Från Berau flög vi i ett litet propellerplan till Samarinda där vi spenderade två nätter på ett tjusigt hotell.Ibland får man ju unna sig. I Samarinda va planen att ta oss ut i djungeln men vi lyckades inte helt att hitta ett alternativ som passade vår tidsplan så istället ändrade vi oss och tog en buss till Balikpapan, sov där en natt och hoppade på en 20 timmars färja till en ny ö – Sulawesi. Det var en spännande upplevelse.

För att komma in i båten gick vi ombord tillsammans med bilarna och gick upp för en ramp till passargerardäcket. Det påminde lite om ett dagis med små rum som man såg in i med madrasser på hela golvet med folk på. Det var hundra grader där inne och vi blev inte supersugna på att hitta oss en madrass just där.

Så istället frågade en massa folk om vi ville sova i deras rum för isåfall kunde de sova i korridoren. Vi valde att sova hos de enda tjejerna som jobbade på båten, Susan och Mimmi som var sångerskor och dansare. För att de skulle låna ut deras rum och sova någon annanstans fick vi betala hela 80.000 (40 kr) vilket jag då tyckte va dyrt men såhär i efterhand är mycket glad att jag gick med på.

För båten fick vi betala 175.000 och då ingick det två mål med mat som vi fick till vårt rum. På kvällen kände vi oss tvungna att gå till restaurangen och kolla på Susan och Mimmi när de showade eftersom vi hade slängt ut dem från deras rum. Efter några låtar och några procent mindre hörsel kände vi dock att vi inte ville stjäla uppmärksamheten från deras håll mer då alla männen bara stirrade på oss.

Båten kom fram i Parepare klockan sju imorse och vips så var vi på en ny ö igen.