HemFlyttar min blogg!
Har skrivit här i sju år nu och känner att det är dags att byta portal. Denna bloggen kommer att finnas kvar så att man kan gå tillbaka och kolla i kategorierna. Tack för mig och välkommen till min nya blogg!
http://nouw.com/oxle
För att importera denna bloggen till min nya måste jag bevisa att jag är jag genom att skriva det här -
Kod för att importera min blogg till Nouw: 1753412628
Ha det bäst!
En världslig kortlek
Ofta när jag reser har jag sett kort liggandes på marken. Det kan ha varit på någon ö någonstans i Indonesien, på en stressig gata i Hong Kong eller längst en väg på Nya Zeeland. Och samlare som jag är så har jag några gånger plockat upp ett kort och är nu uppe i 18 stycken. En dag kommer jag att ha en hel kortlek!
Midsommar 2016
Vi firade en jättemysig midsommar hos Frida och David ute i Utby md kransar, midsommarstång, dans, lekar, sill och nubbe.
Hemma i Sverige
Nu har jag varit tillbaka i Sverige två veckor redan. Flygresan hem gick väldigt fort då jag såg fem filmer. I Köpenhamn hämtade farmor mig och jag stannade där i fem dagar och myste. Det är alltid konstigt att komma tillbaka till Sverige. Denna gången var jag borta i nio månader och har haft en fantastisk tid i Australien, Indien och Nepal. I Australien jobbade jag ju och reste inte så mycket men i Indien och Nepal var jag hela tiden på resande fot och det var ständigt nya platser och nya intryck. Jag tror att den största chocken när man kommer hem är att jag, under tiden jag varit borta, har varit med om så otroligt mycket spännande saker, och hemma är allt precis som det var innan jag åkte. Och att det är så kallt! Visst, det är varmt i solen på dagen men jag är van vid att det alltid är varmt. Spelar ingen roll om solen har gått ner eller om man är inomhus. Brrr.
Jag och farmor såg en vacker solnedgång klockan kvart i tio på kvällen. Väldigt härligt!
Lördagsgodis! Som jag har längtat!
Jag har fiskat med pojkarna.
Träffat fina syster har jag hunnit med också.
Och gosat med mammas katt Skrållan.
Ajanta caves
Igår tog vi nattåget från Bombay till Jalgao och var framme klockan 7.30. Hit åker man endast för att kolla på the ajanta caves vilket vi även gjorde. Men först var vi tvungna att stå i kö i 3 timmar för sista minuten biljetter (såkallade TATKAL) kan man bara köpa klockan 11 och då gäller det att man är först för man vet aldrig hur många biljetter som släpps och de tar slut på en minut. Vi lyckades som tur var att få tag på en tågbiljett och åker vidare till Varanasi i morgon kväll. Det är slutet på vår Indienresa och något vi har sett fram emot hela tiden.
Från Jalgao fick vi hoppa på en buss i 1.5 timme för att komma till grottorna. Det var nog den varmaste och trångaste bussresan i Indien. Efter den resan fick vi ta ännu en buss för att komma fram till själva grottorna.
Ibland måste jag bara säga nej till att bli fotograferad. Speciellt om de kommer ett gäng killar som här för då ska de foto 200 olika konstellationer. Inte kul.
Mina favoritapor!
Grottorna är 28 stycken utkarvade salar och kloster som gjordes 2300 år sedan. De var jättefina att kolla på men jösses vad varmt det var. För att ta bussen tillbaka till Jalgao fick vi gå en bit men blev upplockade av en man på hans motorcykel. Väldigt snällt av honom och han ville inte ens ha några pengar! Folket här är väldigt rara och säger hej och vill prata. Bussresan tillbaka var precis lika trevlig som resan dit.
Mumbai/Bombay
Vi har spenderat några dagar i Bombay som idag kallas för Mumbai. Många städer i Indien har bytt namn de senaste åren men för mig kommer denna staden alltid heta Bombay. Många av Indiens storstäder är förskräckliga och man vill inte stanna längre än nödvändigt men Bombay är annorlunda. Det känns inte alls som Indien. Trots att 60% av befolkningen bor i slummen så känns staden väldigt civiliserad och ren! Det finns folk som jobbar med att städa upp skräpet på gatorna. Jag undrar varför det inte existerar i några andra städer i Indien. I slummen jobbar de med återvinning och smälter ner burkar och hackar ner plast till småbitar och gör nya saker. Fantastiskt att se!
Gateway of India
Byggnaden till höger heter Taj mahal och är det dyraste hotellet i Bombay där alla kändisar och annat rikt folk bor. I Bombay bor inte bara fattigt folk i slummen utan även världens rikaste människor och Bollywoodskådisar. Vilket gör att restauranger och hotell är snäppet dyrare här än i resten av Indien.
Jag håller just nu på att läsa boken Shantaram vilket är en helt underbar bok. Den utspelar sig i Bombay och Leopold café är med i boken väldigt mycket så vi var ju såklart tvugna att gå dit. Vi hade inte råd att äta dock så det blev några öl istället.
I bombay finns det mängder med vackra byggnader från britternas tid. Victoria terminalen är en av dem.
Fina lastbilar
Streetfood galningen
Vi gick på en guidad tur genom Dharavi slummen som är den nästa största slummen i världen (den största ligger i Pakistan) med mer än 1 miljon invånare och platsen där Slumdog millionaire spelades in.
Vi fick inte ta några bilder när vi gick runt men jag frågade om vi fick se var vår guide bodde och där fick jag ta bilder.
Vår guide är 26 år och har bott i detta "hus" i större delen av hans liv. Som tur var va hela hans familj borta på ett bröllop så vi kunde se hur han bor. Huset är alltså bara ett pyttelitet rum med en säng där föräldrarna sover. Guiden och hans två bröder sover på golvet och i andra änden av rummet är ett litet kök och en plats för att duscha. Varje morgon är vattnet på i två timmar och då måste de ta så mycket vatten de behöver ha under dagen för sedan stängs det av. Att köpa ett hus i slummen kostar runt 20.000 kronor och att hyra kostar 360 kronor. Vatten kostar 24 kronor i månaden och att gå på den gemensamma toaletten kostar 3 rupees per besök (10 rupees är nästan 1 krona). Alla sluminvånare verkade ha bra jobb och barnen går först i skola tills de är 17 år och sedan på college i 5 år så de får en bra utbildning. 80% av vad vi betalade för den guidade turen går till barnen i slummens utbildning. 
Trots att de bor på en liten yta har alla i slummen en tv och de allra flesta internet.
Det var väldigt mysigt inne i slummen och på många ställen var husen så tätt ihop att man bara kunde gå i en riktning och ingen kunde passera och så lågt i tak att man fick huka sig. Det var också fullt med katter! 
För att komma till slummen åkte vi spårvagn. När det är rushhour ska man inte åka spårvagn. Alla dörrar är öppna och varje dag dör 10 personer i Bombay på spåret! Galet.
Här är världens största "tvättmaskin". Det bor 5000 personer runt dessa tvättställen och det är bara män som jobbar med att tvätta sjukhusens och privatpersoners tvätt här. 
Stranden i Bombay. Vi har läst att vattnet här är giftigt men trots det var det många som badade.När vi passerade en dörr i slummen kastade en flicka ut vad jag trodde var vatten så det hamnade på mig. Jag upptäckte senare att det var blekningsmedel. Jag undrar vad en liten flicka i ett mörkt rum gjorde med en hink blekningsmedel.
Igår gick vi på en barrunda för att prova på Bombays nattliv. Vi avslutade på baren Social Colaba där alla cocktails kom i coola glas och min sittplats var en gunga.
Swami sivananda yoga Ashram
Vi var på ashramet i en vecka och gjorde sammanlagt 20 timmars yoga. Jag hade gärna stannat några dagar till för att gå igenom alla asanas/positioner, men vissa omständigheter gjorde att vi blev tvugna att lämna. Och de sista tre asanas vi inte hade gått igenom än är de tre svåraste så jag är helt okej med det. En utav omständigheterna är att om vi hade stannat längre där hade vi fått ta bort dagar ifrån vårt resande och det är fortfarande mycket kvar av Indien som vi vill se innan vi åker till Nepal.
Lektion på ashramet
En stor "gråsugga"
Meditation i soluppgången
Efter meditation och sång hoppade Gerrit i sjön.
Att bo på ett Ashram var en väldigt trevlig och positiv upplevelse och ett skönt avbrott från kaoset i resten av Indien. Innan vi gjorde någonting, åt, mediterade, asanas, osv så bad vi och även om det inte är någon stor grej och de sa att vi skulle ta det med en nypa salt så kändes det lite för religiöst för mig många gånger. Jag är mer ute efter det spirituella men det är alltid intressant att lära sig om olika religioner och kulturer.
På ashramet fanns det en katt och en hund och de sägs att djur som kommer till ett Ashram och stannar kvar är fallna änglar. Det tycker jag är en fin tanke.
Yoga klass
Det här var min säng i en vecka.
Nu är vi i Gokarna vid stranden. Det är lågsäsong så det är inte många ställen på stranden som är öppna vilket är härligt. Det är fler kossor och hundar än människor. För att komma hit fick vi först ta en buss i 1.5 timme, ett tåg i 14 timmar, sova på tågstationen i 6 timmar för att till slut ännu ett tåg i 5 timmar. Indien är stort.
No parking
Tåg
Livet i ett Ashram
Sakta men säkert börjar vi komma in i rutinerna i Swami Sivananda Ashram. Vi kom hit lagom till middagen för tre nätter sedan. Det var allt väldigt förvirrande eftersom vi inte fick någon direkt information om stället men vi fick iallafall varsin säng i tjej/ killhusen. Korridoren där jag bor i har små avdelningar med två sängar i varje och det ser exakt ut som cellerna i Orange is the new black. Vi listade ut att där är ett dagligt späckat schema och efter middagen klockan 6 finns det wi-fi tillgängligt ( om det vill fungera ) och klockan 8 är det satsang då alla sitter i Shiva salen och mediterar, sjunger med mera tillsammans. På vår första satsang var det en konsert med några kanadensare och igår hade de som varit här i en månad för att lära ut yoga sin examen, så det var bland annat en talangshow med en salig blandning av talanger.
En av sångerna vi sjunger 2 gånger om dagen.
Vi lever yoga här. Det är inte bara ett träningspass om dagen och sen tar vi det lugnt. Inte alls. Vi är på Yoga vacation som det heter men inte den slags vacation som jag är van vid.
Dagen börjar med att vi blir väckta klockan 5.20 för att delta i satsang som börjar klockan 6. Oftast är den i Shiva salen men i morse så gick vi på en "silent walk" till andra sidan sjön där vi mediterade och sjöng. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig men det var helt klart en av de vackraste soluppgångarna jag sett hittills i mitt liv. Efter satsang som är en och en halv timme varje morgon får vi te innan det första yogapasset startar klockan 8. Efter det är det den första av två måltider klockan 10. Brunch består oftast av ris och två sorters såser med grönsaker. Middagen brukar bara vara typ ris och bönor. Inte så glamoröst. Enligt yogans regler måste man äta vegetariskt, utan svamp, lök eller vitlök. I början tyckte jag inte att det var särskilt gott men jag har börjat gilla maten mer och mer.
Efter brunch är det karma yoga då alla i en timme städar ashramet eller blir tilldelad att hjälpa till under satsang eller brunch/middag. Sen är det coaching class då man kan öva mer på sin yoga eller meditation och ställa frågor till läraren. Sen är det te, lektion om yoga en timme, två timmar mer yogaträning och klockan 6 är det middag. Igår när det var examen fick vi en riktig festmåltid serverad på ett stort bananblad och det var den godaste indiska maten vi har haft hittills.
Klockan 8 är det satsang och 22.30 ska lamporna vara släckta. Som sagt ett späckat disciplinerat schema som alla måste delta i.
Det finns väldigt många olika Ashram man kan välja mellan i Indien och runt om i världen. Vi hade hört mycket gott om just det här och så ligger det väldigt vackert i djungeln uppe i bergen vid en stor sjö. Det är inte lika varmt här och det har regnat och åskat ganska mycket vilket är väldigt skönt.
Hampi till Mysore
Vi tog nattåget från Hospet bredvid Hampi till Mysore. Det gick väldigt smidigt.
Kanske har vi inte varit i de rätta områdena i Mysore men det ligger definitivt på minuslistan i Indien. Men de har ett av de vackraste palats jag någonsin sett, vilket var anledningen till att vi åkte hit från första början. Det kostar 200 rupees att gå in men för utlänningar ingår det en audioguide vilket var en trevlig överraskning.
Igår skulle vi tagit bussen och åkt vidare men kvällen innan åt vi på McDonalds för första gången i Indien och trots att jag inte äter kött så blev jag magsjuk och stannade i sängen hela dagen. Jag kan inte påstå att jag mår bra idag men vi vill bara åka härifrån så klockan sju ska vi ta en 12 timmar lång buss till Munnar som jag tror kommer bli ett mysigt ställe.
Sista dagen i Hampi-
Den största råttan jag någonsin sett! Stor som en katt!
Jag tycker såklart inte att det är okej att ha elefanter i fångenskap men jag tror att den här tempelelefanten har ett mycket bättre liv än många andra här i Indien. Två gånger om dagen går hon en långpromenad och badar i floden och resten av dagen står hon och äter och välsignar indier. Eftersom vi inte tror på sånt så gav vi henne bananer istället för pengar.
Gratis lunch tillsammans med ett par hundra andra i templet vid Hampi Bazaar.
Sista dagen i hampi gick vi till ett vattenfall som mest var en pool. Det var väldigt härligt att hoppa i efter att ha letat efter det länge i djungeln i 40 graders värme.
Mysore-
Orginalpalatset i Mysore var i trä och brann ned till grunden i slutet på 1800 talet. Det nya är i sten och är galet vackert!
Man fick inte ta några bilder i palatset men jag lyckades ta en iallafall. Det såg verkligen ut som ett sagoslott.
Mysore har också en marknad (blomsteravdelningen luktar väldigt gott),
några moskéer,
och en stor kyrka.
Två dagar i Hampi
Första dagen i Hampi gick vi upp med tuppen och åkte på en guidad cykeltur.
Lotus mahal
Tittade på när tempelelefanten badade. Hon bajsade och kissade två gånger och bredvid mig är det en massa indier som badar och tvättar håret, borstar tänderna och tvättar kläderna.
Åkte korgbåt
Efter 6 kilometer och 600 trappsteg var vi uppe vid the monkey tempel som inte var något att se alls. Men utsikten var fin.
Ett bad med vattenbufflar efter två timmars promenad i 40 graders värme var otroligt välbehövligt.
De finaste aporna
Han säger heeeej på den här bilden..
Anjuna till Hampi
Från Anjuna fick vi först ta fyra bussar för att ta oss till Margao. Där fick vi veta att tåget vi ville ta inte gick förens tidigt nästa morgon så det blev att stanna i Margao en natt. Vi ville såklart sova någonstans nära tågstationen och det vi hittade var det snuskigaste och ett av det dyraste rum vi haft hittills. Men vi var trötta och varma och orkade inte leta längre. Ibland kollar vi på upp till tio rum innan vi bestämmer oss och ibland tar vi bara första bästa. Det värsta var att killen som gav oss rummet senare kom tillbaka och frågade efter dricks! För att ha gett oss ett rum med två bänkar och ett hål till toalett och som aldrig har blivit tvättat. The indians never stop to amaze.
Förutom grisar, kossor, smuts och tiggare som saknar kroppsdelar så fanns det inget att se i Margao. Det finns många människor som saknar kroppsdelar i Indien. Eller har extra för den delen. Vi hängde med en kille på tåget som hade två små extra lillfingrar.
En hjärtehund
Soluppgång i Margao
Efter vi passerat en kvinna på trottoaren drog hon upp kjolen och satte sig mellan trottoaren och vägen och bajsade. Vi visste inte vad hon skulle göra så vi kollade bak och hon satt där som om det var det mest normala att göra. Förutom kossorna i Lucindale, Australien har jag aldrig sett någon bajsa så mycket tidigare. Hon måste ha ätit något väldigt märkligt.
Tåget tog runt sju timmar till Hospet. Vi sov gott de första timmarna innan det blev för varmt. Vanligtvis när vi åker tåg brukar vi kolla/hänga ut genom dörren men det är 40 grader varmt här så det gick verkligen inte.
Redan på bussresan från Hospet till Hampi såg vi hur fantastiskt det skulle bli. Jag hade väl tänkt mig några tempel bara på ett ställe men tydligen finns det 3700 stycken som alla är omringade av runda stenbumlingar, risfält och floder. Vi valde att bo i Hampi Bazaar som ligger precis vid ett av de största templen. På denna sidan av floden finns det ingen alkohol och inget kött. Jag har varit vegetarian i fem veckor nu (förutom fisken jag åt på min födelsedag) så det gör mig inget. På den andra sidan finns det inte så många tempel men vacker natur som vi ska upptäcka någon dag.
Meikes födelsedag
Meike från Tyskland fyllde 24 år igår så vi gick på finrestaurang och åt räkor, musslor, scallops, calamari och krokodil. Det var första gången jag åt krokodil och det smakade som en blandning av kyckling och gris. När vi satt och väntade på maten var det någon som kastade ett ägg som hamnade en meter ifrån vårt bord. Skrämde halvt livet ur mig. Vi vet inte om det kom från en bil eller från en balkong ovanför oss. Men ändå, inte snällt.
Krokodil med potatismos
Lee och Shane som jag bor med är inte släkt även om de ser ut som tvillingar :)
Hänt sen sist
En hel del har hänt det senaste. Först och främst så har Gerrit åkt till Nya Zeeland för att vandra där i två månader så nu är jag ensam i Bowen. Fast jag känner ju alla på jobbet så ensam är jag ju riktigt aldrig. Det senaste jag hörde från Gerrit var att han hade liftat en bit för att komma ut ur Auckland och mannen han liftade med var en guide så han visade honom runt och sen fick han sova över i hans hus.Så det går ingen nöd på honom.
Eftersom jag inte längre är en del av ett par fick jag inte stanna i vårat parrum. Väldigt tråkigt tycker jag, dels för att det var trevligt att sova i ett eget rum i en dubbelsäng men också för att Tim från Holland och Sebastian från Tyskland precis hade flyttat in. Men vi träffas iallafall på jobbet. Jag är dock glad över att slippa bo med Matt från Kanada som också bor i det huset.Han är helknasig. Antagligen efter att ha tagit alldeles för mycket droger i sitt liv. Första dagen han jobbade blev hans fot överkörd av en traktor. Den var lite svullen i typ två dagar men sedan dess har han inte jobbat och bara suttit hemma framför sin dator. I förra veckan hade Tim och Sebastian två kompisar på besök. De hängde utanför huset eftersom vi inte får ha gäster i något utav husen (det finns så många löjliga regler att jag inte ens orkar skriva om dem) men trots det så ringde Matt till ägaren Alan och skvallrade. Sen gick han runt med en kniv och sa att de skulle ut ur hans hus. Hursomhelst, det var den korta versionen och jag är glad att jag slippper bo med Mad Matt.
Istället bor jag nu med två japanska tjejer som jag jobbar med, Akino och Yuki som båda är supergulliga, och med Sioban och Abi från Kanada och England. De jobbar i majsskjulet och eftersom vi jobbar olika skift så träffar jag inte dem så ofta. Först flyttade jag till det huset där de andra har bott i flera månader men efter bara några dagar fick jag flytta igen, tillsammans med de andra till ett mycket mindre och värre hus. De andra husen har varit jättefina så då har det varit okej att betala 220 dollar i veckan. Nu bor vi i en träkoja typ och vi har alla bara varsin tallrik, mugg och bestick och ingenstans att göra av våra saker. Vi är fem tjejer och vi har alla en del del grejer kan jag intyga. Så nu vet jag inte om jag vill bo här längre. Men jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra.
En bild av bönmaskinen som en på jobbet har ritat.
Jag har inte fått något svar angående mitt visum än vilket oroar mig lite. Men jag vet att det kan ta flera månader och jag har väl säkert haft oturen att vara en av de som ska granskas.Så nu är jag på ett såkallat bridging visa tills de har bestämt om jag får stanna eller om de ska slänga ut mig.
Nu har jag jobbat i kanske två veckor med de administrativa på jobbet och jag har definitivt kommit in i det. Det är svårt men ganska kul då och då. Säsongen kommer sluta runt den 30 oktober så det är inte många dagar kvar men jag har jobbat runt 14 timmar varje natt nu så jag är helt slut. Igår tog jag faktiskt ledigt en natt så jag kunde gå ut och ha lite roligt. Men bara för det så börjar jag redan klockan sex ikväll (vanligtvis tio) så någon sömn hinner jag då inte få. Men sova kan man ju göra i graven som min kära vän brukar säga. Jag får åtminstånde se solen lite idag och nu sitter jag ute i vår trädgård under vårt trähus där vi har banan, papaja och mangoträd.
Förra veckan sålde jag nästan bilen men de tyckte tillslut att den var för dyr. Typiskt. Eftersom vi fick betala 2500 dollar för att få den fixad kan vi omöjligt sälja den för mindre än 4500. Det är väldigt många som är intresserade av att köpa den i Cairns som är min nästa destination så jag kommer kanske att bli tvungen att köra den dit efter jag har slutat här i Bowen. Efter bönsäsongen är över hoppas jag att jag kan få ett jobb i majsskulet. Men som sagt är jag lite osäker på min boendesituation nu så vi får se hur jag gör.
Vanen och mitt första hus.
Det var lite om mitt liv just nu. Jag ska försöka uppdatera er lite oftare men tycker fortfarande att det är lite förvirrande att veta när man ska sova och äta och leva när man jobbar natt. Förstår inte hur folk orkar jobba natt hela livet. Känner mig som en vampyr och en zombie på samma gång på jobbet.
Jobb gånger två
Nästan en månad har jag varit hemma. Det har varit en turbulent, sorgsen och utmattande månad med inslag av skojigheter.
Pappas begravning var fin men mycket jobbig. Vi spred askan från en fiskebåt som farmor hyrt. Orkar inte skriva mer om det men det var iallafall kul att träffa farfar och farbror med familj trots att det bara var en kort tid.
Jag har passat på att umgås mycket med mina nära och kära och jag har även haft tid att hitta ett jobb. I sommar kommer jag hem igen och ska jobba med världens bästa Frida på Dressmann XL på Överby. Det ska bli roligt!
Imorgon åker jag tillbaka till Gerrit i Australien där vi ska jobba som mjölkbönder fram till sommaren :)
Du fattas mig pappa
Den nionde mars gick min pappa bort. På ett sätt var det väntat men när det väl hände var det våldsamt smärtsamt. Man säger att tiden läker alla sår. Just nu har jag ett stort köttsår i mitt hjärta och trots att det kommer läka kommer det lämna ett stor ärr. För alltid. Han finns inte mer. Det gör så fruktansvärt ont. Halva mig. Min pappa. Finns inte mer.
Mitt liv har aldrig varit lätt. Mycket därför som jag reser så mycket som jag gör. Då slipper jag må dåligt. Vara en smula lycklig. Min pappa förstod och jag kunde alltid prata med honom om allting. Jag fattar inte hur något någon gång ska bli lättare utan honom.
Den 31 mars ska vi sprida hans aska i havet. Den 1 april skulle min pappa ha fyllt 50 år. Så jävla orättvist är livet.
❤️
En härlig dag i Brighton
Imorse gick jag upp tidigt och åkte på jobbintervju. Det verkade lovande men de skrev inte exakt vad det var i annonsen så jag hoppades på att det var liknande det jag redan gör.
Men det visade sig att det var välgörenhetsarbete det handlade om. Min åsikt om det är att nästan alla pengarna som samlas in går till de som jobbar med det och inte till dem som verkligen behöver det. Så det blir att leta vidare. Jag har fortfarande kvar mitt jobb på Goget men det blir tyvärr inga pengar sparade så jag skulle gärna vilja hitta mig ett till arbete.
Idag testade vi på en annan strand som ligger lite längre bort än St kilda. Den var väldigt fin och det var inte lika mycket folk som det alltid är i St kilda. Längst en av stränderna i Brighton är det fullt med färgglada badhytter.
Belgien
Sitter på Qatar flygplats och väntar på flyget till Melbourne som går om sex timmar. Så jag tänkte passa på att lägga upp lite bilder från de två veckorna jag nu spenderat hos Gerrit i Belgien. Jag tycker landet ser ut som en blandning av Hogsmead i Harry Potter och Visteria Lane (stavning?) i Desperate Housewifes. Alla hus är gjorde av tegelsten eller puts och trädgårdarna är helt perfekta. Inte ett grässtrå som ligger fel.
Städerna är fulla med slott, kyrkor, katedraler och andra gamla byggnader. Väldigt mysigt och romantiskt att strosa runt i. Vi har besökt Gent där Gerrits bror bor, Brugge, Antwerpen, Hasselt, Bryssel, Lummen där Gerrit bor och en dag var vi i Maastricht i Holland. Favoriten är Gent där vi var inne i Gravensteen som är ett medeltida slott. För er som sett filmen Monuments men, eller är pålästa, har vi sett Gents altarpiece och Madonna with child som båda är med i filmen.
Sverige/Norge roadtrip
I sommar kom min belgiska pojkvän Gerrit och bodde hos mig och min mamma i sju veckor. Under två av de veckorna gjorde vi en roadtrip i min lilla bil genom Sverige och Norge. Gerrit tyckte det var jättekonstigt att jag aldrig varit i Norge tidigare som bor så nära. Jag kunde inte annat än hålla med.
Vi började resan med några dagar i vår vackra huvudstad och hälsade på min vän Fanny. Sen åkte vi vidare upp mot Umeå där vi hälsade på Marcus och Liisen. Efter några riktigt trevliga dagar uppe i norr med fest, mys och surströmmingspartaj åkte vi vidare mot vårt fina grannland. Och jösses vad vackert det var! Stora berg med vattenfall och fjordar med turkost vatten.
Vi hittade sjöar och floder att sova bredvid där vi gjorde upp en eld och lagade mat varje kväll. En kanonresa helt enkelt!
Totalt gick resan på 6600kr för oss två. Det är inga billiga länder att resa i minsann..
Glad alla hjärtans dag!
Hoppas ni alla får en fin dag!
Puss
Från Tarakan till Berau
Från Tarakan till Tanjung Selor tog vi en båt för 50kr. Den tog cirka en och en halv timme. Från Tanjung selor till Berau åkte vi i en bil med åtta säten för 45kr. I bilen var det tolv personer, åtta vuxna och fyra barn. I framsätet satt en kvinna som spydde i en påse hela vägen, framför henne satt en pojke på kanske två år som fick sköta sig själv. Inget bälte eller ens en riktig plats att sitta på. Jag delade plats med en pojke på kanske sju år och bredvid honom satt en man med ännu ett barn i knät. Bredvid honom satt Ellinor som va den enda som hade ett bälte på sig. Bakom oss satt tre män och ett litet barn. Vägen var som en bergochdalbana vilket små asiatmagar inte tolererar så bra så efter inte så lång tid i bilen började flickan i knät på mannen mellan mig och Elli spy. I knät på Ellinor. Vilket genast resulterade i att pojken bredvid mig också började spy. Det fortsatte de med hela vägen till de gick av. Som tur va fanns det en massa påsar att använda vilket får mig att tro att det är en vanlig företeelse i det här landet. Efter att ungen bakom mig hade bajsat i djungeln två gånger började han också spy. Resan tog ungefär tre och en halv timme och som jag skrev igår så kan de inte någon engelska här så att hitta ett boende tog ett tag. Nu är vi iallafall framme i Berau och ska nu ut och kika på vad som finns här att se.
Alla ska ju ta kort på mig hela tiden så då är det inte mer än rätt att jag får göra detsamma.
Losmen=hostel
