HemIndien budget 2016
När jag reser brukar jag varje dag skriva ner hur mycket pengar jag har spenderat. Det kan vara kul att se i efterhand hur mycket man på ett ungefär spenderar i olika länder per dag.
Jag har många gånger blivit kallad extrem budgetresenär/ backpacker eftersom jag håller i varenda krona jag har och bara köper det allra nödvändigaste. I Lonely planet som är som en bibel för mig när jag reser, stod det att man som minst spenderar 2000 rupees i Indien per dag. Det var min och Gerrits budget för dagen tillsammans.
Budget är alltså väldigt individuellt! Det är iallafall möjligt att leva extremt billigt i Indien och självklart mycket billigare än vad vi gjorde också. Vi ville uppleva och se så mycket av Indien vi kunde när vi var där och resandet kostar en del.
Totalt åkte vi 80 dagar runt i Indien. Vi gjorde främst den gyllene triangeln och västkusten.
Den totala summan blev 9086 kronor per person vilket betyder att det för oss kostade 113 kronor per dag att leva i Indien.
Tänk om man kunde leva så billigt i Sverige!
Varanasi i mitt hjärta
Vi spenderade 4 dagar i Varanasi och vi hade gärna stannat längre om vi hade haft tid. Det är en av världens äldsta städer, 3200 år gammal och hade vi gått tillbaka i tiden 500 år hade det säkert sett likadant ut. Det var riktigt mysigt att bara gå runt i alla gränder, se alla 84 ghats (trappor) varav de vid två stycken brände kroppar och sitta på caféer och dricka chai i keramikkoppar som man sen bara kastar i marken. Det var märkligt att se kroppar brännas men inte så jobbigt som man kan tro. Det var värst när de rörde runt i elden med ett bamburör och ställde upp eller tog ur det som var kvar av kroppen för en stund.
Vad som var jobbigast att se i Varanasi var när en apa som antagligen hade ramlat ned från ett tak låg och plågades i en gränd, det var fruktansvärt att se när det inte fanns någonting jag kunde göra.
En morgon gick vi upp långt före tuppen för att se soluppgången i en båt på Ganges. Självklart var det molnigt och småregnade så vi såg solen i ungefär 2 minuter men det var ändå en mysig tur. Folket tvättade sig själva, sina kläder och sina vattenbufflar nedanför trapporna och vinkade glatt åt turisterna som tittade på. På kvällen bestämde sig Gerrit (som alltid måste testa allt) att han också ville tvätta bort sina synder och slippa bli född på nytt. Så, till indiernas stora förtjusning, hoppade även han i vid en trappa där en massa andra indier badade. Först simmade han med några barn, sen frågade en man om han ville simma med honom en stund och så fick han låna lite tvål och att tvätta dig med.
Därefter var han tvungen att gå under vattnet 5 gånger för att han skulle vara helt ren. Under hela tiden satt en äldre man med mig och berättade hela hans livshistoria. Det är iallafall vad jag tror, min hindi består endast av ett fåtal ord. Självklart kom det även en man som vill guida oss. Jag berättade snällt men bestämt att vi inte hade för avsikt att ge honom ett enda öre. Ändå följde han oss en lång väg och såg ut som en sur unge när vi sa till honom att vi skulle fortsätta utan honom. Den söta äldre herren följde också med nästan hela den promenaden och berättade en massa saker om en massa saker väldigt intensivt. Igen hade jag inte den blekaste aning om vad han sa men han tyckte iallafall att det var roligt. Ibland vill man bara bli lyssnad på.
På ett annat ställe när vi skulle gå över vägen började en man prata med Gerrit på hindi. Så han hittade på ett eget språk och de stod där och pratade och skrattade i iallafall fem minuter. Ibland är det bara trevligt att prata med någon. Ämnet är inte alltid så viktigt.
Den gamla mannen ville jättegärna vara med på bild när jag försökte ta bilder på Gerrit i Ganges.
I Varanasi finns det även en hel del tempel man kan kolla på. Vi var och såg ett tempel som alla guideböcker och artiklar på nätet säger att man inte kan komma in till som utlänning. Det är fel, vid ingång 2 får vi komma in. Det är extremt övervakat med poliser och militärer överallt och man får inte ta med sig något annat än sitt pass in. Det var ett ganska litet tempel men det är från 1700 talet och taket är gjort av 800 kilo guld så det var helt klart värt att se det. Igår passerade vi det igen och då var det en jättelång kö så jag skulle tippa på att turister inte kommer in på fredagar. Ett annat tempel vi kollade på här var ett hanuman (apgud) tempel. Det var fullt med apor men annars var det inget att se direkt. Nya tempel i Indien är väldigt tråkiga.
Sista dagen i Varanasi och näst sista dagen i Indien gjorde vi en indisk Ayurvedic massage. Det ska vara väldigt bra för kroppen med läkande oljor. Jag tog en vanlig helkroppsmassage vilket var väldigt skönt och Gerrit tog en massage, ett ångbad och fick olja som rann på hans panna i 30 minuter.
Varanasi
Tåget till Varanasi tog 25 timmar och vi har alltid tyckt väldigt bra om tågen i Indien men denna resan var inte helt okej. Först och främst så var det 12 personer i vår kupé som hade plats för 8 personer. Sen verkade de som om de flyttade för de hade jättemycket packning. Vanligtvis brukar vi få sängarna längst upp så de andra kan sitta upp men de sängarna var fulla med väskor så två sov där på halva sängarna bara. Att det var 45 grader varmt gjorde inte resan mer angenäm. Hursomhelst så kom vi fram och hittade även ett hotell till slut. Som jag berättat förut så är trafiken i Indien heltokig och Varanasi är ett utav de ställen det är värst enligt oss. Jag tror att vår rickshaw förare körde lite fel på ett ställe för det var minst tre män som blev skogstokiga på honom och när indiska män blir arga blir de väldigt aggressiva och det kändes nästan som om de skulle börja slåss.
Idag har vi bara strosa runt i staden och njutit av dess skönhet. Det är intensivt så det känns bra att detta inte var en av de första städerna vi åkte till. Men det känns också som att gå runt i en medeltida stad med smala små gränder överallt. För er som inte vet det så är Varanasi en av de heligaste städerna i Indien och det är här alla hinduer vill få sin aska spriden i floden Ganges. Redan innan vi hade ätit frukost såg vi en man brinna på en eld vid floden. När vi drack lassis (yoghurtdryck) under kanske 20 minuter, såg vi män gå förbi med fem döda på bårar av bambu. Vid solnedgången gick vi till floden där det var fullt med folk och döda liggandes i någon slags kö till att bli uppbrunna. Under tiden vi satt där och kollade blev minst 10 kvinnor och män uppbrunna. Det var lite smått makabert att se. På ett sätt var det vackert hur de förbereddes och sedan brann upp när familjen såg på. Men kaoset runt omkring med hundar, kossor, gamla bambubårar med dekorationer slängda överallt, människor och andra döda i kö gjorde situationen väldigt olik en begravning.
Ajanta caves
Igår tog vi nattåget från Bombay till Jalgao och var framme klockan 7.30. Hit åker man endast för att kolla på the ajanta caves vilket vi även gjorde. Men först var vi tvungna att stå i kö i 3 timmar för sista minuten biljetter (såkallade TATKAL) kan man bara köpa klockan 11 och då gäller det att man är först för man vet aldrig hur många biljetter som släpps och de tar slut på en minut. Vi lyckades som tur var att få tag på en tågbiljett och åker vidare till Varanasi i morgon kväll. Det är slutet på vår Indienresa och något vi har sett fram emot hela tiden.
Från Jalgao fick vi hoppa på en buss i 1.5 timme för att komma till grottorna. Det var nog den varmaste och trångaste bussresan i Indien. Efter den resan fick vi ta ännu en buss för att komma fram till själva grottorna.
Ibland måste jag bara säga nej till att bli fotograferad. Speciellt om de kommer ett gäng killar som här för då ska de foto 200 olika konstellationer. Inte kul.
Mina favoritapor!
Grottorna är 28 stycken utkarvade salar och kloster som gjordes 2300 år sedan. De var jättefina att kolla på men jösses vad varmt det var. För att ta bussen tillbaka till Jalgao fick vi gå en bit men blev upplockade av en man på hans motorcykel. Väldigt snällt av honom och han ville inte ens ha några pengar! Folket här är väldigt rara och säger hej och vill prata. Bussresan tillbaka var precis lika trevlig som resan dit.
Mumbai/Bombay
Vi har spenderat några dagar i Bombay som idag kallas för Mumbai. Många städer i Indien har bytt namn de senaste åren men för mig kommer denna staden alltid heta Bombay. Många av Indiens storstäder är förskräckliga och man vill inte stanna längre än nödvändigt men Bombay är annorlunda. Det känns inte alls som Indien. Trots att 60% av befolkningen bor i slummen så känns staden väldigt civiliserad och ren! Det finns folk som jobbar med att städa upp skräpet på gatorna. Jag undrar varför det inte existerar i några andra städer i Indien. I slummen jobbar de med återvinning och smälter ner burkar och hackar ner plast till småbitar och gör nya saker. Fantastiskt att se!
Gateway of India
Byggnaden till höger heter Taj mahal och är det dyraste hotellet i Bombay där alla kändisar och annat rikt folk bor. I Bombay bor inte bara fattigt folk i slummen utan även världens rikaste människor och Bollywoodskådisar. Vilket gör att restauranger och hotell är snäppet dyrare här än i resten av Indien.
Jag håller just nu på att läsa boken Shantaram vilket är en helt underbar bok. Den utspelar sig i Bombay och Leopold café är med i boken väldigt mycket så vi var ju såklart tvugna att gå dit. Vi hade inte råd att äta dock så det blev några öl istället.
I bombay finns det mängder med vackra byggnader från britternas tid. Victoria terminalen är en av dem.
Fina lastbilar
Streetfood galningen
Vi gick på en guidad tur genom Dharavi slummen som är den nästa största slummen i världen (den största ligger i Pakistan) med mer än 1 miljon invånare och platsen där Slumdog millionaire spelades in.
Vi fick inte ta några bilder när vi gick runt men jag frågade om vi fick se var vår guide bodde och där fick jag ta bilder.
Vår guide är 26 år och har bott i detta "hus" i större delen av hans liv. Som tur var va hela hans familj borta på ett bröllop så vi kunde se hur han bor. Huset är alltså bara ett pyttelitet rum med en säng där föräldrarna sover. Guiden och hans två bröder sover på golvet och i andra änden av rummet är ett litet kök och en plats för att duscha. Varje morgon är vattnet på i två timmar och då måste de ta så mycket vatten de behöver ha under dagen för sedan stängs det av. Att köpa ett hus i slummen kostar runt 20.000 kronor och att hyra kostar 360 kronor. Vatten kostar 24 kronor i månaden och att gå på den gemensamma toaletten kostar 3 rupees per besök (10 rupees är nästan 1 krona). Alla sluminvånare verkade ha bra jobb och barnen går först i skola tills de är 17 år och sedan på college i 5 år så de får en bra utbildning. 80% av vad vi betalade för den guidade turen går till barnen i slummens utbildning. 
Trots att de bor på en liten yta har alla i slummen en tv och de allra flesta internet.
Det var väldigt mysigt inne i slummen och på många ställen var husen så tätt ihop att man bara kunde gå i en riktning och ingen kunde passera och så lågt i tak att man fick huka sig. Det var också fullt med katter! 
För att komma till slummen åkte vi spårvagn. När det är rushhour ska man inte åka spårvagn. Alla dörrar är öppna och varje dag dör 10 personer i Bombay på spåret! Galet.
Här är världens största "tvättmaskin". Det bor 5000 personer runt dessa tvättställen och det är bara män som jobbar med att tvätta sjukhusens och privatpersoners tvätt här. 
Stranden i Bombay. Vi har läst att vattnet här är giftigt men trots det var det många som badade.När vi passerade en dörr i slummen kastade en flicka ut vad jag trodde var vatten så det hamnade på mig. Jag upptäckte senare att det var blekningsmedel. Jag undrar vad en liten flicka i ett mörkt rum gjorde med en hink blekningsmedel.
Igår gick vi på en barrunda för att prova på Bombays nattliv. Vi avslutade på baren Social Colaba där alla cocktails kom i coola glas och min sittplats var en gunga.
Gokarna
Här bor vi nu.
Om beach - ser ut som ett om tecken
Vi klättrade upp i en grotta som i själva verket bara var en spricka mellan två berg.
Här är jag halvvägs upp för berget och halvvägs påväg att dö. Hur ska det gå i Nepal undrar jag? Överlever jag det tror jag banne mig jag kan överleva allt.
Den andra grottan i Gokarna. Ingen stor grotta direkt men perfekt för meditation och för att kolla på fladdermöss.
Här äter vi Thali som är lite allt möjligt. 8 kronor per tallrik är ett rimligt pris för en middag.
Vi hade turen att få vara med under Gokarna festivalen som utspelade sig denna helgen. Vi trodde att det skulle vara som en parad eftersom olika lastbilar ställde sig på huvudgatan men de stod där under hela kvällen och det var helt fantastiskt att se hur det kunde gå från 100 personer som kollade till iallafall 2000 personer som kollade. På lastbilarna var det lite olika skådespel som vi inte förstod något av.
Igår hände det något väldigt tråkigt. Överallt står det skyltar att det är förbjudet att simma på om beach pga farliga strömmar men ändå gör alla det. Även jag och Gerrit gör det för vi håller oss vid stranden. Indierna badar ofta i solnedgången, jag antar att det är för att det inte är lika varmt och helt plötsligt igår började typ 60 indier skrika och gorma i vattnet och vi såg att två hade åkt med strömmen långt ut. Jag vet inte om det är så att indier inte simmar så bra för det var ingen som simmade efter utan en kom istället springandes till vår restaurang och bad om hjälp. Så några fransmän började simma dit och en tog en liten båt dit men den välte så en annan åkte dit med en annan båt och fick tillslut upp dem till stranden. Innan den andra båten kom dit kom faktiskt en stor turistbåt dit också men jag fattar inte vad de gjorde för de åkte bara förbi och vände igen.
Efter en kvart kom de springandes förbi restaurangen med en kropp så jag tror inte den andra killen överlevde. Man ska verkligen ha respekt för havet och strömmar.
Swami sivananda yoga Ashram
Vi var på ashramet i en vecka och gjorde sammanlagt 20 timmars yoga. Jag hade gärna stannat några dagar till för att gå igenom alla asanas/positioner, men vissa omständigheter gjorde att vi blev tvugna att lämna. Och de sista tre asanas vi inte hade gått igenom än är de tre svåraste så jag är helt okej med det. En utav omständigheterna är att om vi hade stannat längre där hade vi fått ta bort dagar ifrån vårt resande och det är fortfarande mycket kvar av Indien som vi vill se innan vi åker till Nepal.
Lektion på ashramet
En stor "gråsugga"
Meditation i soluppgången
Efter meditation och sång hoppade Gerrit i sjön.
Att bo på ett Ashram var en väldigt trevlig och positiv upplevelse och ett skönt avbrott från kaoset i resten av Indien. Innan vi gjorde någonting, åt, mediterade, asanas, osv så bad vi och även om det inte är någon stor grej och de sa att vi skulle ta det med en nypa salt så kändes det lite för religiöst för mig många gånger. Jag är mer ute efter det spirituella men det är alltid intressant att lära sig om olika religioner och kulturer.
På ashramet fanns det en katt och en hund och de sägs att djur som kommer till ett Ashram och stannar kvar är fallna änglar. Det tycker jag är en fin tanke.
Yoga klass
Det här var min säng i en vecka.
Nu är vi i Gokarna vid stranden. Det är lågsäsong så det är inte många ställen på stranden som är öppna vilket är härligt. Det är fler kossor och hundar än människor. För att komma hit fick vi först ta en buss i 1.5 timme, ett tåg i 14 timmar, sova på tågstationen i 6 timmar för att till slut ännu ett tåg i 5 timmar. Indien är stort.
No parking
Tåg
Varkala
Vi har spenderat några dagar i Varkala som är ett väldigt turistigt ställe uppe på en klippa. Ibland är det skönt när allt är enkelt och det finns en massa hotell och restauranger att välja på och vi hade från början bara tänkt att stanna i 2 dagar men blev kvar i 4. En dag låg vi på stranden och en dag vid poolen. Riktigt avkopplande. Vi bodde på Olive resort som var billigt och killen som jobbade där var gullig och gav oss varje dag frukt som han klättrade upp i träden för att få ner.
Glad hund
En kväll åt vi middag med ett par som vi träffade i Munnar.
Idag åker vi till ett Ashram där vi ska bli spirituella och hitta oss själva. Sånt som man ska när man är i Indien. Vi får se hur det blir med det.
Tempelbranden i Kollam
Ett tempel i Kerala i södra Indien fattade eld tidigt på söndag morgon. Över hundra människor dog i branden som orsakades av fyrverkeripjäser. Över 300 människor vårdas på sjukhus och många av dem har mycket svåra brännskador. En grupp specialläkare från Delhi har skickats till sjukhusen på grund av de svåra brännskadorna som de skadade har.
- Källa Yle nyheter
Tåget från Alleppey var 2,5 timmar försenat så vi åkte inte därifrån förrens närmare klockan fem. Mellan Alleppey och Varkala ligger Kollam där denna hemska tempelolycka alltså inträffade tidigt i morse. Fyrverkerier är väldigt vanligt i Indien och vi hör och ser dem hela tiden. Verkligen jättetråkigt att något sådant onödigt ska hända och döda och skada så många människor. Speciellt eftersom jag bara är någon mil ifrån det tänker jag såklart på det extra mycket.
Varkala verkar vara ett riktigt härligt ställe så det blir nog att vi stannar här i några dagar innan vi checkar in på ett Ashram inte så långt härifrån.
Alleppey
I natt sov vi på "the backwaters" i Alleppey. Vi hittade en indisk kille och en kanadensisk tjej som också ville göra samma tripp som oss och tillsammans hittade vi en bra husbåt. Det var definitivt inte billigt men det blev iallafall billigare när vi delade och det blev också mycket roligare att göra det ihop.
Vi fick en god fisklunch och innan klockan sex stannade vi vid en liten by där vi tog en promenad och kollade på när lokalbefolkningen diskade, tvättade och badade i floden. Efter middagen stannade vi uppe halva natten och pratade, vilket de som jobbade på båten inte uppskattade. Vi betalade nästan 10.000 rupees för båten så vi tyckte att det var upp till oss när vi ville sova. Förutom de sura indierna så var det en väldigt trevlig upplevelse och kul att få lite lyx emellanåt. Alla människor vi träffat hittills har en budget på minst 2000 rupees per dag och vår budget är samma fast för två personer. Så vi reser budget budget i Indien.
Tyvärr var vädret inget vidare men det regnade iallafall inte och det var inte lika varmt som det brukar vara vilket var skönt.
Selfies såklart! Indier är proffs på att ta selfies och gör det ofta.
Fort Kochi
Från Munnar tog vi en buss 140 kilometer till Kochi. Det tog fem timmar och det är helt fantastiskt att vi har överlevt trafiken i det här landet. Vägen ner för berget var inte gjort för två fordon att passera samtidigt och definitivt inte två bussar, och ändå envisas de med att göra det. Det är lite så det funkar här i Indien. Finns det en "gör inte" skylt är det precis det du kan förvänta dig att en indier gör.
I Kochi fick vi hoppa på ännu en buss som tog oss till Fort Kochi där vi är nu. Det var hit Vasco Da Gama först kom och där han även begravdes i Indiens äldsta kyrka. Vi såg hans grav men han var inte där längre för hans son hämtade hem honom 14 år efter hans död. Fort Kochi är väldigt Europa inspirerat och det finns ett jew town som påminner lite om gamla stan i Stockholm. Det som är mest speciellt är de stora kinesiska näten som de har fiskat med här i flera hundra år och som man kan få hjälpa till med om man bidrar med en slant. Jag spanade mest efter delfiner som ofta kommer dit eftersom det är så mycket fisk, men jag såg tyvärr ingen. Ikväll var vi kulturella och gick och kollade på Kathakali teater. Det var väldigt speciellt men en rolig upplevelser.
Munnar
Vi tog en buss från Mysore till Munnar som skulle tagit 12 timmar men som tog 13.5. Trots att det var det guppigaste, svängigaste, längsta bussresan någonsin så sov vi ändå ganska gott. Jag vet att det under några timmar var några ungdomar som valde att stå bredvid mig istället för att sätta sig men jag hade min sarong över huvudet och ignorerade dem.
Munnar ligger uppe i bergen så det var mycket kallare och skönare luft där. Någon gång på 1800 talet kom en engelsman dit och började plantera te så det är det Munnar handlar om. Överallt på bergen var det teplantager och det var väldigt mysigt att promenera runt och titta på när damerna jobbade.
Vi valde att bo i Munnar city vilket inte var någon höjdare men det var billigt och nära till allting. Vi tog en guidad tur en hel dag och åkte till utkiksplatser, ett temuseum och till ett ställe där de hade en massa olika växter.
Det växer bara en ananas per växt och det tar 8 månader för en ny att bli mogen.
Kardemumma
Fikon
Glad över choklad
Gerrit fick klippt sitt hår för 7 kronor.
Hampi till Mysore
Vi tog nattåget från Hospet bredvid Hampi till Mysore. Det gick väldigt smidigt.
Kanske har vi inte varit i de rätta områdena i Mysore men det ligger definitivt på minuslistan i Indien. Men de har ett av de vackraste palats jag någonsin sett, vilket var anledningen till att vi åkte hit från första början. Det kostar 200 rupees att gå in men för utlänningar ingår det en audioguide vilket var en trevlig överraskning.
Igår skulle vi tagit bussen och åkt vidare men kvällen innan åt vi på McDonalds för första gången i Indien och trots att jag inte äter kött så blev jag magsjuk och stannade i sängen hela dagen. Jag kan inte påstå att jag mår bra idag men vi vill bara åka härifrån så klockan sju ska vi ta en 12 timmar lång buss till Munnar som jag tror kommer bli ett mysigt ställe.
Sista dagen i Hampi-
Den största råttan jag någonsin sett! Stor som en katt!
Jag tycker såklart inte att det är okej att ha elefanter i fångenskap men jag tror att den här tempelelefanten har ett mycket bättre liv än många andra här i Indien. Två gånger om dagen går hon en långpromenad och badar i floden och resten av dagen står hon och äter och välsignar indier. Eftersom vi inte tror på sånt så gav vi henne bananer istället för pengar.
Gratis lunch tillsammans med ett par hundra andra i templet vid Hampi Bazaar.
Sista dagen i hampi gick vi till ett vattenfall som mest var en pool. Det var väldigt härligt att hoppa i efter att ha letat efter det länge i djungeln i 40 graders värme.
Mysore-
Orginalpalatset i Mysore var i trä och brann ned till grunden i slutet på 1800 talet. Det nya är i sten och är galet vackert!
Man fick inte ta några bilder i palatset men jag lyckades ta en iallafall. Det såg verkligen ut som ett sagoslott.
Mysore har också en marknad (blomsteravdelningen luktar väldigt gott),
några moskéer,
och en stor kyrka.
Två dagar i Hampi
Första dagen i Hampi gick vi upp med tuppen och åkte på en guidad cykeltur.
Lotus mahal
Tittade på när tempelelefanten badade. Hon bajsade och kissade två gånger och bredvid mig är det en massa indier som badar och tvättar håret, borstar tänderna och tvättar kläderna.
Åkte korgbåt
Efter 6 kilometer och 600 trappsteg var vi uppe vid the monkey tempel som inte var något att se alls. Men utsikten var fin.
Ett bad med vattenbufflar efter två timmars promenad i 40 graders värme var otroligt välbehövligt.
De finaste aporna
Han säger heeeej på den här bilden..
Anjuna till Hampi
Från Anjuna fick vi först ta fyra bussar för att ta oss till Margao. Där fick vi veta att tåget vi ville ta inte gick förens tidigt nästa morgon så det blev att stanna i Margao en natt. Vi ville såklart sova någonstans nära tågstationen och det vi hittade var det snuskigaste och ett av det dyraste rum vi haft hittills. Men vi var trötta och varma och orkade inte leta längre. Ibland kollar vi på upp till tio rum innan vi bestämmer oss och ibland tar vi bara första bästa. Det värsta var att killen som gav oss rummet senare kom tillbaka och frågade efter dricks! För att ha gett oss ett rum med två bänkar och ett hål till toalett och som aldrig har blivit tvättat. The indians never stop to amaze.
Förutom grisar, kossor, smuts och tiggare som saknar kroppsdelar så fanns det inget att se i Margao. Det finns många människor som saknar kroppsdelar i Indien. Eller har extra för den delen. Vi hängde med en kille på tåget som hade två små extra lillfingrar.
En hjärtehund
Soluppgång i Margao
Efter vi passerat en kvinna på trottoaren drog hon upp kjolen och satte sig mellan trottoaren och vägen och bajsade. Vi visste inte vad hon skulle göra så vi kollade bak och hon satt där som om det var det mest normala att göra. Förutom kossorna i Lucindale, Australien har jag aldrig sett någon bajsa så mycket tidigare. Hon måste ha ätit något väldigt märkligt.
Tåget tog runt sju timmar till Hospet. Vi sov gott de första timmarna innan det blev för varmt. Vanligtvis när vi åker tåg brukar vi kolla/hänga ut genom dörren men det är 40 grader varmt här så det gick verkligen inte.
Redan på bussresan från Hospet till Hampi såg vi hur fantastiskt det skulle bli. Jag hade väl tänkt mig några tempel bara på ett ställe men tydligen finns det 3700 stycken som alla är omringade av runda stenbumlingar, risfält och floder. Vi valde att bo i Hampi Bazaar som ligger precis vid ett av de största templen. På denna sidan av floden finns det ingen alkohol och inget kött. Jag har varit vegetarian i fem veckor nu (förutom fisken jag åt på min födelsedag) så det gör mig inget. På den andra sidan finns det inte så många tempel men vacker natur som vi ska upptäcka någon dag.
Full moon party och Holi festival
Igår låg vi på stranden hela dagen och hade det gött. På kvällen var det Full moon party på stranden och på restaurangen/nattklubben Lilliput med DJ Gaudi. Det var en väldigt rolig natt.
Idag var det Holi festival. En dag då alla kastar färg på varandra och dansar. Det var en stor fest på en klubb i Anjuna men lika många människor festade och kastade färg på gatorna och på stranden så vi gick inte dit. Sjukt roligt och tokigt var det. Efter ett dopp i havet vid solnedgången tog vi en dusch men färgen vill inte gå bort. Mitt bröst och min mage är efter en massa skrubbande fortfarande i regnbågens alla färger och jag ser ut som en my little pony i håret. Färgen i ansiktet gick bort ganska lätt förutom där jag svettades under dagen. Så nu har jag värsta mustaschen som inte går bort och en röd panna. Snyggt!
Ingen kom undan färgerna
Alla ville ta kort med oss!
Han skrattar åt mig för att jag har en mustasch
Panaji, Old Goa och Baga beach
Även jag rockade sockorna igår på Downs syndrom dagen. Dessa sockar har inte blivit maskintvättade sen september förra året. Här betalar man styckpris eftersom de tvättar per hand och underkläder väljer vi då att tvätta själva.
Idag hyrde vi moppe igen och åkte till Goas huvudstad Panaji. Goa var förr i tiden en portugisisk koloni och det kan man se på många av deras byggnader än idag.
Vi besökte även Old Goa som har asiens största kyrka och många andra gamla fina byggnader.
I en utav kyrkorna har de en glaskista med en snubbe som var missionär här någon gång på 1600 talet. Han är nu mumifierad. Lite makabert. Lite coolt.
Sist åkte vi till Baga beach som ligger söder om Anjuna där vi bor. Vi blev överraskade när vi såg hur många människor som hade samlats på stranden för att se solnedgången.
Hundarna var inte helt nöjda med att en tjur strosade runt på deras strand.
Hyra moppe i Goa
Även här i Goa bestämde vi oss för att hyra en moppe. Det är fullt med vackra stränder längs Goas kust och vi åkte ändå upp till Arambol dit vi tänkte att vi skulle flytta till idag. Men eftersom det snart är Holi festival och Arambol är ett lugnare ställe och inte så mycket festställen så bestämde vi oss för att stanna i Anjuna.
Gerrit utanför vår lilla bungalow
Vagator beach som bara ligger någon kilometer från där vi bor.
På kvällen åkte vi till en nattmarknad där de spelade gamla klassiker live.
Min födelsedag i Goa
Från Agra tog vi en buss till Delhi. De sa att resan skulle ta 2,5 timmar men den tog 4,5 timmar och när jag fick min väska som låg i bak var den helt genomblöt. Vi fick inte ens någon förklaring till varför. Vi älskade inte indier den dagen. Vi gjorde inget speciellt i Delhi utan köpte oss bara en tågbiljett vidare mot Goa. Resan tog 38 timmar och tåget var fullt med folk från Kerala som hade varit på kulturfestival i Delhi. Då och då samlades de och sjöng och klappade händerna, inte nödvändigtvis i takt. Innan vi gick av var även vi med och klappade och sjöng med så gott vi kunde. Som tur var fick vi de översta sängarna, av sex, som gjorde att vi fick lite privatliv och inte behövde ha några andra indier sittandes bredvid oss när vi ville sova. Det var en mysig resa och det kändes som det gick fortare än vad det gjorde. Konstant var det någon som gick förbi och sålde något- te, kaffe, mat, chips, kakor, gosedjur, smycken, nyckelringar etc.
Nu är vi på Anjuna beach som är den stranden dit hippies har vallfärdat sedan 60 talet. Nuförtiden kan man fortfarande se de gamla hippiesarna men sedan några år tillbaka har Goa precis som Thailand blivit invaderat av ryssar. Var man än går börjar försäljarna prata ryska med en. Det börjar bli lågsäsong så det är inte så jättemycket folk här men det tror jag bara är positivt när det gäller boendepriser och shopping. I onsdags var vi på Anjunas kända flea market. Vi köpte inte så mycket men det fanns väldigt mycket att titta på så det var trevligt. I två utav gångarna sålde utlänningar sina egengjorda saker, som var fina men vi föredrar indienpriser.
I torsdags var det min födelsedag så nu är jag 29 år! Galet vad tiden går fort! Gerrit väckte mig med frukost på sängen. Sen hängde vi på stranden, åt middag och gick på ett klassiskt goa rave.
Taj Mahal
Vi gick upp klockan fem för att se Taj Mahal vid soluppgången men de släppte inte in oss förens klockan sex och så tog det ytterligare en halvtimme innan vi var inne. Så vi fick inte det första fina ljuset som kommer vid en soluppgång. Men minuten när vi gick igenom ingången glömde vi hur irriterade vi var. Det var helt klart magiskt och värt det att se Taj Mahal i soluppgång. Vi valde att hyra en guide för 300 rupees som berättade om det. En maharadja byggde monumentet åt sin tredje fru som dog när hon födde deras fjortonde barn. De ligger båda begravda under Taj men inuti är två kopior. Det känns som en kyrka och var väldigt vackert men lite för mörkt tyckte vi. Taj mahal är byggt helt i marmor och dekorerat med 35 olika sorters stenar från hela världen. Den svarta stenen är ifrån Belgien.
Tyvärr håller de på att tvätta pelarna just nu. Det pajade fotona lite. Men en utav fyra var redan färdig och det var helt klart skillnad.
Kvällens solnedgång
