HemFlyttar min blogg!
Har skrivit här i sju år nu och känner att det är dags att byta portal. Denna bloggen kommer att finnas kvar så att man kan gå tillbaka och kolla i kategorierna. Tack för mig och välkommen till min nya blogg!
http://nouw.com/oxle
För att importera denna bloggen till min nya måste jag bevisa att jag är jag genom att skriva det här -
Kod för att importera min blogg till Nouw: 1753412628
Ha det bäst!
En världslig kortlek
Ofta när jag reser har jag sett kort liggandes på marken. Det kan ha varit på någon ö någonstans i Indonesien, på en stressig gata i Hong Kong eller längst en väg på Nya Zeeland. Och samlare som jag är så har jag några gånger plockat upp ett kort och är nu uppe i 18 stycken. En dag kommer jag att ha en hel kortlek!
Nepal budget 2016
Att resa i Nepal var lite lite dyrare än Indien. Men fortfarande väldigt billigt att leva i. Vi hade bara 20 dagar i Nepal och ville se så mycket som möjligt och samtidigt gå en vandring i Himalaya. Eftersom vi tog bussen ifrån Indien hann vi med att se platsen där Buddha föddes i Lumbini. Inte jättevärt att se men det blev ingen större omväg för oss.
Vi gick en vandring på tio dagar till Annapurna base camp, var på djungelsafari där vi bland annat såg vilda noshörningar och vi strosade runt i huvudstaden Katmandu. Så på tre veckor tycker jag att vi hann med mycket ändå.
10 dagars vandring i Himalaya kostade för oss 1400 kronor per person vilket blir 140 kronor per dag.
20 dagar i Nepal kostade för oss 2680 kronor per person vilket blir 134 kronor per dag.
Det är alltså inte några flyg inkluderade i det priset utan bara mat, boende, bussresor,shopping och sånt i Nepal.
Indien budget 2016
När jag reser brukar jag varje dag skriva ner hur mycket pengar jag har spenderat. Det kan vara kul att se i efterhand hur mycket man på ett ungefär spenderar i olika länder per dag.
Jag har många gånger blivit kallad extrem budgetresenär/ backpacker eftersom jag håller i varenda krona jag har och bara köper det allra nödvändigaste. I Lonely planet som är som en bibel för mig när jag reser, stod det att man som minst spenderar 2000 rupees i Indien per dag. Det var min och Gerrits budget för dagen tillsammans.
Budget är alltså väldigt individuellt! Det är iallafall möjligt att leva extremt billigt i Indien och självklart mycket billigare än vad vi gjorde också. Vi ville uppleva och se så mycket av Indien vi kunde när vi var där och resandet kostar en del.
Totalt åkte vi 80 dagar runt i Indien. Vi gjorde främst den gyllene triangeln och västkusten.
Den totala summan blev 9086 kronor per person vilket betyder att det för oss kostade 113 kronor per dag att leva i Indien.
Tänk om man kunde leva så billigt i Sverige!
Midsommar 2016
Vi firade en jättemysig midsommar hos Frida och David ute i Utby md kransar, midsommarstång, dans, lekar, sill och nubbe.
Hotell i Katmandu vs farmors tavla
Jag tyckte att det var intressant hur de hade färglagt väggarna i hotellet i Katmandu. Och så såg jag den här tavla hemma hos farmor. Visst är det likt?! Till och med liknande vinklar.
Dörrarna i Varanasi
Varanasi är full med vackra, gamla färgglada dörrar 💗
Hemma i Sverige
Nu har jag varit tillbaka i Sverige två veckor redan. Flygresan hem gick väldigt fort då jag såg fem filmer. I Köpenhamn hämtade farmor mig och jag stannade där i fem dagar och myste. Det är alltid konstigt att komma tillbaka till Sverige. Denna gången var jag borta i nio månader och har haft en fantastisk tid i Australien, Indien och Nepal. I Australien jobbade jag ju och reste inte så mycket men i Indien och Nepal var jag hela tiden på resande fot och det var ständigt nya platser och nya intryck. Jag tror att den största chocken när man kommer hem är att jag, under tiden jag varit borta, har varit med om så otroligt mycket spännande saker, och hemma är allt precis som det var innan jag åkte. Och att det är så kallt! Visst, det är varmt i solen på dagen men jag är van vid att det alltid är varmt. Spelar ingen roll om solen har gått ner eller om man är inomhus. Brrr.
Jag och farmor såg en vacker solnedgång klockan kvart i tio på kvällen. Väldigt härligt!
Lördagsgodis! Som jag har längtat!
Jag har fiskat med pojkarna.
Träffat fina syster har jag hunnit med också.
Och gosat med mammas katt Skrållan.
Katmandu
Sista dagen i Katmandu och sista dagen på denna resan. Det känns väldigt tråkigt att inte resa mer och jag kommer säkert vilja åka igen så fort jag kommit hem. Men det ska samtidigt bli väldigt kul att träffa alla, packa upp väskan och ta på mig andra kläder som jag inte har burit de senaste 9 månaderna, och få äta svensk mat och godis.
Katmandu är en trevlig stad med väldigt många gamla tempel att kolla på. Tyvärr förstördes många under jordbävningen förra året. Även många vägar är förstörda och när det regnar, vilket det gör varje dag nu, så blir det väldigt lerigt. Nepal har väldigt många olika gudar, både från hinduismen och buddismen, och även några levande. De levande är flickor från fyra års åldern tills att de får deras mens. De måste genomgå en rad olika tester för att bli godkända gudinnor. En sådan gudinna finns här i Katmandu. Hon är 10 år och hon visar sig inte så ofta. Det kostar 1000 rupees att gå in på det tempelområde där hon bor men vi har valt att inte gå in där.
Religion är en konstig uppfinning!
Chitwan National Park
Imorse gick vi en djungelpromenad i Chitwan National park. Vi tog bussen hit igår och visste inga priser i förväg. Det är inte riktigt ett ställe man åker till som budgetresenär. Vår dagliga budget i Nepal ligger på runt 3000 och en fyra timmars djungeltur kostade 5400 rupees. Men jag ville väldigt gärna se de asiatiska noshörningarna. Och vi såg inte bara en utan två! Den första badade ganska långt bort ifrån oss men den andra gick vi nästan in i så det var spännande. Guiderna sa först till oss att sakta backa undan men efter de kollat nogare såg de att det var en tonåring vilket de sa att de kunde hantera. Vi såg även två krokodiler, en massa olika rådjur, fåglar och insekter.
Vi bor i byn Sauraha vilket är på andra sidan floden. I byn bor 62 stycken elefanter så det var lika många elefanter som bilar på vägarna. Nästan varje hotell hade en elefant vilket var väldigt deprimerande att se. Varje dag måste de gå i en till två timmar med turister på ryggen när det är högsäsong i djungeln där de borde få bo själva. Skönt för dem när det är lågsäsong som det är nu och inte så många turister. Vi såg faktiskt inte en enda elefant med turist på ryggen men jag tror att ägarna använder dem som transportmedel. Vi valde att inte gå till uppfödningscentret för elefanter då vi inte stödjer utnyttjandet av dem.
Traditionellt hus
Noshörning
En till noshörning
En krokodil
Dag 10 - Pokhara
Sista dagen på vår Himalaya vandring sov vi länge för vi visste att det bara var tre timmars vandring till den närmaste bussen. Det var en fin promenad genom fyra byar och det regnade bara en liten stund. Framme vid busshållplatsen fick vi veta att bussen inte skulle komma förens om en timme eller två och att en jeep inte kostade speciellt mycket mer att ta. Så vi valde att lyxa till det och åka med jeepen vars förare inte kunde ha varit mer än 17-18 år. Två och en halv timme senare var vi framme oskadda i civilisationen och firade med pizza och öl. Nu är jag några kilo lättare och mycket nöjd att jag klarade det ända upp till base camp och tillbaka utan att ge upp!
Dag 9 - Hot springs
Idag var vi lata och tog sovmorgon och under frukosten kom det australiensiska paret och pratade. Så vi lämnade inte Chhomrong förrens klockan elva. Det tog oss en timme och tjugo minuter att nå Jhinu och de varma källorna. Det fanns tre olika pooler, som de byggt vid floden, med olika temperaturer. Vi gick till den varmaste direkt och det var väldigt skönt för våra benmuskler efter 9 dagars vandring i bergen. Vi stannade där i någon timme och när vi skulle gå tillbaka upp för berget var vi helt utmattade. Det var en av de jobbigaste vandringarna på hela denna turen. Så när vi kommit till byn och ätit lunch så bestämde vi oss för att stanna kvar över natten och åka tillbaka till Pokhara imorgon istället. Kvällen spenderade vi med ett par från Belgien och ett annat från Sydkorea som åker jorden runt under ett år och som vi stött på många gånger uppe i bergen.
Dag 8 - Chhomrong
Vattenfallet som hade bildat en flod som vi var tvungna att ta oss över innan Himalaya hotel var idag icke existerande. Jag var lite orolig kvällen innan så det var skönt. Idag var en underbar dag och inte ett moln på himlen under hela dagen. Vandringen var också relativt enkel förutom de två sista timmarna till Chhomrong vilket innehöll en timme i trappor rakt ner och en timme rakt upp.
När vi var framme träffade vi ett härligt par från Australien som vi pratade med i några timmar. De är iväg och ska resa runt jorden i tre år. Det är så kul att resa och träffa så många trevliga, fascinerande, intressanta, inspirerande människor.
Efter middagen kom det in en tårta då en tjej från Bangkok fyllde år, som delades ut till alla. Det var gott!
Dag 7 - ABC till Himalaya hotel
Killen som ramlade ner för en klippa blev hämtad av en helikopter från Katmandu klockan åtta på morgonen. Gerrit som hade varit där om det behövdes någon hjälp hörde hur hans flickvän hade varit väldigt orolig. Inte över sin pojkvän utan över sin mobil som pojkvännen hade hållit i när han ramlade, antagligen när han tog kort på henne. Senast det hände något liknande, att någon blev skadad på base camp, var år 1998. Men jag tycker ändå att de borde ha utrustning och utbildning ifall någonting händer.
Vi gick upp tidigt och såg soluppgången från restaurangen och drack varm choklad. Sen gick vi ut och tog kort på alla bergen som omringade dalen där base camp ligger. Det var en otroligt vacker plats och en utsikt jag antagligen aldrig kommer att se igen. Ovanför alla gästhus finns minnesmärken över folk som har försvunnit och dött på Annapurna. Toppen på berget är över 8100 meter över havet och ett av de farligaste att bestiga. Så det tänker jag inte göra. Base camp får räcka.
Vägen ner var väldigt lätt och gick dubbelt så fort som upp. Jag kände mig bakis hela vägen till Himalaya hotel och tänkte på allt gott jag ska äta när jag kommer tillbaka till Sverige.
På vägen hade det varit en ravin så en del av vägen var full av snö som inte hade varit där dagen innan. Vi skyndade oss förbi den delen eftersom det för inte så många år sedan dog tre tyskar av just en ravin i samma område. Regnet började falla tidigt och fem minuter innan vi var framme öppnade sig himlen så vi sprang de sista metrarna. Regnet slutade inte på flera timmar så vi bestämde oss för att bli kvar över natten.
Dag 6 - Annapurna base camp
Den sjätte dagen var en händelserik dag. Vi började med att gå upp tidigt som attan och åt inte frukost förrens vi kom till nästa by, vilket i detta fallet var Derauli, efter två timmar. Vägen mellan Himalaya hotel där vi sov och Annapurna base camp - ABC gick hela tiden uppåt men var oftast inte så brant vilket var skönt då vi ökade väldigt mycket i höjdskillnad. Från 2900 till 4130 meter över havet. Vår plan från början var att vi skulle stanna vid Machapuchre base camp - MBC, pga höjdskillnaden, men dagen innan träffade vi en grupp på 14 personer, från 11 olika länder, som skulle gå hela vägen upp till ABC så då tänkte vi - kan de, kan vi. När vi var vid MBC sken solen och vi kunde torka alla våra kläder och skor som blivit blöta dagen innan, medan vi åt lunch. Machapuchre base camp räknas inte längre som ett base camp för det berget är för farligt att gå uppför så de har stängt det. Efter lunch fortsatte vi uppåt över en glaciär, längst en flod och genom ängar av vackra lila blommor, i ett landskap utan träd och omringat av höga snötäckta berg.
Den 16 maj 2016 klockan halv två kom vi fram till Annapurna base camp på 4130 meters höjd över havet. Redan när vi kom fram kände jag ett tryck i huvudet, trots att jag hade tagit tabletter jag fått från en ryss vi träffat på vägen. Efter nån timme kändes det som jag hade migrän och jag tror inte att det var så smart att gå så högt upp på en dag. Men då var det försent att gå ner igen så istället sov jag lite och åt vitlökssoppa som är rekommenderat när man går högt upp i berg. Jag hade tänkt äta mer mat efter soppan men då kom en kille in och sa att en annan kille hade ramlat ner får en klippa typ 100 meter ner och behövde hjälp. Som tur var hade han halvt glidit ner längst väggen av småsten och hade bara en bruten arm. Det var omöjligt att ta sig ner den vägen så några nepaleser fick ta sig ner en annan väg och sen gå 45 minuter för att komma fram till honom och allt hände precis i solnedgången och efter solen gått ner blev det väldigt kallt.
Eftersom alla var med och ville hjälpa till fick jag äta en snickers till middag. Det var inte helt fel.
Dag 5 - Himalaya hotel
Dag fem gjorde vi bara fyra timmar men efter klockan ett började det ösregna så vi blev helt genomblöta. Under de timmarna gick vägen upp och ner, mest ner men mycket upp, genom bambuskogar och över och genom små vattenfall. Själva vandringen var inte alltför jobbig men att gå igenom regnet var inte kul. Innan Himalaya hotel där vi ska sova inatt var det ett väldigt högt vattenfall och då det regnat kraftigt så forsade vattnet över de stenar som är till för att gå över. Jag tycker definitivt att de borde bygga en bro där för det var väldigt läskigt att gå över. När vi kom fram var vi jättekalla och efter det förra stället vi stannade på är det förbjudet att elda så vi får hänga i matsalen och hoppas på att alla människors kroppsvärme kommer värma lite. Jag vet dock inte hur mina kläder och skor ska lyckas torka tills imorgon.
En dubbelvikt igel som suger mitt blod!
Dag 4 - Sinuwa
Vi startade dagen med att gå nedåt i några timmar i en djup grön skog, över rötter och i lera. Det var en väldigt vacker morgon med skinande sol som värmde. Sen gick vägen på sidan av berget, först nedåt i någon timme, över en lång hängbro, och sen uppåt igen på sidan av ett annat berg så vi har haft en fantastisk utsikt hela dagen. Imorse när vi vaknade hade vi ont i våra ben men efter att ha vandrat i 6 timmar idag känns det bättre. Jag antar att det kommer bli värre längre upp där det är snö! Jag är lite orolig över kylan men håller tummar och tår att det inte är så många människor där uppe så vi får många filtar. I natt sover vi i byn Sinuwa.
Dag 3 - Poon hill
Lite efter fyra gick vi upp idag för att ta oss upp för Poon hill. En promenad uppför en trappa som skulle tagit 45 minuter men eftersom vi tog fel väg tog det mer än en timme. Jag dog ett par gånger innan vi äntligen kom fram. Solen hade precis kommit upp när vi var framme och även om det var en väldigt jobbig väg dit så var det helt klart värt det. Det var en fantastisk utsikt över ett flertal höga berg inklusive Annapurna dit vi är påväg.
Efter frukosten började vi vår vandring med en trappa på kanske 600 trappsteg. Sen fortsatte vägen upp och ner, upp och ner, upp och ner i ett antal timmar genom skogar av rhododendron och bambu. Runt tvåtiden, precis när vi kommit till en by började det som de andra dagarna att ösregna. Efter en timme lugnade det ner sig något och vi fortsatte först neråt i en timme bredvid en bäck med vattenfall och sist en timme uppför.
Imorgon tar sovmorgon till åtminstone sju för efter sju timmars vandring är vi småtrötta i benen.
Dag 2
Dagens vandring började med cirka 3500 trappsteg. Det var inte det roligaste jag gjort. Men det var väldigt fina stentrappor och vi fantiserade om att det var dvärgarna från Sagan om ringen eller Snövit som hade huggit ut dem. Solen värmde mycket så det blev många vattenpåfyllningsstopp. Vi stannade två gånger och drack te (en gång för att regnet öste ned senare på dagen) och en gång för lunch. Efter de värsta trapporna kom vi in i en trollskog med bland annat stora rhododendronträd som är Nepals landsblomma. Tydligen kissar man mer när man är så här högt upp och det är ju inga problem om man är en man men något mer problematiskt om man är tjej som jag. Speciellt när det bara är en väg och väldigt många människor går den vägen upp och ner. En gång gick jag en bit in i skogen för att inte synas och upptäckte när jag satt ner att massor av blodiglar i alla storlekar klättrade upp för mina skor i en rasande fart. Det var otroligt vad snabba de var men jag var snabbt ur skogen och fick bort dem innan allt för många kom in genom hålen på mina skor. Vi gick upp och ner i skogen på stentrappor, bredvid vackra vattenfall och bäckar, över broar och hästbajs. Vi passerade vattenbufflar och turistiga byar som lockade med choklad och Coca cola och förbi oss gick fullpackade mulor och deras ägare.
Nu är vi i Ghorepani 2860 meter över havet och sitter tillsammans med människor från hela världen runt elden medan regnet öser ner utanför. Mysigt värre!
Även här har de internet så jag undrar om de har det även längst upp på berget? Jag antar att det är en nödvändighet i dagens samhälle. Min mamma är nog den enda människan i världen som inte har internet.
Det är lite roligt att de uppe i bergen där det antagligen är sjukt kallt större delen av året, inte har något isolering eller värme i husen men har internet.
Hotellet vi bor på är simpelt men väldigt mysigt (minus kylan) och vi betalar inte ens något för rummet utan det ingår i matpriset. Kanon!
Här åt vi lunch
Annapurna base camp dag 1
Ha! Såklart de har wi-fi även på 2000 meters höjd!
Jag måste ha sagt "Åh vad fint det är här!" minst 40 gånger idag. Men så är jag ju också i Himalayabergen i Nepal. Det kan ju inte vara annat än fint. Den första biten av vandringen var inte så jobbig. Vi började med att ta en buss i ungefär två timmar till Naya pul där vi åt lunch. Vi började gå klockan ett och var framme i Tikhedunga halv fem och då tog vi även en tepaus i 30 minuter. Utsikten har varit otrolig med höga berg fulla av platåer med olika grödor och vi har gått igenom många små byar. Det är en väldigt turistig vandringsled vi går och en av de populäraste i Nepal så det är tehus och vandrarhem överallt. Vi har träffat på en hel del turister som gick i motsatt riktning mot oss men bara ett koreanpar som är på väg åt samma håll som oss. Vi hittade ett väldigt fint ställe att bo på och vi som hade räknat med att betala hutpriser blev glatt överraskade att rummet bara kostar 200 nepal rupees. 100 rupees i Nepal är 7.5 kronor. Men jag antar att det kommer att bli dyrare och dyrare ju längre upp i bergen vi kommer. Det är inte så varmt vilket har varit skönt när vi har gått i uppförsbackar och trappor och som tur var började det inte regna förens vi hade kommit fram.
Min alldeles egna Himalayarestaurang!
Här bor vi nu!
Nepal
Efter sista tåget i Indien, där det satt 20 personer i vår kabin som är för till för 8, hamnade vi i Gorakhpur. Åk inte dit om du inte måste. Men det är det billigaste sättet att ta sig till Nepal. För tåget dit och sen en 3 timmars buss till Sunauli tar dig till gränsen till Nepal och närmast till Lumbini som var vårt mål. Gränskontrollen gick smidigt och de var trevliga. Vi ville åka till Lumbini endast för att Buddha föddes där. Så vi tog bussen dit, hyrde varsin cykel och cyklade sedan runt på platsen Buddha kom till världen som nu, eftersom det anses vara ett fredscenter, är full med kloster från en massa olika länder. Det var en vacker plats men det var många av byggnaderna och vägarna som inte var färdigbyggda vilket var synd. Buddha föddes runt 600 år före Kristus så själva platsen var en sten som har dyrkats i tusentals år så det var inte så mycket kvar av den. Nuförtiden är stenen i en glasbox omringad av ruinerna från ett väldigt väldigt gammalt tempel, vilket i sin tur är omringat av ruinerna av ett väldigt gammalt tempel som nu är omringat av en modern ful byggnad. Det hade varit lättare att visa med en bild men det var förbjudet att ta kort inne i byggnaden. På och runt glasboxen låg det tusentals sedlar och mynt. Bredvid platsen han kom ut är det en damm där hans mor badade i innan födseln och som idag var full med söta sköldpaddor. Det är en av fyra viktiga platser för buddhister. Inte för att jag är buddhist men det var ändå kul att se.
Efter rundturen tog vi bussen tillbaka till gränsen och bytte buss till en nattbuss vidare mot Pokhara. Mycket resande blir det när man är en backpacker!
Pokhara är en jättemysig stad vid en sjö som är omringad av berg. Berg som vi imorgon ska gå upp för! Hela dagen har vi förberett oss och införskaffat regnjackor, sovsäckar med mera. Vi ska gå en vandringsled som heter Annapurna sanctury trek som går till base camp som ligger på 4130 meter. Om vi lyckas komma hela vägen upp för berget så är vi tillbaka om 10-12 dagar. Så om ni efter det hör i nyheterna " swedish ginger lost in the himalayas" så är med största sannolikhet jag. Så skicka en helikopter.
Varanasi i mitt hjärta
Vi spenderade 4 dagar i Varanasi och vi hade gärna stannat längre om vi hade haft tid. Det är en av världens äldsta städer, 3200 år gammal och hade vi gått tillbaka i tiden 500 år hade det säkert sett likadant ut. Det var riktigt mysigt att bara gå runt i alla gränder, se alla 84 ghats (trappor) varav de vid två stycken brände kroppar och sitta på caféer och dricka chai i keramikkoppar som man sen bara kastar i marken. Det var märkligt att se kroppar brännas men inte så jobbigt som man kan tro. Det var värst när de rörde runt i elden med ett bamburör och ställde upp eller tog ur det som var kvar av kroppen för en stund.
Vad som var jobbigast att se i Varanasi var när en apa som antagligen hade ramlat ned från ett tak låg och plågades i en gränd, det var fruktansvärt att se när det inte fanns någonting jag kunde göra.
En morgon gick vi upp långt före tuppen för att se soluppgången i en båt på Ganges. Självklart var det molnigt och småregnade så vi såg solen i ungefär 2 minuter men det var ändå en mysig tur. Folket tvättade sig själva, sina kläder och sina vattenbufflar nedanför trapporna och vinkade glatt åt turisterna som tittade på. På kvällen bestämde sig Gerrit (som alltid måste testa allt) att han också ville tvätta bort sina synder och slippa bli född på nytt. Så, till indiernas stora förtjusning, hoppade även han i vid en trappa där en massa andra indier badade. Först simmade han med några barn, sen frågade en man om han ville simma med honom en stund och så fick han låna lite tvål och att tvätta dig med.
Därefter var han tvungen att gå under vattnet 5 gånger för att han skulle vara helt ren. Under hela tiden satt en äldre man med mig och berättade hela hans livshistoria. Det är iallafall vad jag tror, min hindi består endast av ett fåtal ord. Självklart kom det även en man som vill guida oss. Jag berättade snällt men bestämt att vi inte hade för avsikt att ge honom ett enda öre. Ändå följde han oss en lång väg och såg ut som en sur unge när vi sa till honom att vi skulle fortsätta utan honom. Den söta äldre herren följde också med nästan hela den promenaden och berättade en massa saker om en massa saker väldigt intensivt. Igen hade jag inte den blekaste aning om vad han sa men han tyckte iallafall att det var roligt. Ibland vill man bara bli lyssnad på.
På ett annat ställe när vi skulle gå över vägen började en man prata med Gerrit på hindi. Så han hittade på ett eget språk och de stod där och pratade och skrattade i iallafall fem minuter. Ibland är det bara trevligt att prata med någon. Ämnet är inte alltid så viktigt.
Den gamla mannen ville jättegärna vara med på bild när jag försökte ta bilder på Gerrit i Ganges.
I Varanasi finns det även en hel del tempel man kan kolla på. Vi var och såg ett tempel som alla guideböcker och artiklar på nätet säger att man inte kan komma in till som utlänning. Det är fel, vid ingång 2 får vi komma in. Det är extremt övervakat med poliser och militärer överallt och man får inte ta med sig något annat än sitt pass in. Det var ett ganska litet tempel men det är från 1700 talet och taket är gjort av 800 kilo guld så det var helt klart värt att se det. Igår passerade vi det igen och då var det en jättelång kö så jag skulle tippa på att turister inte kommer in på fredagar. Ett annat tempel vi kollade på här var ett hanuman (apgud) tempel. Det var fullt med apor men annars var det inget att se direkt. Nya tempel i Indien är väldigt tråkiga.
Sista dagen i Varanasi och näst sista dagen i Indien gjorde vi en indisk Ayurvedic massage. Det ska vara väldigt bra för kroppen med läkande oljor. Jag tog en vanlig helkroppsmassage vilket var väldigt skönt och Gerrit tog en massage, ett ångbad och fick olja som rann på hans panna i 30 minuter.
Varanasi
Tåget till Varanasi tog 25 timmar och vi har alltid tyckt väldigt bra om tågen i Indien men denna resan var inte helt okej. Först och främst så var det 12 personer i vår kupé som hade plats för 8 personer. Sen verkade de som om de flyttade för de hade jättemycket packning. Vanligtvis brukar vi få sängarna längst upp så de andra kan sitta upp men de sängarna var fulla med väskor så två sov där på halva sängarna bara. Att det var 45 grader varmt gjorde inte resan mer angenäm. Hursomhelst så kom vi fram och hittade även ett hotell till slut. Som jag berättat förut så är trafiken i Indien heltokig och Varanasi är ett utav de ställen det är värst enligt oss. Jag tror att vår rickshaw förare körde lite fel på ett ställe för det var minst tre män som blev skogstokiga på honom och när indiska män blir arga blir de väldigt aggressiva och det kändes nästan som om de skulle börja slåss.
Idag har vi bara strosa runt i staden och njutit av dess skönhet. Det är intensivt så det känns bra att detta inte var en av de första städerna vi åkte till. Men det känns också som att gå runt i en medeltida stad med smala små gränder överallt. För er som inte vet det så är Varanasi en av de heligaste städerna i Indien och det är här alla hinduer vill få sin aska spriden i floden Ganges. Redan innan vi hade ätit frukost såg vi en man brinna på en eld vid floden. När vi drack lassis (yoghurtdryck) under kanske 20 minuter, såg vi män gå förbi med fem döda på bårar av bambu. Vid solnedgången gick vi till floden där det var fullt med folk och döda liggandes i någon slags kö till att bli uppbrunna. Under tiden vi satt där och kollade blev minst 10 kvinnor och män uppbrunna. Det var lite smått makabert att se. På ett sätt var det vackert hur de förbereddes och sedan brann upp när familjen såg på. Men kaoset runt omkring med hundar, kossor, gamla bambubårar med dekorationer slängda överallt, människor och andra döda i kö gjorde situationen väldigt olik en begravning.
Ajanta caves
Igår tog vi nattåget från Bombay till Jalgao och var framme klockan 7.30. Hit åker man endast för att kolla på the ajanta caves vilket vi även gjorde. Men först var vi tvungna att stå i kö i 3 timmar för sista minuten biljetter (såkallade TATKAL) kan man bara köpa klockan 11 och då gäller det att man är först för man vet aldrig hur många biljetter som släpps och de tar slut på en minut. Vi lyckades som tur var att få tag på en tågbiljett och åker vidare till Varanasi i morgon kväll. Det är slutet på vår Indienresa och något vi har sett fram emot hela tiden.
Från Jalgao fick vi hoppa på en buss i 1.5 timme för att komma till grottorna. Det var nog den varmaste och trångaste bussresan i Indien. Efter den resan fick vi ta ännu en buss för att komma fram till själva grottorna.
Ibland måste jag bara säga nej till att bli fotograferad. Speciellt om de kommer ett gäng killar som här för då ska de foto 200 olika konstellationer. Inte kul.
Mina favoritapor!
Grottorna är 28 stycken utkarvade salar och kloster som gjordes 2300 år sedan. De var jättefina att kolla på men jösses vad varmt det var. För att ta bussen tillbaka till Jalgao fick vi gå en bit men blev upplockade av en man på hans motorcykel. Väldigt snällt av honom och han ville inte ens ha några pengar! Folket här är väldigt rara och säger hej och vill prata. Bussresan tillbaka var precis lika trevlig som resan dit.
Mumbai/Bombay
Vi har spenderat några dagar i Bombay som idag kallas för Mumbai. Många städer i Indien har bytt namn de senaste åren men för mig kommer denna staden alltid heta Bombay. Många av Indiens storstäder är förskräckliga och man vill inte stanna längre än nödvändigt men Bombay är annorlunda. Det känns inte alls som Indien. Trots att 60% av befolkningen bor i slummen så känns staden väldigt civiliserad och ren! Det finns folk som jobbar med att städa upp skräpet på gatorna. Jag undrar varför det inte existerar i några andra städer i Indien. I slummen jobbar de med återvinning och smälter ner burkar och hackar ner plast till småbitar och gör nya saker. Fantastiskt att se!
Gateway of India
Byggnaden till höger heter Taj mahal och är det dyraste hotellet i Bombay där alla kändisar och annat rikt folk bor. I Bombay bor inte bara fattigt folk i slummen utan även världens rikaste människor och Bollywoodskådisar. Vilket gör att restauranger och hotell är snäppet dyrare här än i resten av Indien.
Jag håller just nu på att läsa boken Shantaram vilket är en helt underbar bok. Den utspelar sig i Bombay och Leopold café är med i boken väldigt mycket så vi var ju såklart tvugna att gå dit. Vi hade inte råd att äta dock så det blev några öl istället.
I bombay finns det mängder med vackra byggnader från britternas tid. Victoria terminalen är en av dem.
Fina lastbilar
Streetfood galningen
Vi gick på en guidad tur genom Dharavi slummen som är den nästa största slummen i världen (den största ligger i Pakistan) med mer än 1 miljon invånare och platsen där Slumdog millionaire spelades in.
Vi fick inte ta några bilder när vi gick runt men jag frågade om vi fick se var vår guide bodde och där fick jag ta bilder.
Vår guide är 26 år och har bott i detta "hus" i större delen av hans liv. Som tur var va hela hans familj borta på ett bröllop så vi kunde se hur han bor. Huset är alltså bara ett pyttelitet rum med en säng där föräldrarna sover. Guiden och hans två bröder sover på golvet och i andra änden av rummet är ett litet kök och en plats för att duscha. Varje morgon är vattnet på i två timmar och då måste de ta så mycket vatten de behöver ha under dagen för sedan stängs det av. Att köpa ett hus i slummen kostar runt 20.000 kronor och att hyra kostar 360 kronor. Vatten kostar 24 kronor i månaden och att gå på den gemensamma toaletten kostar 3 rupees per besök (10 rupees är nästan 1 krona). Alla sluminvånare verkade ha bra jobb och barnen går först i skola tills de är 17 år och sedan på college i 5 år så de får en bra utbildning. 80% av vad vi betalade för den guidade turen går till barnen i slummens utbildning. 
Trots att de bor på en liten yta har alla i slummen en tv och de allra flesta internet.
Det var väldigt mysigt inne i slummen och på många ställen var husen så tätt ihop att man bara kunde gå i en riktning och ingen kunde passera och så lågt i tak att man fick huka sig. Det var också fullt med katter! 
För att komma till slummen åkte vi spårvagn. När det är rushhour ska man inte åka spårvagn. Alla dörrar är öppna och varje dag dör 10 personer i Bombay på spåret! Galet.
Här är världens största "tvättmaskin". Det bor 5000 personer runt dessa tvättställen och det är bara män som jobbar med att tvätta sjukhusens och privatpersoners tvätt här. 
Stranden i Bombay. Vi har läst att vattnet här är giftigt men trots det var det många som badade.När vi passerade en dörr i slummen kastade en flicka ut vad jag trodde var vatten så det hamnade på mig. Jag upptäckte senare att det var blekningsmedel. Jag undrar vad en liten flicka i ett mörkt rum gjorde med en hink blekningsmedel.
Igår gick vi på en barrunda för att prova på Bombays nattliv. Vi avslutade på baren Social Colaba där alla cocktails kom i coola glas och min sittplats var en gunga.
Gokarna
Här bor vi nu.
Om beach - ser ut som ett om tecken
Vi klättrade upp i en grotta som i själva verket bara var en spricka mellan två berg.
Här är jag halvvägs upp för berget och halvvägs påväg att dö. Hur ska det gå i Nepal undrar jag? Överlever jag det tror jag banne mig jag kan överleva allt.
Den andra grottan i Gokarna. Ingen stor grotta direkt men perfekt för meditation och för att kolla på fladdermöss.
Här äter vi Thali som är lite allt möjligt. 8 kronor per tallrik är ett rimligt pris för en middag.
Vi hade turen att få vara med under Gokarna festivalen som utspelade sig denna helgen. Vi trodde att det skulle vara som en parad eftersom olika lastbilar ställde sig på huvudgatan men de stod där under hela kvällen och det var helt fantastiskt att se hur det kunde gå från 100 personer som kollade till iallafall 2000 personer som kollade. På lastbilarna var det lite olika skådespel som vi inte förstod något av.
Igår hände det något väldigt tråkigt. Överallt står det skyltar att det är förbjudet att simma på om beach pga farliga strömmar men ändå gör alla det. Även jag och Gerrit gör det för vi håller oss vid stranden. Indierna badar ofta i solnedgången, jag antar att det är för att det inte är lika varmt och helt plötsligt igår började typ 60 indier skrika och gorma i vattnet och vi såg att två hade åkt med strömmen långt ut. Jag vet inte om det är så att indier inte simmar så bra för det var ingen som simmade efter utan en kom istället springandes till vår restaurang och bad om hjälp. Så några fransmän började simma dit och en tog en liten båt dit men den välte så en annan åkte dit med en annan båt och fick tillslut upp dem till stranden. Innan den andra båten kom dit kom faktiskt en stor turistbåt dit också men jag fattar inte vad de gjorde för de åkte bara förbi och vände igen.
Efter en kvart kom de springandes förbi restaurangen med en kropp så jag tror inte den andra killen överlevde. Man ska verkligen ha respekt för havet och strömmar.
Swami sivananda yoga Ashram
Vi var på ashramet i en vecka och gjorde sammanlagt 20 timmars yoga. Jag hade gärna stannat några dagar till för att gå igenom alla asanas/positioner, men vissa omständigheter gjorde att vi blev tvugna att lämna. Och de sista tre asanas vi inte hade gått igenom än är de tre svåraste så jag är helt okej med det. En utav omständigheterna är att om vi hade stannat längre där hade vi fått ta bort dagar ifrån vårt resande och det är fortfarande mycket kvar av Indien som vi vill se innan vi åker till Nepal.
Lektion på ashramet
En stor "gråsugga"
Meditation i soluppgången
Efter meditation och sång hoppade Gerrit i sjön.
Att bo på ett Ashram var en väldigt trevlig och positiv upplevelse och ett skönt avbrott från kaoset i resten av Indien. Innan vi gjorde någonting, åt, mediterade, asanas, osv så bad vi och även om det inte är någon stor grej och de sa att vi skulle ta det med en nypa salt så kändes det lite för religiöst för mig många gånger. Jag är mer ute efter det spirituella men det är alltid intressant att lära sig om olika religioner och kulturer.
På ashramet fanns det en katt och en hund och de sägs att djur som kommer till ett Ashram och stannar kvar är fallna änglar. Det tycker jag är en fin tanke.
Yoga klass
Det här var min säng i en vecka.
Nu är vi i Gokarna vid stranden. Det är lågsäsong så det är inte många ställen på stranden som är öppna vilket är härligt. Det är fler kossor och hundar än människor. För att komma hit fick vi först ta en buss i 1.5 timme, ett tåg i 14 timmar, sova på tågstationen i 6 timmar för att till slut ännu ett tåg i 5 timmar. Indien är stort.
No parking
Tåg
Livet i ett Ashram
Sakta men säkert börjar vi komma in i rutinerna i Swami Sivananda Ashram. Vi kom hit lagom till middagen för tre nätter sedan. Det var allt väldigt förvirrande eftersom vi inte fick någon direkt information om stället men vi fick iallafall varsin säng i tjej/ killhusen. Korridoren där jag bor i har små avdelningar med två sängar i varje och det ser exakt ut som cellerna i Orange is the new black. Vi listade ut att där är ett dagligt späckat schema och efter middagen klockan 6 finns det wi-fi tillgängligt ( om det vill fungera ) och klockan 8 är det satsang då alla sitter i Shiva salen och mediterar, sjunger med mera tillsammans. På vår första satsang var det en konsert med några kanadensare och igår hade de som varit här i en månad för att lära ut yoga sin examen, så det var bland annat en talangshow med en salig blandning av talanger.
En av sångerna vi sjunger 2 gånger om dagen.
Vi lever yoga här. Det är inte bara ett träningspass om dagen och sen tar vi det lugnt. Inte alls. Vi är på Yoga vacation som det heter men inte den slags vacation som jag är van vid.
Dagen börjar med att vi blir väckta klockan 5.20 för att delta i satsang som börjar klockan 6. Oftast är den i Shiva salen men i morse så gick vi på en "silent walk" till andra sidan sjön där vi mediterade och sjöng. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig men det var helt klart en av de vackraste soluppgångarna jag sett hittills i mitt liv. Efter satsang som är en och en halv timme varje morgon får vi te innan det första yogapasset startar klockan 8. Efter det är det den första av två måltider klockan 10. Brunch består oftast av ris och två sorters såser med grönsaker. Middagen brukar bara vara typ ris och bönor. Inte så glamoröst. Enligt yogans regler måste man äta vegetariskt, utan svamp, lök eller vitlök. I början tyckte jag inte att det var särskilt gott men jag har börjat gilla maten mer och mer.
Efter brunch är det karma yoga då alla i en timme städar ashramet eller blir tilldelad att hjälpa till under satsang eller brunch/middag. Sen är det coaching class då man kan öva mer på sin yoga eller meditation och ställa frågor till läraren. Sen är det te, lektion om yoga en timme, två timmar mer yogaträning och klockan 6 är det middag. Igår när det var examen fick vi en riktig festmåltid serverad på ett stort bananblad och det var den godaste indiska maten vi har haft hittills.
Klockan 8 är det satsang och 22.30 ska lamporna vara släckta. Som sagt ett späckat disciplinerat schema som alla måste delta i.
Det finns väldigt många olika Ashram man kan välja mellan i Indien och runt om i världen. Vi hade hört mycket gott om just det här och så ligger det väldigt vackert i djungeln uppe i bergen vid en stor sjö. Det är inte lika varmt här och det har regnat och åskat ganska mycket vilket är väldigt skönt.
Varkala
Vi har spenderat några dagar i Varkala som är ett väldigt turistigt ställe uppe på en klippa. Ibland är det skönt när allt är enkelt och det finns en massa hotell och restauranger att välja på och vi hade från början bara tänkt att stanna i 2 dagar men blev kvar i 4. En dag låg vi på stranden och en dag vid poolen. Riktigt avkopplande. Vi bodde på Olive resort som var billigt och killen som jobbade där var gullig och gav oss varje dag frukt som han klättrade upp i träden för att få ner.
Glad hund
En kväll åt vi middag med ett par som vi träffade i Munnar.
Idag åker vi till ett Ashram där vi ska bli spirituella och hitta oss själva. Sånt som man ska när man är i Indien. Vi får se hur det blir med det.
Tempelbranden i Kollam
Ett tempel i Kerala i södra Indien fattade eld tidigt på söndag morgon. Över hundra människor dog i branden som orsakades av fyrverkeripjäser. Över 300 människor vårdas på sjukhus och många av dem har mycket svåra brännskador. En grupp specialläkare från Delhi har skickats till sjukhusen på grund av de svåra brännskadorna som de skadade har.
- Källa Yle nyheter
Tåget från Alleppey var 2,5 timmar försenat så vi åkte inte därifrån förrens närmare klockan fem. Mellan Alleppey och Varkala ligger Kollam där denna hemska tempelolycka alltså inträffade tidigt i morse. Fyrverkerier är väldigt vanligt i Indien och vi hör och ser dem hela tiden. Verkligen jättetråkigt att något sådant onödigt ska hända och döda och skada så många människor. Speciellt eftersom jag bara är någon mil ifrån det tänker jag såklart på det extra mycket.
Varkala verkar vara ett riktigt härligt ställe så det blir nog att vi stannar här i några dagar innan vi checkar in på ett Ashram inte så långt härifrån.
