HemNepal budget 2016
Att resa i Nepal var lite lite dyrare än Indien. Men fortfarande väldigt billigt att leva i. Vi hade bara 20 dagar i Nepal och ville se så mycket som möjligt och samtidigt gå en vandring i Himalaya. Eftersom vi tog bussen ifrån Indien hann vi med att se platsen där Buddha föddes i Lumbini. Inte jättevärt att se men det blev ingen större omväg för oss.
Vi gick en vandring på tio dagar till Annapurna base camp, var på djungelsafari där vi bland annat såg vilda noshörningar och vi strosade runt i huvudstaden Katmandu. Så på tre veckor tycker jag att vi hann med mycket ändå.
10 dagars vandring i Himalaya kostade för oss 1400 kronor per person vilket blir 140 kronor per dag.
20 dagar i Nepal kostade för oss 2680 kronor per person vilket blir 134 kronor per dag.
Det är alltså inte några flyg inkluderade i det priset utan bara mat, boende, bussresor,shopping och sånt i Nepal.
Hotell i Katmandu vs farmors tavla
Jag tyckte att det var intressant hur de hade färglagt väggarna i hotellet i Katmandu. Och så såg jag den här tavla hemma hos farmor. Visst är det likt?! Till och med liknande vinklar.
Dörrarna i Varanasi
Varanasi är full med vackra, gamla färgglada dörrar 💗
Katmandu
Sista dagen i Katmandu och sista dagen på denna resan. Det känns väldigt tråkigt att inte resa mer och jag kommer säkert vilja åka igen så fort jag kommit hem. Men det ska samtidigt bli väldigt kul att träffa alla, packa upp väskan och ta på mig andra kläder som jag inte har burit de senaste 9 månaderna, och få äta svensk mat och godis.
Katmandu är en trevlig stad med väldigt många gamla tempel att kolla på. Tyvärr förstördes många under jordbävningen förra året. Även många vägar är förstörda och när det regnar, vilket det gör varje dag nu, så blir det väldigt lerigt. Nepal har väldigt många olika gudar, både från hinduismen och buddismen, och även några levande. De levande är flickor från fyra års åldern tills att de får deras mens. De måste genomgå en rad olika tester för att bli godkända gudinnor. En sådan gudinna finns här i Katmandu. Hon är 10 år och hon visar sig inte så ofta. Det kostar 1000 rupees att gå in på det tempelområde där hon bor men vi har valt att inte gå in där.
Religion är en konstig uppfinning!
Chitwan National Park
Imorse gick vi en djungelpromenad i Chitwan National park. Vi tog bussen hit igår och visste inga priser i förväg. Det är inte riktigt ett ställe man åker till som budgetresenär. Vår dagliga budget i Nepal ligger på runt 3000 och en fyra timmars djungeltur kostade 5400 rupees. Men jag ville väldigt gärna se de asiatiska noshörningarna. Och vi såg inte bara en utan två! Den första badade ganska långt bort ifrån oss men den andra gick vi nästan in i så det var spännande. Guiderna sa först till oss att sakta backa undan men efter de kollat nogare såg de att det var en tonåring vilket de sa att de kunde hantera. Vi såg även två krokodiler, en massa olika rådjur, fåglar och insekter.
Vi bor i byn Sauraha vilket är på andra sidan floden. I byn bor 62 stycken elefanter så det var lika många elefanter som bilar på vägarna. Nästan varje hotell hade en elefant vilket var väldigt deprimerande att se. Varje dag måste de gå i en till två timmar med turister på ryggen när det är högsäsong i djungeln där de borde få bo själva. Skönt för dem när det är lågsäsong som det är nu och inte så många turister. Vi såg faktiskt inte en enda elefant med turist på ryggen men jag tror att ägarna använder dem som transportmedel. Vi valde att inte gå till uppfödningscentret för elefanter då vi inte stödjer utnyttjandet av dem.
Traditionellt hus
Noshörning
En till noshörning
En krokodil
Dag 10 - Pokhara
Sista dagen på vår Himalaya vandring sov vi länge för vi visste att det bara var tre timmars vandring till den närmaste bussen. Det var en fin promenad genom fyra byar och det regnade bara en liten stund. Framme vid busshållplatsen fick vi veta att bussen inte skulle komma förens om en timme eller två och att en jeep inte kostade speciellt mycket mer att ta. Så vi valde att lyxa till det och åka med jeepen vars förare inte kunde ha varit mer än 17-18 år. Två och en halv timme senare var vi framme oskadda i civilisationen och firade med pizza och öl. Nu är jag några kilo lättare och mycket nöjd att jag klarade det ända upp till base camp och tillbaka utan att ge upp!
Dag 9 - Hot springs
Idag var vi lata och tog sovmorgon och under frukosten kom det australiensiska paret och pratade. Så vi lämnade inte Chhomrong förrens klockan elva. Det tog oss en timme och tjugo minuter att nå Jhinu och de varma källorna. Det fanns tre olika pooler, som de byggt vid floden, med olika temperaturer. Vi gick till den varmaste direkt och det var väldigt skönt för våra benmuskler efter 9 dagars vandring i bergen. Vi stannade där i någon timme och när vi skulle gå tillbaka upp för berget var vi helt utmattade. Det var en av de jobbigaste vandringarna på hela denna turen. Så när vi kommit till byn och ätit lunch så bestämde vi oss för att stanna kvar över natten och åka tillbaka till Pokhara imorgon istället. Kvällen spenderade vi med ett par från Belgien och ett annat från Sydkorea som åker jorden runt under ett år och som vi stött på många gånger uppe i bergen.
Dag 8 - Chhomrong
Vattenfallet som hade bildat en flod som vi var tvungna att ta oss över innan Himalaya hotel var idag icke existerande. Jag var lite orolig kvällen innan så det var skönt. Idag var en underbar dag och inte ett moln på himlen under hela dagen. Vandringen var också relativt enkel förutom de två sista timmarna till Chhomrong vilket innehöll en timme i trappor rakt ner och en timme rakt upp.
När vi var framme träffade vi ett härligt par från Australien som vi pratade med i några timmar. De är iväg och ska resa runt jorden i tre år. Det är så kul att resa och träffa så många trevliga, fascinerande, intressanta, inspirerande människor.
Efter middagen kom det in en tårta då en tjej från Bangkok fyllde år, som delades ut till alla. Det var gott!
Dag 7 - ABC till Himalaya hotel
Killen som ramlade ner för en klippa blev hämtad av en helikopter från Katmandu klockan åtta på morgonen. Gerrit som hade varit där om det behövdes någon hjälp hörde hur hans flickvän hade varit väldigt orolig. Inte över sin pojkvän utan över sin mobil som pojkvännen hade hållit i när han ramlade, antagligen när han tog kort på henne. Senast det hände något liknande, att någon blev skadad på base camp, var år 1998. Men jag tycker ändå att de borde ha utrustning och utbildning ifall någonting händer.
Vi gick upp tidigt och såg soluppgången från restaurangen och drack varm choklad. Sen gick vi ut och tog kort på alla bergen som omringade dalen där base camp ligger. Det var en otroligt vacker plats och en utsikt jag antagligen aldrig kommer att se igen. Ovanför alla gästhus finns minnesmärken över folk som har försvunnit och dött på Annapurna. Toppen på berget är över 8100 meter över havet och ett av de farligaste att bestiga. Så det tänker jag inte göra. Base camp får räcka.
Vägen ner var väldigt lätt och gick dubbelt så fort som upp. Jag kände mig bakis hela vägen till Himalaya hotel och tänkte på allt gott jag ska äta när jag kommer tillbaka till Sverige.
På vägen hade det varit en ravin så en del av vägen var full av snö som inte hade varit där dagen innan. Vi skyndade oss förbi den delen eftersom det för inte så många år sedan dog tre tyskar av just en ravin i samma område. Regnet började falla tidigt och fem minuter innan vi var framme öppnade sig himlen så vi sprang de sista metrarna. Regnet slutade inte på flera timmar så vi bestämde oss för att bli kvar över natten.
Dag 6 - Annapurna base camp
Den sjätte dagen var en händelserik dag. Vi började med att gå upp tidigt som attan och åt inte frukost förrens vi kom till nästa by, vilket i detta fallet var Derauli, efter två timmar. Vägen mellan Himalaya hotel där vi sov och Annapurna base camp - ABC gick hela tiden uppåt men var oftast inte så brant vilket var skönt då vi ökade väldigt mycket i höjdskillnad. Från 2900 till 4130 meter över havet. Vår plan från början var att vi skulle stanna vid Machapuchre base camp - MBC, pga höjdskillnaden, men dagen innan träffade vi en grupp på 14 personer, från 11 olika länder, som skulle gå hela vägen upp till ABC så då tänkte vi - kan de, kan vi. När vi var vid MBC sken solen och vi kunde torka alla våra kläder och skor som blivit blöta dagen innan, medan vi åt lunch. Machapuchre base camp räknas inte längre som ett base camp för det berget är för farligt att gå uppför så de har stängt det. Efter lunch fortsatte vi uppåt över en glaciär, längst en flod och genom ängar av vackra lila blommor, i ett landskap utan träd och omringat av höga snötäckta berg.
Den 16 maj 2016 klockan halv två kom vi fram till Annapurna base camp på 4130 meters höjd över havet. Redan när vi kom fram kände jag ett tryck i huvudet, trots att jag hade tagit tabletter jag fått från en ryss vi träffat på vägen. Efter nån timme kändes det som jag hade migrän och jag tror inte att det var så smart att gå så högt upp på en dag. Men då var det försent att gå ner igen så istället sov jag lite och åt vitlökssoppa som är rekommenderat när man går högt upp i berg. Jag hade tänkt äta mer mat efter soppan men då kom en kille in och sa att en annan kille hade ramlat ner får en klippa typ 100 meter ner och behövde hjälp. Som tur var hade han halvt glidit ner längst väggen av småsten och hade bara en bruten arm. Det var omöjligt att ta sig ner den vägen så några nepaleser fick ta sig ner en annan väg och sen gå 45 minuter för att komma fram till honom och allt hände precis i solnedgången och efter solen gått ner blev det väldigt kallt.
Eftersom alla var med och ville hjälpa till fick jag äta en snickers till middag. Det var inte helt fel.
Dag 5 - Himalaya hotel
Dag fem gjorde vi bara fyra timmar men efter klockan ett började det ösregna så vi blev helt genomblöta. Under de timmarna gick vägen upp och ner, mest ner men mycket upp, genom bambuskogar och över och genom små vattenfall. Själva vandringen var inte alltför jobbig men att gå igenom regnet var inte kul. Innan Himalaya hotel där vi ska sova inatt var det ett väldigt högt vattenfall och då det regnat kraftigt så forsade vattnet över de stenar som är till för att gå över. Jag tycker definitivt att de borde bygga en bro där för det var väldigt läskigt att gå över. När vi kom fram var vi jättekalla och efter det förra stället vi stannade på är det förbjudet att elda så vi får hänga i matsalen och hoppas på att alla människors kroppsvärme kommer värma lite. Jag vet dock inte hur mina kläder och skor ska lyckas torka tills imorgon.
En dubbelvikt igel som suger mitt blod!
Dag 4 - Sinuwa
Vi startade dagen med att gå nedåt i några timmar i en djup grön skog, över rötter och i lera. Det var en väldigt vacker morgon med skinande sol som värmde. Sen gick vägen på sidan av berget, först nedåt i någon timme, över en lång hängbro, och sen uppåt igen på sidan av ett annat berg så vi har haft en fantastisk utsikt hela dagen. Imorse när vi vaknade hade vi ont i våra ben men efter att ha vandrat i 6 timmar idag känns det bättre. Jag antar att det kommer bli värre längre upp där det är snö! Jag är lite orolig över kylan men håller tummar och tår att det inte är så många människor där uppe så vi får många filtar. I natt sover vi i byn Sinuwa.
Dag 3 - Poon hill
Lite efter fyra gick vi upp idag för att ta oss upp för Poon hill. En promenad uppför en trappa som skulle tagit 45 minuter men eftersom vi tog fel väg tog det mer än en timme. Jag dog ett par gånger innan vi äntligen kom fram. Solen hade precis kommit upp när vi var framme och även om det var en väldigt jobbig väg dit så var det helt klart värt det. Det var en fantastisk utsikt över ett flertal höga berg inklusive Annapurna dit vi är påväg.
Efter frukosten började vi vår vandring med en trappa på kanske 600 trappsteg. Sen fortsatte vägen upp och ner, upp och ner, upp och ner i ett antal timmar genom skogar av rhododendron och bambu. Runt tvåtiden, precis när vi kommit till en by började det som de andra dagarna att ösregna. Efter en timme lugnade det ner sig något och vi fortsatte först neråt i en timme bredvid en bäck med vattenfall och sist en timme uppför.
Imorgon tar sovmorgon till åtminstone sju för efter sju timmars vandring är vi småtrötta i benen.
Dag 2
Dagens vandring började med cirka 3500 trappsteg. Det var inte det roligaste jag gjort. Men det var väldigt fina stentrappor och vi fantiserade om att det var dvärgarna från Sagan om ringen eller Snövit som hade huggit ut dem. Solen värmde mycket så det blev många vattenpåfyllningsstopp. Vi stannade två gånger och drack te (en gång för att regnet öste ned senare på dagen) och en gång för lunch. Efter de värsta trapporna kom vi in i en trollskog med bland annat stora rhododendronträd som är Nepals landsblomma. Tydligen kissar man mer när man är så här högt upp och det är ju inga problem om man är en man men något mer problematiskt om man är tjej som jag. Speciellt när det bara är en väg och väldigt många människor går den vägen upp och ner. En gång gick jag en bit in i skogen för att inte synas och upptäckte när jag satt ner att massor av blodiglar i alla storlekar klättrade upp för mina skor i en rasande fart. Det var otroligt vad snabba de var men jag var snabbt ur skogen och fick bort dem innan allt för många kom in genom hålen på mina skor. Vi gick upp och ner i skogen på stentrappor, bredvid vackra vattenfall och bäckar, över broar och hästbajs. Vi passerade vattenbufflar och turistiga byar som lockade med choklad och Coca cola och förbi oss gick fullpackade mulor och deras ägare.
Nu är vi i Ghorepani 2860 meter över havet och sitter tillsammans med människor från hela världen runt elden medan regnet öser ner utanför. Mysigt värre!
Även här har de internet så jag undrar om de har det även längst upp på berget? Jag antar att det är en nödvändighet i dagens samhälle. Min mamma är nog den enda människan i världen som inte har internet.
Det är lite roligt att de uppe i bergen där det antagligen är sjukt kallt större delen av året, inte har något isolering eller värme i husen men har internet.
Hotellet vi bor på är simpelt men väldigt mysigt (minus kylan) och vi betalar inte ens något för rummet utan det ingår i matpriset. Kanon!
Här åt vi lunch
Annapurna base camp dag 1
Ha! Såklart de har wi-fi även på 2000 meters höjd!
Jag måste ha sagt "Åh vad fint det är här!" minst 40 gånger idag. Men så är jag ju också i Himalayabergen i Nepal. Det kan ju inte vara annat än fint. Den första biten av vandringen var inte så jobbig. Vi började med att ta en buss i ungefär två timmar till Naya pul där vi åt lunch. Vi började gå klockan ett och var framme i Tikhedunga halv fem och då tog vi även en tepaus i 30 minuter. Utsikten har varit otrolig med höga berg fulla av platåer med olika grödor och vi har gått igenom många små byar. Det är en väldigt turistig vandringsled vi går och en av de populäraste i Nepal så det är tehus och vandrarhem överallt. Vi har träffat på en hel del turister som gick i motsatt riktning mot oss men bara ett koreanpar som är på väg åt samma håll som oss. Vi hittade ett väldigt fint ställe att bo på och vi som hade räknat med att betala hutpriser blev glatt överraskade att rummet bara kostar 200 nepal rupees. 100 rupees i Nepal är 7.5 kronor. Men jag antar att det kommer att bli dyrare och dyrare ju längre upp i bergen vi kommer. Det är inte så varmt vilket har varit skönt när vi har gått i uppförsbackar och trappor och som tur var började det inte regna förens vi hade kommit fram.
Min alldeles egna Himalayarestaurang!
Här bor vi nu!
Nepal
Efter sista tåget i Indien, där det satt 20 personer i vår kabin som är för till för 8, hamnade vi i Gorakhpur. Åk inte dit om du inte måste. Men det är det billigaste sättet att ta sig till Nepal. För tåget dit och sen en 3 timmars buss till Sunauli tar dig till gränsen till Nepal och närmast till Lumbini som var vårt mål. Gränskontrollen gick smidigt och de var trevliga. Vi ville åka till Lumbini endast för att Buddha föddes där. Så vi tog bussen dit, hyrde varsin cykel och cyklade sedan runt på platsen Buddha kom till världen som nu, eftersom det anses vara ett fredscenter, är full med kloster från en massa olika länder. Det var en vacker plats men det var många av byggnaderna och vägarna som inte var färdigbyggda vilket var synd. Buddha föddes runt 600 år före Kristus så själva platsen var en sten som har dyrkats i tusentals år så det var inte så mycket kvar av den. Nuförtiden är stenen i en glasbox omringad av ruinerna från ett väldigt väldigt gammalt tempel, vilket i sin tur är omringat av ruinerna av ett väldigt gammalt tempel som nu är omringat av en modern ful byggnad. Det hade varit lättare att visa med en bild men det var förbjudet att ta kort inne i byggnaden. På och runt glasboxen låg det tusentals sedlar och mynt. Bredvid platsen han kom ut är det en damm där hans mor badade i innan födseln och som idag var full med söta sköldpaddor. Det är en av fyra viktiga platser för buddhister. Inte för att jag är buddhist men det var ändå kul att se.
Efter rundturen tog vi bussen tillbaka till gränsen och bytte buss till en nattbuss vidare mot Pokhara. Mycket resande blir det när man är en backpacker!
Pokhara är en jättemysig stad vid en sjö som är omringad av berg. Berg som vi imorgon ska gå upp för! Hela dagen har vi förberett oss och införskaffat regnjackor, sovsäckar med mera. Vi ska gå en vandringsled som heter Annapurna sanctury trek som går till base camp som ligger på 4130 meter. Om vi lyckas komma hela vägen upp för berget så är vi tillbaka om 10-12 dagar. Så om ni efter det hör i nyheterna " swedish ginger lost in the himalayas" så är med största sannolikhet jag. Så skicka en helikopter.
