade en förmögenhet. Ja, det är väl ungefär det som finns här i Bowen. Och sol då. Det är absolut ett plus. Själva jobbet har inte blivit roligare direkt men som vanligt är det folket man jobbar med som gör det roligt. Runt 70 procent är asiater, de flesta från Japan, och sen är det folk från England, Frankrike, Italien, Sudan, Somalia, Skottland och en till svensk.
Förresten så har jag helt glömt av att berätta att vi fick ett jobb innan det här jobbet. Det var när vi var i Mount Isa som var en av de större städerna ute i öknen. Vi kollade efter jobb där i någon timme eftersom det fanns täckning och hittade ett jobb som kommit ut samma dag i Mount Isa. Så vi ringde, fick åka dit på intervju och fick jobbet båda två. Det var i en nyöppnad kebabrestaurang och vi hoppades på att eftersom det ligger mitt ute i ingenstans att det skulle räknas som ett jobb jag skulle kunna göra för att få mitt visum. Men det visade sig att det inte var så så vi fick tacka nej och åka vidare.
Packing beans in Bowen
Jag har nu jobbat två dagar och varit ledig två dagar. Den första dagen började jag klockan sex och hade en liten introduktion om bland annat säkerhet. Efter den fick vi vänta i ungefär tre timmar innan vi fick börja jobba. Helt plötsligt kom Gerrit till skjulet. Han hade varit ute på fältet och plockat pumpor (det blev pumpor istället för paprika) och en halvmeter ifrån honom hade en brunorm dykt upp. Han såg den aldrig själv utan det var kanadensaren bredvid honom som såg ormen som var mellan dem. Han skrek då SNAKE! och Gerrit började springa utan att vända sig om. Kanadensaren hade kollat bak för att se vad den gjorde och den hade rest sig upp och bitit i luften. Jag kan tillägga att en Brunorm är en av världens farligaste ormar och just nu är det början på sommaren och parningssäsong. Gerrit sa upp sig omedelbums och gick till mig i skjulet. Förhoppningsvis kan även han få börja jobba i skjulet nästa vecka. Antagligen får han ett ännu lättare jobb än mig för jämställdhet pysslar de inte så mycket med i det här landet. Tjejerna får stå på en och samma plats hela dagen och sortera ut dåliga bönor medan killarna får bära, tejpa, städa och köra truck med mera.
Mitt jobb är iallafall inte svårt. Jag börjar jobba klockan fem på morgonen. Det tar 30 minuter att åka till skjulet och vi har 30 minuters lunch. Hur länge vi jobbar beror på hur mycket bönor som kommer in. Igår jobbade jag sju timmar och jag tjänar 21.60 dollar i timmen. Det är så mycket bättre än att behöva plocka frukt där de betalar för vikten. Så nej, jag ska inte klaga.
Förra veckan kom det upp en brunorm på bandet med bönorna. Det fick Gerrit till att bli lite skeptisk även till att jobba i skjulet. Men så kommer han nog inte att att stå vid bandet ändå. Igår när jag jobbade kom det upp en död fågel så man kan hitta lite allt möjligt. Det är väl också därför vi jobbar med att sortera bort sånt som inte ska vara där.
Kookaburra bor i ett gummiträd...
Imorgon kommer vi antagligen få flytta ut från Alan och Pinkys lägenhet och flytta in till stan till ett kollektivhus. Så idag ska vi bara ta det lugnt och njuta av tystnaden och att ha en hel lägenhet för oss själva.
Vi har fått jobb!!
Det känns skönt att slippa sitta i bilen hela dagen och känna lukten av rutten känguru och istället njuta på balkongen och höra havet skvalpa mot stranden.
Igår kom vi fram till Bowen där jag hoppas och tror att jag kan göra mina sista dagar för att få mitt andra års visum här i Australien.
Jag ringde till National harvest trail som är en organisation som har koll på vad som skördas var och när, och frågade dem om jobb i Queensland på östkusten. Vi fick då höra att det är extremt svårt att få något jobb här eftersom alla backpackers letar jobb här just nu med tanke på att det fortfarande är kallt i söder. Men att ett jobb hos Alan i Bowen precis hade kommit in. Så jag ringde upp Alan som sa att det bara var att komma så skulle han hålla två platser till oss.
När vi kom fram till kontoret igår eftermiddag visade det sig att det inte var ett working hostel som vi trodde utan Harbourside homestay har runt sju olika hus där backpackers får bo. På morgonen får alla skjuts till de olika gårdarna där vi jobbar.
Just för tillfället fanns det inget dubbelrum ledigt i något utav huset så vi får bo i Alan och hans fru Pinkys lägenhet som ligger precis bredvid stranden. Helt klart det lyxigaste stället jag någonsin bott på. Jag klagar inte!
Imorse började Gerrit jobba klockan sex med att plocka paprika. Han har fortfarande inte kommit hem så jag vet inte hur det har gått. Jag har legat på balkongen och njutit av utsikten över poolen och havet så jag vet att det iallafall har varit en väldigt varm dag i solen.
Imorgon börjar jag jobba och jag vet inte mycket mer än att jag ska sortera bönor i ett skjul någonstans utanför Bowen så det ska bli spännande. Nu ska jag ta en promenad på stranden och passa på att njuta min sista dag som arbetsfri.
Fler bilder från Ulurus omgivning
Uluru
Kata Tjuta
Devils Marbles
The outback
Vi har kört och kört och kört i vad som känns i en evighet nu. I början var landskapet gjort av röd sand, lite träd och buskar och helt platt. Sen ändrades det till att under en kort period vara lite kullar och sen igår har det mest varierat från att ha varit helt öppet landskap med torrt gräs till skog med torra träd. Rätt igenom det har de byggt en i princip helt rak väg där det finns nån liten håla med nån liten bensinstation var 20-30 mil.
I det här landskapet/öknen har de dessutom släppt ut tusentals med kossor och får som får härja fritt i några år. Så man behöver inte bara se upp för kängurur på vägarna.
Igår såg vi 32 kängurur på typ två timmar varav vi var cirka en centimeter från att köra på en. Och denna morgonen körde husbilen precis framför oss på en men den överlevde och hoppade vidare. Den såg dock lite skakad och förvirrad ut. Vilket ju är förståeligt.
Idag har det varit döda kängurur precis överallt längst vägen. På de nyaste liken, som oftast ligger på vägen, sitter det oftast några örnar. Så en himla massa örnar har vi sett här ute. Jättefina!
Vi har även sett (vad vi tror är) tusentals termitbon längst vägarna. Många har satt på dem kläder så det ser ut som gubbar.
Längst vägarna är det dessutom fullt med gummidelar från exploderade däck och gamla bilvrak.
På vägarna passerar mest husbilar, husvagnar och såkallade road trains som är långtradare med upp till fem vagnar. De är inte roliga att köra förbi.
En drover (cowboy) med sina kossor. Ibland ser man drovers på sina hästar eller fyrhjulingar men oftast går kossorna runt själva på och bredvid vägarna.
Uluru
Efter två dagar vid Uluru/Ayers Rock körde vi tillbaka till Alice springs. Det finns en väg och den är typ 46 mil så det tog oss en halv dag. Vi såg fyra vilda kameler och sex örnar som åt på döda kängurur längst vägen. Mer än det fanns det inte att se. Bara röd sand och lite torra träd och buskar.
Det finns faktiskt tre stora berg/stenar där ute i öknen. Först åker man förbi Mt Connor som ser ut som Uluru. Sen får man köra ytterligare nån timme innan man kommer till den plats som är helig för aboriginerna. Där ligger Uluru och Kata Tjuta. Vi hann fram lagom för att se solnedgången som färgade Uluru vackert kopparröd. Inte lång tid efter att solen har gått ned i Australien blir det väldigt mörkt så efter det körde vi till en campingplats inte så långt där ifrån. Vanligtvis kostar en plats 38 dollar utan el men eftersom det var så mycket folk fick vi en plats längst bak på campingen där det inte fanns någon specifik plats. Och då behövde vi bara betala 10 dollar. Helt perfekt!
Emu
Kameler
Uluru
Dagen efter gick vi upp med tuppen för att se solen stiga vid Uluru. Även det var väldigt vackert. Jag trodde att eftersom vi är i öknen så ska det vara jättevarmt. Men så är inte fallet så vi fick ta på oss våra varmaste kläder. När solen var uppe gick vi och la oss en stund igen och inväntade den dagliga guidade turen klockan tio. Vår guide hette Steve vilket han sa 78 gånger och han var lite märklig men informativ. Guidningen som skulle tagit två timmar tog tre då Steve tyckte att vi hade så många bra frågor som han var tvungen att svara på. Sen vandrade jag och Gerrit runt hela Uluru på tre timmar. Alla säger och det står överallt att man inte ska klättra på Uluru för att det är en helig plats men ändå är det väldigt många som gör det. Regeringen har sagt att om 20% av alla turister väljer att avstå så kommer de ta bort repet som de satt upp som hjälpmedel. Att de ens har satt upp ett rep är hemskt men jag antar att de var tvungna eftersom 35 personer redan har dött efter de blåst av.
Det var en väldigt fin väg att gå runt och det fanns två vattenhål som har betytt mycket för aboriginerna. Det blev varmare under dagen (så jag brände mig i ansiktet) men det var ganska kallt i vinden.
Efter vandringsturen lagade vi mat vid museumet. Sen åkte vi vidare till den tredje stenen som heter Kata Tjuta (vilket betyder många huvuden) och som inte bara är en sten utan i själva verket består av en himla massa stenbumlingar som ligger tillsammans. Vi såg ännu en magisk solnedgång där berget färgades vackert kopparröd.
Nästan dag tog vi vanen tillbaka till Alice springs där vi stannade en natt. Nu är vi påväg mot östkusten för att leta efter jobb. Det finns ingen täckning och väldigt få bensinstationer.
Vinprovning i Adelaide Hills
Igår hade vi ännu en härlig dag i Adelaide Hills. Vi började dagen på ett mysigt café i Stirling och efter det åkte vi till tre olika vingårdar och hade vinprovning. På varje ställe fick vi smaka på 5-6 olika viner. Väldigt trevligt! Det första stället vi var på hade bäst service, det andra var mysigast och det tredje hade bäst utsikt.
Innan vi åkte till den sista vingården åt vi lite medhavd pasta till lunch i solen. Vi avslutade dessutom vår dagstur med lite ölprovning. Jag föredrog helt klart vinerna. På kvällen gick vi till samma mysiga pub som kvällen innan och när vi kom hem gjorde vi en brasa och pizza.
Tack Emelie och Rupert för en riktigt bra helg i Adelaide Hills! Puss på er!
Adelaide Hills
Jag va framme i Adelaide klockan 6.15 igår morse. Det är alltid lite nervöst att gå igenom tullen men det bästa är alltid att deklarera allt! Denna gången hade jag med mig både kaffe, godis, vegetariansk kaviar och snus. Det var inga problem och jag var ute ur flygplatsen på nolltid. Åt lite frukost och tog bussen in till stan. Jag hade bara stora pengar när jag skulle betala på bussen så mannen bakom mig var snäll och gav mig hans biljett och köpte en ny till sig. Han hade dessutom en dagsbiljett som var dubbelt så dyr så det var verkligen jättegulligt av honom. Bra start i Adelaide!
Väl i stan plockade Emelie och Rupert upp mig i deras bil och vi åkte till en marknad och handlade. Sen åkte vi hem till Ruperts föräldrahem uppe i Adelaide Hills. Det är helt galet vackert! Fantastisk utsikt över Adelaide som tillsammans med LA sägs vara de enda två städerna i världen där ljusen från husen blinkar när det är mörkt.
Vi tog en promenad inte långt ifrån huset där vi såg 12 stycken koalor! Det var första gången jag såg vilda koalor och så va de överallt. Behöver jag säga att jag var i extas. Inte bara det! Såg även ett helt koalaskelett som jag vet att min bror hade älskat att ha hemma. Så coolt! Omgivningen på promenaden där koalorna bor såg dessutom ut som ett sagoland och längs ner på berget fanns en liten sjö med ett litet vattenfall.
Väl hemma igen tog jag ett långt varmt bad och en tupplur. Det var skönt att kunna sova med utsträckta ben efter två dagars sittande ställning.
På kvällen gick vi till en pub och myste en stund innan vi gick hem igen och däckade till en film.
Påväg tillbaka till Australien
Jag har helt tappat tidsuppfattningen nu men har iallafall mellanlandat i Denpasar i Bali och klockan är åtta på kvällen här.
Inser hur mycket jag saknar och älskar Indonesien och måste bara åka tillbaka hit snart. Förhoppningsvis har jag fått tillbaka min australiensiska skatt och tjänat ihop lite pengar tills jul. Då vill jag minsann åka hit!
Någon som är sugen att komma?
Första flyget från Göteborg till Amsterdam gick smärtfritt. Fick dock ingen mat men det gick ingen nöd på mig. För sen hade jag fem timmar att slå ihjäl i Amsterdam så då åt jag. Sen flög jag i 12 timmar till vad som visade sig bli Singapore. Det hade jag ingen aning om att vi skulle landa där men tydligen skulle det bytas crew så fick snällt gå av flyget i en timme för att sen gå tillbaka till samma plats. Eller jag hade faktiskt lyckats bli dubbelbokad så fick ta en plats som var ledig bara.
Nu har det gått tjugo minuter sedan den lille indonesen gick iväg med mitt pass. Tur att jag vet att saker och ting tar sin lilla tid här borta annars hade man ju lätt kunnat bli nervös. Passet är bland det viktigaste man har när man reser.
Ska nog göra som kvinnan till vänster om mig och slumra till lite nu.
Sanrioflyg i Singapore 👍🏻
Hej bloggen!!
Nu är jag tillbaka igen efter ett sommaruppehåll i Sverige. Sitter på Landvetter och väntar på flyget som ska ta mig till Amsterdam. Sen blir det Denpasar och sist så landar jag i Adelaide i Australien. Allt som allt tar resan ungefär 36 timmar. Som vanligt.
I Adelaide ska jag hänga med Emelie och Rupert över helgen. Ska bli superkul att träffa dem! På måndag flyger de tillbaka till Melbourne och jag flyger till Alice Springs där Gerrit hämtar mig och vi drar vidare till Ayers Rock (det där stora röda berget mitt i öknen som Australien är så känt för..).
Sommaren i Sverige har varit kalas och jag har hunnit med en hel del trots att jag har jobbat. Jobbet har gått väldigt bra och vi har haft jättekul även där så det gjorde bara sommaren ännu bättre.
Jag har varit både på Skara sommarland och Liseberg, har firat både midsommar och haft kräftskiva, har solat och badat och haft mysiga filmkvällar, har hängt med familj och vänner, har festat och tagit långa promenader i skogen. Så jag tycker allt att jag har gjort det mesta man ska göra på sommaren. Visst, vädret kunde varit bättre och jag hann inte riktigt träffa alla jag ville. Men sommaren 2015 får helt klart ett strålande betyg ändå!
Hem igen
Snart är jag hemma i Sverige igen efter två månaders mjölkande i "the outback". Själva arbetet med kossorna kommer jag inte sakna men den gemenskapen vi hade i huset kommer bli svår att hitta igen. Det är helt klart det jobbigast men även det bästa med att resa så som jag gör. Att hitta sådana härliga människor som är precis lika mycket av en retard som jag själv och sedan efter en tid lämna dem för att antagligen aldrig ses igen. Som tur är kommer man alltid att ha minnena kvar. Och det finns många roliga minnen från huset i Lucindale. Det har dessutom varit lite av ett rehab då några alltid jobbade och vi inte kunde dricka speciellt mycket. Vi har heller inte haft så mycket internet, vi har alla luktat koskit och inte brytt oss om hur vi sett ut och inte behövt tänka på hur vi betett oss så att det inte ser dåligt ut för omvärlden. Helt enkelt ett rehab från resten av världen. Kan rekommenderas till alla.
Som jag sagt tidigare så bestämde sig Elin också att åka hem över sommaren. Så igår förmiddag lastade vi och Gerrit in våra grejer i vanen och styrde kosan mot Adelaide där vi checkade in på ett hostel på partygatan Hindley street. Det blev en galen kväll och natt med bullriding och en massa dansande.
Nu har jag gått av första flyget i Kuala Lumpur- flygplatsen som har en regnskog i mitten. Det tog 7 och en halv timme och jag hann se både Cinderella och Chappi som båda var sevärda filmer. Som tur är har jag bara 3 timmars väntetid i KL och jag hoppas att jag får en plats på nästa flyg utan någon bredvid så jag kan sova hela vägen till Amsterdam.
McDonalds i Adelaide har självbetjäning 👍👍
Dairyfarmer in the outback
Nu har jag bara en vecka kvar på gården. Elin bestämde sig också för att åka hem till den svenska sommaren så hon åker med oss till Adelaide nästa lördag.
Matt från Kanada och Ida från Stockholm har flyttat in i huset och ska ta över efter oss som flyttar. Matt har jobbat här i ett år(!) tidigare och hans flickvän har jobbat här i sex månader, så de har erfarenheten och behövs inte läras upp när Andy och Belinda åker på semester.
Denna morgonen började vi med att ha ett The Office marathon eftersom Friends som vi annars kollar på klockan elva inte visas på helgen.. Nu blir det en promenad innan jobbet. Kanske kanske får vi se en känguru hoppa förbi.
De sista tre bilderna är Elins :)
Grattis Gerrit
Idag blir mitt hjärta 32 år. Grattis!!
Det har vi firat med att göra absolut ingenting. Eller ja, vi har ätit massa snacks och tittat på film. Jag blev kraschbombam genomförskyld igår så jag har varit som i en dimma hela dagen. Denna veckan jobbar jag mest mornar och går upp klockan tre på natten. Inte min grej.. Det trodde jag aldrig att jag skulle ha ett jobb där jag börjar mitt i natten. Intressant hur livet kan te sig.
En sommar i Sverige
Nu har jag bokat min hembiljett och stannar i Sverige i nästan tre månader denna gången. Jag flyger ifrån Adelaide den 8 juni och är framme 26 timmar senare.
Den senaste veckan har det varit is på rutan när vi åkt till jobbet klockan fyra men sen under dagen har det varit runt 18 grader så det har varit skönt.
Förra veckan var Tinz sista och vi är nu bara fyra stycken som bor i huset. Lite tomt känns det när Tinz inte ligger och sover framför brasan längre när man går upp. Som tradition här bjuder alla som bor i huset på en nationalrätt innan de åker. Tinz är från Nya Zeeland och har pratat om fiskhuvuden och lamm. Men han är även en lat 17 åring så han bjöd på pizza.
Halvtid
Som ni kanske har märkt här i bloggen så har jag inte så mycket att berätta. Halva tiden här på gården har nu gått och jag har bara en månad kvar. Väldigt skönt.
Hugo, Elin och våra chefer Belinda och Andy.
På min bucketlist (lista över vad man vill göra innan man dör) har jag alltid haft att mjölka en ko. Hade inte räknat med tusentals men ändå - check ✔️
Igår upptäckte vi att det även fanns cd-skivor hos kossorna. Hittills har vi lyssnat på The Beatles, Bob Dylan och Eminem. Iallafall när jag har varit dj. Trevlig blandning tycker jag.
Jag är nog den enda kvar som inte har smakat på mjölk direkt ur en tutte. Det är ett måste innan jag åker hem. Men jag har ännu inte hittat den rätta.. Tinz som är maori och uppvuxen på en mjölkgård växte upp på sådan mjölk och brukade ta oboy på läpparna och sen suga på en kotutte. Urgh..
Will och Tinz är de enda kvar som inte fått en bajsdusch. Jag fick från sidan av ansiktet, Gerrit fick rätt i nyllet och Elin fick i nacken och sen på huvudet.
Over and out
Dag 25
Jag är nu inne på min fjärde vecka på gården. Det är mycket lättare när jag har kommit in i det men det är fortfarande vissa saker som ska göras som inte har fastnat eftersom det alltid är någon annan som hinner göra det.
På gården har de 900 kor som är indelade i fyra hjorder.
Först är det den gröna hjorden där det är många nya kossor som tex har fått sin första kalv. Eftersom de inte är så erfarna och är i tonåren så sparkas de väldigt mycket och kickar av maskinen hela tiden. Runt fyra femtiden på morgonen när de blir mjölkade är tålamodet inte på topp. Några trevliga damer i den gruppen är 1048, 1043 och 993. De plus några till vill verkligen inte bli mjölkade men de har helt sprängfyllda tuttar så blir de inte mjölkade kan de få infektioner och dö. Så det är viktigt att de bli ordentligt mjölkade och att man alltid sprejar dem före och efter med desinfektion.
Den andra gruppen kallas de gula och de damerna är de äldre och erfarna så de sparkar oftast inte av maskinen. Istället är de väldigt lata och vill inte ens gå på plattformen så man får gå upp sjuttioelva gånger och putta på dem. Det kan också vara ansträngande för tålamodet vissa dagar. De börjar dessutom bli höggravida så det är förståeligt att de är långsamma.
Den tredje gruppen är de blåa. De vill väldigt gärna gå på plattformen eftersom de vet att de får mat när de står där. Men de vill istället inte gå av för de vill ha mer mat så då måste man putta ut dem. De är ju smarta också och har lärt sig att de kan springa tillbaka när ingen tittar. Kossa nummer 777 kommer alltid tillbaka. En dag tog jag ut henne fem gånger innan jag tillslut följde med henne hela vägen ner till hagen. Envisa kossa.
Den bästa gruppen är den sista. Det är de sjuka kossorna. De är bara runt tjugo stycken och med dem går det lugnt och trevligt.
På plattformen som ser ut som en karusell får det plats 60 stycken kor och de blir mjölkade i ungefär 10-15 minuter två gånger om dagen. När de inte blir mjölkade och matade står de ute i stora hagar så att vara mjölkkossa är inte alls dumt.
Igår när vi var på den gröna och första hjorden ramlade en kossa på plattformen och jag blev rädd att hon var sjuk. Medan vi väntade på att Andy som tar hand om gården skulle komma försökte vi förgäves att få upp henne så jag var säker på att hon skulle skjutas. Men när Andy kom fick han upp henne lätt som en plätt och berättade att om en kossa ramlar på plattformen kan den inte ta sig upp på egen hand. Klumpedunsar.
Lever det enkla livet
När vi inte äter, sover, jobbar eller ser på film går vi långpromenader. Kyrkogården har många fina gamla gravstenar och det finns många färgglada fåglar att titta på.
När katterna på gården inte fångar möss suger de på varandras tuttar. De är alla pojkar så jag tror att de blir lite knäppa av all komjölk de får.
I veckan har vi haft klippstuga i huset och jag klippte Gerrit för första gången. Han ser nu ut som han passar in i Lucindale ännu bättre.
Vår nya adress -
C/- Wirriminna Pastoral co
PO Box 160
Lucindale SA 5272
Australia
Mitt nummer -
0061 0434 23 87 76
Bajs
Det gick faktiskt väldigt bra på jobbet idag. Kossorna blev mjölkade och vi lyckades gå igenom ännu en dag utan att bli duschade i skit. För bajsar gör de. Hela tiden! Tur att jag inte är nån storstadsbo.
Huvudgatan i Lucindale
En dag i förra veckan var vi och hälsade på kalvarna och fick se när de blev matade. De var så söta och ville suga på kläderna och händerna.
Igår var både jag och Gerrit lediga samtidigt. Det händer inte ofta så vi passade på och åkte på en utflykt till havet. Det var kallt som tusan och det enda man kunde göra var att äta glass utomhus och spela schack. Så det gjorde vi. Sen handlade vi och tankade för det måste man alltid göra när man är på ett större ställe. Och med större menar jag fler än 300 invånare som Lucindale tydligen har.
Nej nu måste jag sova! Ska gå upp klockan tre i natt. Imorse var det is på rutan så det ser jag inte fram emot.
