Från Hot springs tog vi en taxi till Ranau där vi satte oss på stationen och väntade på en buss. Den tredje bussen som åkte förbi plockade upp oss eftersom de andra redan var fulla. Vi fick vänta i tre timmar medan ett annat par väntade i nästan sju timmar. Kollektivtrafiken här är väldigt spännande. Vägen från Ranau till Sandakan tog sex timmar och det var en jättefin serpentinväg i bergen. Väl framme i Sandakan såg jag att min väska inte fanns där och fick då veta att de hade slängt ut den i den staden vi stannade i innan. Så de som jobbade i bussen fick köra oss tillbaka i deras bil. Tyvärr fungerade inte batteriet på bilen så vi fick vänta ytterligare en timme innan vi kunde åka tillbaka. Väskan låg inte kvar där de hade lämnat den men efter det tredje hotellet vi kollade på hittade vi några som hade tagit med sig min väska. Hallelujah! 

Hade blivit lite jobbigt annars.

Första dagen i Sandakan gick vi runt och kollade in stan och på kvällen lyxade vi till det och kollade på en skräckfilm på bio. När vi gick hem började det att ösregna och vi fick inte tag på någon taxi. Då ramlade Linus ner i ett hål i trottoaren och skrapade upp hela smalbenet. Det va tur att det inte va jag för det var ett djupt hål och jag hade antagligen slagit i mitt huvud. 

Andra dagen spenderade vi på sjukhuset för att lappa ihop Linus ben. Först fick vi gå in i ett litet rum där han blev utfrågad om hans hälsa. Under tiden vi va där inne va vi som mest tio personer. Många nyfikna sjuksköterskor fanns det. Sen blev han röntgad och fick en stelkrampspruta. När vi fick komma in till läkaren rengjorde hon såren, gav ut recept på tre mediciner och sa att det va strikt förbjudet att dricka alkohol på dem. Han fick orangea antibiotikatabletter, paracetamol och illgröna morfintabletter. Hela undersökningen samt medicinen fick han för endast 100 riksdaler.

På kvällen hade vi redan planerat att vi skulle ut och festa eftersom malayerna va lediga dagen efter pga Mohammeds födelse och att väldigt många i Borneo är muslimer. Förfesten hade vi på hostelet tillsammans med en holländsk kille som jag satt vid på bussen och en massa kineser. Jag lärde alla mjölkpaketleken och kineserna va grymma på det. 

Sen åkte vi till en klubbgata och började på en kareokebar där vi träffade ett gäng malayer som vi hängde med. Vi drack öl i pyttesmå glas (eftersom asiater inte tål så mycket), spelade biljard och sjöng. Jag och Endy sjöng when you say nothing at all tillsammans, det lät mycket vackert. Eller inte.. Lagom salongsberusade gick vi sen vidare till Kiss me där det var en massa barbord på dansgolvet runt en strippstång med tre små scener där man då skulle dansa. De andra insisterade på att köra oss hem och tog även med oss för lite nattamat bestående av nudlar, fläsk, fiskbullar och en blandning av fiskbullar och fläsk inlindat i något nudelliknande. Det var mycket gott och en väldigt rolig kväll.