HemDairyfarmer in the outback
Nu har jag bara en vecka kvar på gården. Elin bestämde sig också för att åka hem till den svenska sommaren så hon åker med oss till Adelaide nästa lördag.
Matt från Kanada och Ida från Stockholm har flyttat in i huset och ska ta över efter oss som flyttar. Matt har jobbat här i ett år(!) tidigare och hans flickvän har jobbat här i sex månader, så de har erfarenheten och behövs inte läras upp när Andy och Belinda åker på semester.
Denna morgonen började vi med att ha ett The Office marathon eftersom Friends som vi annars kollar på klockan elva inte visas på helgen.. Nu blir det en promenad innan jobbet. Kanske kanske får vi se en känguru hoppa förbi.
De sista tre bilderna är Elins :)
Grattis Gerrit
Idag blir mitt hjärta 32 år. Grattis!!
Det har vi firat med att göra absolut ingenting. Eller ja, vi har ätit massa snacks och tittat på film. Jag blev kraschbombam genomförskyld igår så jag har varit som i en dimma hela dagen. Denna veckan jobbar jag mest mornar och går upp klockan tre på natten. Inte min grej.. Det trodde jag aldrig att jag skulle ha ett jobb där jag börjar mitt i natten. Intressant hur livet kan te sig.
En sommar i Sverige
Nu har jag bokat min hembiljett och stannar i Sverige i nästan tre månader denna gången. Jag flyger ifrån Adelaide den 8 juni och är framme 26 timmar senare.
Den senaste veckan har det varit is på rutan när vi åkt till jobbet klockan fyra men sen under dagen har det varit runt 18 grader så det har varit skönt.
Förra veckan var Tinz sista och vi är nu bara fyra stycken som bor i huset. Lite tomt känns det när Tinz inte ligger och sover framför brasan längre när man går upp. Som tradition här bjuder alla som bor i huset på en nationalrätt innan de åker. Tinz är från Nya Zeeland och har pratat om fiskhuvuden och lamm. Men han är även en lat 17 åring så han bjöd på pizza.
Halvtid
Som ni kanske har märkt här i bloggen så har jag inte så mycket att berätta. Halva tiden här på gården har nu gått och jag har bara en månad kvar. Väldigt skönt.
Hugo, Elin och våra chefer Belinda och Andy.
På min bucketlist (lista över vad man vill göra innan man dör) har jag alltid haft att mjölka en ko. Hade inte räknat med tusentals men ändå - check ✔️
Igår upptäckte vi att det även fanns cd-skivor hos kossorna. Hittills har vi lyssnat på The Beatles, Bob Dylan och Eminem. Iallafall när jag har varit dj. Trevlig blandning tycker jag.
Jag är nog den enda kvar som inte har smakat på mjölk direkt ur en tutte. Det är ett måste innan jag åker hem. Men jag har ännu inte hittat den rätta.. Tinz som är maori och uppvuxen på en mjölkgård växte upp på sådan mjölk och brukade ta oboy på läpparna och sen suga på en kotutte. Urgh..
Will och Tinz är de enda kvar som inte fått en bajsdusch. Jag fick från sidan av ansiktet, Gerrit fick rätt i nyllet och Elin fick i nacken och sen på huvudet.
Over and out
Dag 25
Jag är nu inne på min fjärde vecka på gården. Det är mycket lättare när jag har kommit in i det men det är fortfarande vissa saker som ska göras som inte har fastnat eftersom det alltid är någon annan som hinner göra det.
På gården har de 900 kor som är indelade i fyra hjorder.
Först är det den gröna hjorden där det är många nya kossor som tex har fått sin första kalv. Eftersom de inte är så erfarna och är i tonåren så sparkas de väldigt mycket och kickar av maskinen hela tiden. Runt fyra femtiden på morgonen när de blir mjölkade är tålamodet inte på topp. Några trevliga damer i den gruppen är 1048, 1043 och 993. De plus några till vill verkligen inte bli mjölkade men de har helt sprängfyllda tuttar så blir de inte mjölkade kan de få infektioner och dö. Så det är viktigt att de bli ordentligt mjölkade och att man alltid sprejar dem före och efter med desinfektion.
Den andra gruppen kallas de gula och de damerna är de äldre och erfarna så de sparkar oftast inte av maskinen. Istället är de väldigt lata och vill inte ens gå på plattformen så man får gå upp sjuttioelva gånger och putta på dem. Det kan också vara ansträngande för tålamodet vissa dagar. De börjar dessutom bli höggravida så det är förståeligt att de är långsamma.
Den tredje gruppen är de blåa. De vill väldigt gärna gå på plattformen eftersom de vet att de får mat när de står där. Men de vill istället inte gå av för de vill ha mer mat så då måste man putta ut dem. De är ju smarta också och har lärt sig att de kan springa tillbaka när ingen tittar. Kossa nummer 777 kommer alltid tillbaka. En dag tog jag ut henne fem gånger innan jag tillslut följde med henne hela vägen ner till hagen. Envisa kossa.
Den bästa gruppen är den sista. Det är de sjuka kossorna. De är bara runt tjugo stycken och med dem går det lugnt och trevligt.
På plattformen som ser ut som en karusell får det plats 60 stycken kor och de blir mjölkade i ungefär 10-15 minuter två gånger om dagen. När de inte blir mjölkade och matade står de ute i stora hagar så att vara mjölkkossa är inte alls dumt.
Igår när vi var på den gröna och första hjorden ramlade en kossa på plattformen och jag blev rädd att hon var sjuk. Medan vi väntade på att Andy som tar hand om gården skulle komma försökte vi förgäves att få upp henne så jag var säker på att hon skulle skjutas. Men när Andy kom fick han upp henne lätt som en plätt och berättade att om en kossa ramlar på plattformen kan den inte ta sig upp på egen hand. Klumpedunsar.
