Från Tarakan till Berau

Från Tarakan till Tanjung Selor tog vi en båt för 50kr. Den tog cirka en och en halv timme. Från Tanjung selor till Berau åkte vi i en bil med åtta säten för 45kr. I bilen var det tolv personer, åtta vuxna och fyra barn. I framsätet satt en kvinna som spydde i en påse hela vägen, framför henne satt en pojke på kanske två år som fick sköta sig själv. Inget bälte eller ens en riktig plats att sitta på. Jag delade plats med en pojke på kanske sju år och bredvid honom satt en man med ännu ett barn i knät. Bredvid honom satt Ellinor som va den enda som hade ett bälte på sig. Bakom oss satt tre män och ett litet barn. Vägen var som en bergochdalbana vilket små asiatmagar inte tolererar så bra så efter inte så lång tid i bilen började flickan i knät på mannen mellan mig och Elli spy. I knät på Ellinor. Vilket genast resulterade i att pojken bredvid mig också började spy. Det fortsatte de med hela vägen till de gick av. Som tur va fanns det en massa påsar att använda vilket får mig att tro att det är en vanlig företeelse i det här landet. Efter att ungen bakom mig hade bajsat i djungeln två gånger började han också spy. Resan tog ungefär tre och en halv timme och som jag skrev igår så kan de inte någon engelska här så att hitta ett boende tog ett tag. Nu är vi iallafall framme i Berau och ska nu ut och kika på vad som finns här att se.
Alla ska ju ta kort på mig hela tiden så då är det inte mer än rätt att jag får göra detsamma.
Losmen=hostel

Kalimantan, Indonesien

Det gick ganska smärtfritt att ta sig från Tawau till ön Tarakan i Indonesien. Klockan nio köpte vi vår biljett vid stationen och satte oss och väntade i två timmar på att få komma igenom passkontrollen. Under de två timmarna hittade vi några nya vänner. Jag blev bäst vän med Ismael 8 år som jag lärde allt jag kan, bland annat secret handshake och en klapplek. 
Båtturen va trevlig, tog cirka tre timmar och jag hittade många nya vänner. 
Nu är vi alltså i Tarakan. Det är inte många som behärskar det engelska språket här så att hitta ett boende va lite av ett äventyr. Det resulterade iallafall i ett råtthål där (som receptionisten på ett dyrt hotell så fint beskrev det) kvinnor kommer "to make love". Sålänge de inte gör det i vårt rum så är det lugnt för min del. Fast värdesakerna har jag med mig på lyxhotellet där vi snyltar internet nu. Onödigt att riskera något, dörren till vårt rum har ju blivit uppbruten minst fyra gånger vad jag kan se.

Vårt framtida mål är den vackra ön Dewaran som vi har förstått inte är den lättaste destinationen att ta dig till. Det återstår att se.

Tjingeling

I got my visa and Im ready to go

För att ta sig från Sabah (en av de två malaysiska delarna av Borneo) till Kalimantan (den indonesiska delen av Borneo) måste man ha ett visum. 


Vi kom till Tawau på en fredag, konsulatet har stängt på helgen (fick vi reda på när vi kom dit i lördags morse med nån man vi fick skjuts av) så vi har mest bara tagit det lugnt. Gått mycket, ätit mycket, spelat Farkell mycket (vårt favorittärningsspel) och varit på bio två gånger. Att gå på bio kostar 20kr! Jag har shoppat loss en aning också, det är ju trots allt två månader sedan jag lämnade kalla Sverige idag.


Eftersom vi var säkra på att det indonesiska konsulatet öppnade klockan åtta idag måndag så va vi där lite innan åtta. Men det öppnade visst nio. Kan vara bra att veta om nån annan ska dit.. Det va ett himla flängande hit och dit i visumprocessen där vi bland annat blev fotade, fick skriva ett personligt brev (vi fick ett papper att skriva av) och skriva i en ansökan. 


Hela kalaset gick på 350kr och vi åkte tillbaka klockan två och hämtade upp det. Imorgon blir det alltså ett nytt land, en ny stämpel i passet och en ny valuta.  Och jag som precis har börjat lära mig malaysiska. Men efter Kalimantan åker vi till Sarawak som är den andra malaysiska delen så då får jag användning av mina kunskaper igen.

Elli ute och går
Och går
Och går

Fler sköldpaddebilder som utlovat



Mabul

Nu är vi tillbaka i Semporna igen efter tre fantastiska dagar på ön Mabul. Det blev ingen tripp till Sipadan, dels för att det va apdyrt och för att vi fick höra att snorklingen runt Sipadan och Mabul va lika vackert. Och oj så vackert det var! Vi va ute och snorklade fem gånger och såg massor med färgglada fiskar, sköldpaddor, havsormar, krokodilfisk, muränor, koraller m.m. När vi inte va i vattnet låg vi på stranden, utforskade ön eller hängde med dem som jobbade där. Alla hus och bryggor på vattnet och på land va så himla fina. Påminde lite om de kojor jag och min bror alltid byggde när vi var små av plankor som vi hittade.
Semporna
Myggorna äter upp mig!
Lite krabba och hummer till försäljning 
En död sköldpadda..
När duschen inte funkar går en hink lika bra
Lite rom blev det.

Nu ska vi försöka ta oss vidare till Tawau och se om vi kan ta oss därifrån till den indonesiska delen av Borneo.

Take care 💞

I survived the jungel!

Idag kom vi hem från två nätter och tre dagar i djungeln. Hela turen gick på nästan 800 kronor och vi började med att åka till Sepilok där de tar hand om skadade och föräldralösa orangutanger. När vi kom dit matade de aporna och en av dem kom ner till staketet och vi va med den orangutangen (som hette Britt) i kanske 20 minuter innan hon tröttnade på att hänga med oss. Många väljer att inte åka till Sepilok Orang Utan Center för de tycker att det är för kommersiellt men jag tycker att det va jättebra gjort och apan kunde välja att hoppa upp i träden när hon ville. Jag tror aldrig att jag kommer att få stå en halvmeter ifrån en orangutang igen så jag tycker helt klart att det var värt det.

Granne med orangutangerna fanns det ett center med världens minsta björn – Sunbear som liknar och låter som en hund. De va väldigt söta men det häftigaste var nog ändå insekterna som va i receptionen. Borneo är ett perfekt ställe för nån som älskar insekter som jag! Finns så många coola och stora kryp här.

Efter lunch blev vi upplockade och iväg körda till Gomangtong cave där svalbona blir till svalbosoppa åt kineserna och japanerna. Vem vill äta ett fågelbo gjort på saliv?? Någon frivillig?

Marken i grottan va täckt med bajs, kiss och kackerlackor.

Väl framme vid floden där vi bodde började vi med en eftermiddagstur i båten. På den turen såg vi orangutanger, makaker, grey leaf monkeys, näsapor och en massa fina färgglada fåglar såsom hornbills. Djungeln och floden va helt fantastiskt vacker och det kändes så mäktigt att vara där. Efter middagen åkte vi ut på en nattbåttur och såg då flera vackra fåglar tex uggla, bebiskrokodiler, fler apor och insekter. En stor insekt fick för sig att det var okej att sätta sig på min kind. Jag höll inte med utan kastade iväg den vilket gjorde att jag inte hann se vad det var. Typiskt.. Det blev en tidig nattning för att sedan åka iväg igen klockan sex på morgonen. Då fick vi se en annan mycket smalare del av djungeln och ännu fler djur. Efter frukosten va det meningen att vi skulle ha fri tid tills nästa båttur men jag och Ellinor va alldeles för sugna på att utforska djungeln så vi frågade om vi fick det. Hade vi gått in i djungeln själva hade vi blivit arresterade men vi fick med oss en guide och fick se en massa häftiga insekter och red leaf monkeys som tydligen är mycket ovanligt att man får se. På den fjärde båtturen såg vi väldigt många näsapor som ser väldigt roliga ut med sina stora näsor och ännu fler fåglar. Efter middagen drog vi på oss stövlar och gick vi ut i djungeln igen fast denna gången var det kolsvart. Vi såg massor av häftiga insekter! Bland annat va det stora giftiga spindlar precis överallt. En hade ett ägg under sig där bebisspindlarna höll på att komma ur. Några myror vi såg var tre centimeter stora. Galet stora!

Nu är vi i Semporna som är utgångsstället för att komma till Sipadan och Mabul som är två öar där det ska finnas massor av hajar och sköldpaddor. Sipadan har också en av fem av världens bästa dykning. Men att åka dit kostar en halv förmögenhet och eftersom jag ändå föredrar att snorkla så åker vi tre nätter till Mabul som har lika bra snorkling som Sipadan.


Turtle Island

I onsdags gick vi upp tidigt och pallrade oss till hamnen där båten till Turtle Island (där sköldpaddor lägger ägg 365 dagar om året) gick ifrån. Kvinnan i receptionen sa att det var fullbokat och att man måste boka sex månader i förväg. Nejnejnej sa vi då och berättade vänligt att vi tänkte vänta den en och en halv timmen som var kvar innan båten gick för att se om det kanske va någon stackare som inte dök upp. Och mycket riktigt, klockan halv tio ropade hon in oss igen och berättade att två stycken inte kom och vi kunde åka med. Hallelujah! 700 kronor fick vi cascha ut för hela kalaset. Men det var det värt! Tror inte någon annan fick betala det priset. Några vi pratade med betalade 1400 kronor. Båtturen ut till ön var i en liten båt och det var väldigt skumpigt och blött. Förstår inte varför de inte bara ordnar bättre båtar när det är så strömt och de åker samma sträcka två gånger om dagen.

Förmiddagen spenderade vi sovandes på stranden och vaknade upp som två röda kräftor. Bör nämnas att vi hade haft regn i många dagar och längtade som tokar efter sol. När vi gick därifrån såg vi att en stor varan hade gått förbi precis vid våra fötter. Ön va full av varaner som gärna smaskade på sköldpaddeägg. Innan middagen fick vi se en liten film om sköldpaddorna och arbetet de gör på ön. Vid halv elva tiden fick vi gå till stranden och fick se en 90cm lång såkallad ”Green turtle” lägga 116 stycken ägg. Det va en häftig upplevelse. Sen gick vi och grävde ner äggen så de inte skulle bli uppätna av de glupska varanerna. Sista grejen på schemat va att släppa ut de bebissköldpaddor som kläckts och kommit upp till ytan under tiden vi åt middag. Supersöta va de! Under natten vi va på Turtle Island kom det upp åtta stycken sköldpaddor och fem av dem hittade en bra plats att lägga ägg på. Under sommarmånaderna kan det komma upp till 80 stycken sköldpaddor och lägga ägg och då hinner de inte att plocka upp alla äggen.

Nu ville inte internet att jag skulle lägga upp fler bilder så försöker med det i ett annat inlägg :)
 

Guidad tur med våra malayvänner

Dan efter festen sov vi länge eftersom vi inte kom i säng förens halv fem. Sen kom våra nyfunna vänner och tog oss med på en liten guidad tur runt stan. Först kollade vi in en liten fiskeby som står på pålar i vattnet. 

Sim sim

Sen åkte vi till ett jättefint kinesiskt tempel med utsikt över havet. 



Sen kollade vi på en kyrka som va över hundra år gammalt, vilket de tyckte va jättegammalt och sist åkte vi till ytterligare ett fint tempel.


Hela staden och alla tempel är just nu jättefint utsmyckade inför det kinesiska nyåret som infaller den 31 januari. På kvällen gick vi alla till en rooftop bar där vi drack varm choklad och lärde oss lite kantonesiska.


Wo ai ni = jag älskar dig

Bio, sjukhus och fest

Från Hot springs tog vi en taxi till Ranau där vi satte oss på stationen och väntade på en buss. Den tredje bussen som åkte förbi plockade upp oss eftersom de andra redan var fulla. Vi fick vänta i tre timmar medan ett annat par väntade i nästan sju timmar. Kollektivtrafiken här är väldigt spännande. Vägen från Ranau till Sandakan tog sex timmar och det var en jättefin serpentinväg i bergen. Väl framme i Sandakan såg jag att min väska inte fanns där och fick då veta att de hade slängt ut den i den staden vi stannade i innan. Så de som jobbade i bussen fick köra oss tillbaka i deras bil. Tyvärr fungerade inte batteriet på bilen så vi fick vänta ytterligare en timme innan vi kunde åka tillbaka. Väskan låg inte kvar där de hade lämnat den men efter det tredje hotellet vi kollade på hittade vi några som hade tagit med sig min väska. Hallelujah! 
Hade blivit lite jobbigt annars.


Första dagen i Sandakan gick vi runt och kollade in stan och på kvällen lyxade vi till det och kollade på en skräckfilm på bio. När vi gick hem började det att ösregna och vi fick inte tag på någon taxi. Då ramlade Linus ner i ett hål i trottoaren och skrapade upp hela smalbenet. Det va tur att det inte va jag för det var ett djupt hål och jag hade antagligen slagit i mitt huvud. 


Andra dagen spenderade vi på sjukhuset för att lappa ihop Linus ben. Först fick vi gå in i ett litet rum där han blev utfrågad om hans hälsa. Under tiden vi va där inne va vi som mest tio personer. Många nyfikna sjuksköterskor fanns det. Sen blev han röntgad och fick en stelkrampspruta. När vi fick komma in till läkaren rengjorde hon såren, gav ut recept på tre mediciner och sa att det va strikt förbjudet att dricka alkohol på dem. Han fick orangea antibiotikatabletter, paracetamol och illgröna morfintabletter. Hela undersökningen samt medicinen fick han för endast 100 riksdaler.


På kvällen hade vi redan planerat att vi skulle ut och festa eftersom malayerna va lediga dagen efter pga Mohammeds födelse och att väldigt många i Borneo är muslimer. Förfesten hade vi på hostelet tillsammans med en holländsk kille som jag satt vid på bussen och en massa kineser. Jag lärde alla mjölkpaketleken och kineserna va grymma på det. 


Sen åkte vi till en klubbgata och började på en kareokebar där vi träffade ett gäng malayer som vi hängde med. Vi drack öl i pyttesmå glas (eftersom asiater inte tål så mycket), spelade biljard och sjöng. Jag och Endy sjöng when you say nothing at all tillsammans, det lät mycket vackert. Eller inte.. Lagom salongsberusade gick vi sen vidare till Kiss me där det var en massa barbord på dansgolvet runt en strippstång med tre små scener där man då skulle dansa. De andra insisterade på att köra oss hem och tog även med oss för lite nattamat bestående av nudlar, fläsk, fiskbullar och en blandning av fiskbullar och fläsk inlindat i något nudelliknande. Det var mycket gott och en väldigt rolig kväll. 



Borneobilder
















Frukt kan ju inte bli mer färsk än när man själv plockat den från trädet. Vi hittade papaya och en grapeliknande frukt. Mums!

Mt Kinabalu

 
 
 
Okej, då försöker jag igen då.

Vi tog en taxi från Kota Kinabalu till Mt Kinabalu som är ett berg på cirka 4000 meter. Från början hade vi planerat att bestiga berget men hade inte räknat med att behöva betala så mycket. Den som vi pratat med som fått det billigast fick betala 1400 kronor och då hade det varit så molnigt att man inte ens såg soluppgången som är en av höjdpunkterna när man står på toppen. Så istället checkade vi in på en lodge som låg på cirka 2000 meter upp på berget och gick till nationalparken och gick några fina djungelvägar där. Tyvärr började det att regna efter nån timme vilket gjorde att man inte helt kunde njuta och kolla sig runt när man gick. Regnet här är inte riktigt som i Sverige. Det forsar verkligen ner från himlen. På vägen stötte vi på ett svenskt par som vi tog följe med. När vi hade gått runt i några timmar kom vi tillbaka dit vi började och gick och åt på en restaurang, helt genomblöta. Det va inte så varmt heller uppe på berget så när vi skulle gå hem så fick vi lift av två män på deras flak en bit av vägen. Det va väldigt skönt att komma hem och ta en varm och skön dusch! Natten va däremot allt annat än varm och skön. Fönstret gick inte att stänga och allt blev fuktigt och kallt.

 
Så än en gång ändrade vi på planerna och tog oss ner från berget igen till Pouring hot springs där vi bor nu. Det är inga riktiga källor som man badar i och jag tror inte att det skulle gå eftersom vattnet va så hett. Istället hade de byggt små pooler som man själv fick fylla upp med varmt vatten från källan och så mycket kallt vatten man behövde för att kunna bada där. Det va mycket skönt och jag inbillar mig att det är nyttiga mineraler att bada i från berget. Kvällen avslutade vi med en god middag och en film på rummet med regnet smattrandes mot taket.
 

Idag ställde vi klockan så vi kom upp i tid. Eftersom det fortfarande är regnsäsong så brukar det vara sol på förmiddagarna och regn på eftermiddagen. Idag va det tvärtom. Så efter frukosten tog vi det lugnt på rummet och väntade på att regnet skulle avta. Det gjorde det inte utan det blev bara värre. Så tillslut så trotsade vi regnet och gick ut, det va ändå mysigt att sitta i den varma poolen när regnet föll. Någon timme senare avtog regnet och vi bestämde oss för att vi skulle gå de fyra kilometer det va till ett stort vattenfall. Först kom vi till ett litet vattenfall som va fantastiskt fint. För att komma till det andra vattenfallet skulle man korsa en flod vid det lilla vattenfallet men eftersom det hade regnat så himla mycket under natten och dagen så va det jätteströmt i vattnet och omöjligt att komma över. Så vi får se om vi gör det imorgon istället om det blir finare väder. Vägen till det lilla vattenfallet va iallafall jättefin.
 
 
 

Ååååhhhh

Skrev precis ett jättelångt inlägg men så bara det försvann! Blir så arg.... Skriver om det nån annan dag. God natt!

Kota Kinabalu

Vi började dagen med att som vanligt äta frukost på vårt hostel som består av mögligt vitt rostbröd med smör och sylt. Sen tog vi bussen in till stan för två kronor. Därifrån letade vi upp en annan buss för fyra kronor som tog oss till Tanjung Am beach som är den närmaste stranden som finns i Kota Kinabalu om man inte vill åka till en ö för 70 kr. Stranden va egentligen jättefin, runt 3 kilometer lång, men gick man till vänster va det massa skräp på stranden. Varför inte bara plocka upp det? På den högra sidan fanns det en massa restauranger så där hade de plockat upp skräpet. Vi hittade en liten palm som vi lade oss bredvid. Kan tillägga att vi va de enda människorna som låg på stranden så folk som gick förbi kollade en del. Havet såg väldigt fint ut från håll men när vi gick i så såg vi att det va alldeles grumligt och fullt med flygfiskstim och Ellinor trodde att de va farliga så jag blev inte sugen på att bekanta mig närmare med dem. När jag sen såg en manet gick jag hastigt upp ur vattnet. Har hört alldeles för många historier om folk som badat med maneter det senaste. Ingen vacker syn.. Dessutom måste det vara runt 30 grader i vattnet, vilket inte är så svalkande. I luften va det idag 32 grader och luftfuktigheten på Borneo är inte att leka med. Den härliga svettranden på överläppen som jag levde med i Indonesien har hittat tillbaka till sin plats.

 
Till lunch åt jag något som till min förvåning smakade som kalops fast utan lagerblad. Asgott! Frågan är om det uppfanns i Sverige eller Malaysia?
 
 
Vid fem tänkte vi ta bussen tillbaka hemåt men fick då veta att alla bussar slutade gå just klockan fem. Konstigt? Så vi började traska och tänkte att det kanske någon gång ändå skulle köra förbi en buss. Och det gjorde det, så vi började vinka in den. Det visade sig dock att det inte alls va en buss. Bussarna här är nämligen minibussar och hur skulle vi kunna veta att just den minibussen inte va en lokalbuss? Men han som körde hade inget emot att köra oss hem iallafall helt gratis. Så gulligt! Efter att vi blivit avsläppta gick vi en promenad till andra sidan floden där det låg en massa små hus. Det va fattigt men supermysigt och varenda människa vi gick förbi på gatan hade ett stort leende på läpparna och vinkade och hejade. Och det va många. Då blir man ju bara lycklig i själen. Mysigaste promenaden på länge! Vi satte oss ner några gånger och pratade med några barn på knaglig engelska. Håller definitivt fast vid att Borneofolket är de trevligaste hittills på min resa. När vi satt och pratade med den sista gruppen barn började det regna litegrann men det va också allt regn som kom idag så det är skönt. Vi har fått höra att vädret på Borneo är som en bebis, så det kan ändras närsomhelst.
 

Ikväll har vi bara tagit det lugnt på hostelet och planerat vår rutt för morgondagen. Ellinor har också äntligen fått klippa bort topparna på mitt hår som hon har tjatat om i en vecka nu. Tydligen va det bara 5 hårstrån längst ner. Det blir ju ganska slitet av saltvattnet och solen och då är det bra att man har en resekamrat som kan göra något åt det. Backpackerstyle.
 
Xoxo

Första dagen i Borneo

För er som inte vet vad Borneo är för ställe så kan jag berätta att det är en ö som tillhör Malaysia, Indonesien och Brunei. Vi är just nu i den malaysiska delen som heter Sabah i staden Kota Kinabalu. Flygresan hit från Singapore tog ungefär två och en halv timme och jag sov större delen av resan, som vanligt. Bredvid mig satt en söt asiatfarbror som ville köpa en kopp choklad till mig. När jag tackade nej så frågade han lite senare om jag va säker på att jag iallafall inte ville dela hans kopp. Så skulle en svensk aldrig göra! Ungefär så kan man sammanfatta hur malayborneofolket är, har alltid ett leende på läpparna och är väldigt omtänksamma. Flyget gick förresten på cirka 750 riksdaler och jag hoppas att alla andra flyg jag kommer hoppa på kommer ligga i samma prisklass.
 
 
Idag åkte vi ut till en liten ö som heter Mamutik island som ligger cirka 15 minuter med båt från KK. Båtresa och government tax kostade 70 kr men vi betalar bara 30 kr för boendet så det va okej. Ön va jättefin och direkt man gick i vattnet fanns det ett rev med massa fina färgglada fiskar. Vi en stor och en liten clownfisk som såg ut som Nemo och hans pappa. Vi såg även Doris i närheten :)
 
 
Öarna stängde redan klockan fyra så då tog vi en båt tillbaka. Det va bara jag, Ellinor och fyra grabbar som typ jobbade på båten och de körde ikapp med en annan båt. När de såg polisen lite längre bort saktade de ner och tog på sig flytvästar. Tror att det är ganska strikta lagar här. Äter man på restaurang får man också alltid betala en servicecharge på 10% och en governmenttax som brukar ligga på 7%. Störande! Så har det inte varit i några andra länder.
 
 
När vi kom iland öppnade sig himlen och det bara vräkte ner monsunregn. Så vi satte oss på ett 7eleven och spelade ett tärningsspel (Farkell) som Ellinor har som vi brukar ta fram när det blir tid över. Ibland kommer det bara en liten skur på en kvart men denna gången slutade det inte. Så jag köpte ett paraply.. Det hjälpte inte jättemycket.
 
 
 
 

Bye bye Singapore

Igår satt vi bara hemma på hostelet och planerade vår tripp till Borneo. På kvällen gjorde vi oss iordning och drog till arab street och åt på en jazzklubb och sen gick vi till Clarke Quay och dansade loss. Det blev en grymt rolig men väldigt dyr kväll/natt. Tur för oss tjejer att vi kom in gratis.  

Idag har vi hängt en stund vid Marina Bay och nu sitter vi på flygplatsen och väntar på att få flyga vidare till Borneo. 








Universal studios

Idag har vi lekt loss hela dagen! 
 






Eftersom vi egentligen absolut inte alls hade råd att åka bergodalbana en hel dag så blev det nudlar till middag.

Chinatown

Jag har fortfarande inte helt sovit ikapp nyårsnatten än kände jag när jag vaknade imorse så efter frukosten blev det en powernap. Skönt att vi har några dagar kvar här i Singapore så vi slipper stressa. När jag va utvilad tog vi äntligen tag i att boka våra flygbiljetter till Borneo som vi åker till den femte. Ska bli så kul! Har ni några Borneotips så hojta till! 
 
Vi har även hunnit med en sväng hos kineserna i Chinatown och ett kik på shoppinggatan Orchard road där vi åt sushi från ett rullande band och kollade på The hunger games på bio. Riktigt bra film! 
 
En hel del MRTåkande blir det.
Chinatown! I år är det hästens år.


Sushi på rullande band va mumsigt.

När jag inte bloggar så...

Well, som ni antagligen har märkt så hinner/orkar inte jag kanske blogga sådär superjätteofta och då är det himla bra att jag just för tillfället reser runt med en kanontjej som även hon då och då skriver ner en rad eller två. 
 
You get my point ---> ellinordahlberg.wordpress.com. 
Missar jag någon liten detalj kanske hon får med den på sin blogg.
 
Här är hon. Partypinglan. När hon äter frukost. I en karusell. I ett shoppingcenter. 
Inga konstigheter.

 

Nyår 2013

Första dagen i Singapore tog vi det bara lugnt och strosade runt. Kollade in Little India där vi bor, Arab street och Bugis street där det finns en rolig marknad. Förra gången jag var här handlade jag en massa saker där men denna gången köpte jag bara ett par nyårsklackar för 16 sgh vilket är cirka 75kr. Helt okej pris.  
 


Igår gick vi och shoppade nyårsoutfit på den stora shoppinggatan orchard road. På kvällen gjorde vi oss iordning och gick tillsammans med en australiensisk tjej till Clarke Quay och åt på Hooters av alla ställen. Vid tolvslaget såg vi tillsammans med vad som kändes som miljoner andra, de maffiga fyrverkerierna vid Marina Bay. Efter det gick vi till en klubb och dansade tills stället stängde klockan 4.30. Då försökte vi få tag på en taxi vilket va totalt omöjligt eftersom det stod folk längst alla gator som försökte samma sak. Så istället fick vi vänta tills metron började gå igen klockan halv sju. Väl tillbaka på hostelet klockan sju började de servera frukost som vi åt innan vi stupade i sängen.
 
 
Gott nytt år!!! Ser fram emot ett fantastiskt nytt år :)

Från Langkawi till Singapore

Ojdå vad tiden har gått fort det senaste. Sista dagen på langkawi tog vi en taxi till en cablecar med en helt fantastisk utsikt. Eftersom det var dagarna mellan jul och nyår så va det massa folk så när man köpte biljetten fick man vänta i två-tre timmar innan man kunde ställa sig i kön som tog ytterligare en timme. Under tiden vi väntade gick vi till ett vattenfall och tog oss ett dopp i en av poolerna nedanför. Det va en hel del folk där och nästan alla badade med kläderna på. Så vi kände oss lite halvnakna och utstirrade. Men vi börjar vänja oss vid det här laget. 






Planen va från början att vi skulle ta båten från langkawi och sedan ett tåg ner till Singapore. Men oftast när man backpackar blir det inte som planerat. Det visade sig nämligen att eftersom så många reser under lovet så fanns det inte så många alternativ. Så vi hoppade på en buss till Kuala Lumpur med stora säten som man kunde fälla ner och vi sov hela vägen. När vi kom fram i KL fanns det inga bussar som gick vidare till Singapore så busschaffören blev orolig för vår skull och föreslog att vi skulle åka med honom några timmar till, till Seremban och sova med honom i bussen där. Bussen va väldigt skön att sova i och hundra gånger bättre än att hänga på en busshållplats med våra väskor så vi följde med honom. Skönaste och billigaste sovplatsen på länge. Nästa dag tog vi en buss till Johar baru där vi fick byta till en annan buss till gränsen mellan Malaysia och Singapore. Än en gång va det en massa folk så det tog några timmar för oss att komma igenom. Ellinor hade en flarra vin med sig i väskan också som man tydligen va tvungen att deklarera innan så vi fick gå in i ett förhörsrum och betala skatten på den. Vilket tog ännu längre tid. Till slut kom vi iallafall fram till Little India och vårt hostel Footprints som är ett väldigt bra ställe. För cirka hundra kronor natten får vi varmt vatten, toaring, tvål, lakan, täcke, en mjuk madrass i ett tiobäddsrum, wifi och frukost! Ofta får man inget av det så vi lever verkligen lyxliv här i Singapore.