Hänt sen sist

En hel del har hänt det senaste. Först och främst så har Gerrit åkt till Nya Zeeland för att vandra där i två månader så nu är jag ensam i Bowen. Fast jag känner ju alla på jobbet så ensam är jag ju riktigt aldrig. Det senaste jag hörde från Gerrit var att han hade liftat en bit för att komma ut ur Auckland och mannen han liftade med var en guide så han visade honom runt och sen fick han sova över i hans hus.Så det går ingen nöd på honom.
 
Eftersom jag inte längre är en del av ett par fick jag inte stanna i vårat parrum. Väldigt tråkigt tycker jag, dels för att det var trevligt att sova i ett eget rum i en dubbelsäng men också för att Tim från Holland och Sebastian från Tyskland precis hade flyttat in. Men vi träffas iallafall på jobbet. Jag är dock glad över att slippa bo med Matt från Kanada som också bor i det huset.Han är helknasig. Antagligen efter att ha tagit alldeles för mycket droger i sitt liv. Första dagen han jobbade blev hans fot överkörd av en traktor. Den var lite svullen i typ två dagar men sedan dess har han inte jobbat och bara suttit hemma framför sin dator. I förra veckan hade Tim och Sebastian två kompisar på besök. De hängde utanför huset eftersom vi inte får ha gäster i något utav husen (det finns så många löjliga regler att jag inte ens orkar skriva om dem) men trots det så ringde Matt till ägaren Alan och skvallrade. Sen gick han runt med en kniv och sa att de skulle ut ur hans hus. Hursomhelst, det var den korta versionen och jag är glad att jag slippper bo med Mad Matt.
 
Istället bor jag nu med två japanska tjejer som jag jobbar med, Akino och Yuki som båda är supergulliga, och med Sioban och Abi från Kanada och England. De jobbar i majsskjulet och eftersom vi jobbar olika skift så träffar jag inte dem så ofta. Först flyttade jag till det huset där de andra har bott i flera månader men efter bara några dagar fick jag flytta igen, tillsammans med de andra till ett mycket mindre och värre hus. De andra husen har varit jättefina så då har det varit okej att betala 220 dollar i veckan. Nu bor vi i en träkoja typ och vi har alla bara varsin tallrik, mugg och bestick och ingenstans att göra av våra saker. Vi är fem tjejer och vi har alla en del del grejer kan jag intyga. Så nu vet jag inte om jag vill bo här längre. Men jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra.
 
En bild av bönmaskinen som en på jobbet har ritat.
 
 
Jag har inte fått något svar angående mitt visum än vilket oroar mig lite. Men jag vet att det kan ta flera månader och jag har väl säkert haft oturen att vara en av de som ska granskas.Så nu är jag på ett såkallat bridging visa tills de har bestämt om jag får stanna eller om de ska slänga ut mig.
 
Nu har jag jobbat i kanske två veckor med de administrativa på jobbet och jag har definitivt kommit in i det. Det är svårt men ganska kul då och då. Säsongen kommer sluta runt den 30 oktober så det är inte många dagar kvar men jag har jobbat runt 14 timmar varje natt nu så jag är helt slut. Igår tog jag faktiskt ledigt en natt så jag kunde gå ut och ha lite roligt. Men bara för det så börjar jag redan klockan sex ikväll (vanligtvis tio) så någon sömn hinner jag då inte få. Men sova kan man ju göra i graven som min kära vän brukar säga. Jag får åtminstånde se solen lite idag och nu sitter jag ute i vår trädgård under vårt trähus där vi har banan, papaja och mangoträd.
 
 
Förra veckan sålde jag nästan bilen men de tyckte tillslut att den var för dyr. Typiskt. Eftersom vi fick betala 2500 dollar för att få den fixad kan vi omöjligt sälja den för mindre än 4500. Det är väldigt många som är intresserade av att köpa den i Cairns som är min nästa destination så jag kommer kanske att bli tvungen att köra den dit efter jag har slutat här i Bowen. Efter bönsäsongen är över hoppas jag att jag kan få ett jobb i majsskulet. Men som sagt är jag lite osäker på min boendesituation nu så vi får se hur jag gör.
 
Vanen och mitt första hus.
 
Det var lite om mitt liv just nu. Jag ska försöka uppdatera er lite oftare men tycker fortfarande att det är lite förvirrande att veta när man ska sova och äta och leva när man jobbar natt. Förstår inte hur folk orkar jobba natt hela livet. Känner mig som en vampyr och en zombie på samma gång på jobbet.

Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0