Sista kvällen i Berau hängde vi med en snubbe som kallas för Baboon till den enda klubben som finns där. Det var första gången någonsin två bulles (vita turister) var där så vi skapade ganska stor uppståndelse. När vi först kom dit stod det några tjejer i superkorta kjolar på scenen med mikrofoner i handen fast de inte sjöng. De som sjöng var på övervåningen där vi satt. Mycket märkligt.. Baboon förklarade senare för oss att nästan alla kvinnor på stället var prostituerade och att den gamle mannen vi hälsade på var deras pimp. Uurghh.. En kvinnlig dj spelade ett tag och då var det dansare på scenen. Kul att få uppleva den kulturen också tänkte vi samtidigt som vi inte tänker umgås i de kretsarna igen. I säng klockan ett, upp igen klockan fem för några timmars skumpig bilfärd och en mycket blöt båttur ut till ön Derawan med våra nyfunna vänner Diaz och Mei.

 

Tänk dig att gå ut genom dörren och det första du ser är en vit strand och ett kristallklart vatten. Så började vi våra mornar veckan på Derawan. Förmiddagarna simmade vi med de stora sköldpaddorna som äter i det grunda vattnet vid stranden. Så häftigt att spendera några timmar om dagen med att hänga med sköldpaddor som kändes som om de var lika stora som mig. Efter det brukade vi lägga oss på stranden och nästan varje dag kom samma barn och hängde med oss ett tag innan de gick till skolan på kvällen. Supersöta va de. Eftermiddagarna gick vi runt och kikade på ön, hejade på alla för sjuttioelfte gången, åt lite grillad fisk med händerna (japp, vi har blivit indonesifierade), pratade lite med the locals (japp, vår indonesiska är grym!) och kollade på solnedgången. På kvällarna hängde vi med lite olika folk, efter helgen när Diaz och Mei åkt hem va vi med Yusef som va född och uppvuxen på ön och nästan varje dag gick vi till stranden för att leta efter sköldpaddor som la ägg. Tyvärr lyckades vi aldrig se några men det var mysigt att bara ligga på stranden och kolla efter stjärnfall.

 

En dag åkte vi på en båttur till två andra öar. När de andra dök snorklade jag och Ellinor längst revet som stupade 200 meter rätt ner i djupet. Det va ett fantastiskt vackert rev vid ön Kakaban. Mitt på ön fanns det en sjö men miljoner maneter som vi simmade med. Till en början va det en väldigt obehaglig känsla att en massa geleklumpar simmade in i mig men när man hade vant sig va det bara häftigt. På den andra ön va snorkligen också väldigt fin och på ön kunde man hålla i nykläckta sköldpaddor.

 

Derawan var faktiskt det första stället på min resa som jag tyckte var riktigt jobbigt att åka ifrån. Men samtidigt så är det alltid sorgligt att lämna alla underbara människor man hela tiden träffar på vägen. Efter Derawan åkte vi tillbaka till Berau och bodde två nätter hemma hos Diaz och Mei. På vägen körde en moppe in i dörren på bilen som jag låg och sov mot. Moppen körde vidare men vi fick punka och blev strandsatta tills föraren hade bytt ut däcket. Människorna i Indonesien är verkligen omtänksamma och det var flera moppar och bilar som stannade och frågade om vi behövde hjälp och erbjöd att skjutsa oss. Som tur är finns det i alla fall bilbälten i några bilar för de kör verkligen som idioter här och vägarna är slingriga som ormar och är helt gropiga.