HemVaranasi i mitt hjärta
Vi spenderade 4 dagar i Varanasi och vi hade gärna stannat längre om vi hade haft tid. Det är en av världens äldsta städer, 3200 år gammal och hade vi gått tillbaka i tiden 500 år hade det säkert sett likadant ut. Det var riktigt mysigt att bara gå runt i alla gränder, se alla 84 ghats (trappor) varav de vid två stycken brände kroppar och sitta på caféer och dricka chai i keramikkoppar som man sen bara kastar i marken. Det var märkligt att se kroppar brännas men inte så jobbigt som man kan tro. Det var värst när de rörde runt i elden med ett bamburör och ställde upp eller tog ur det som var kvar av kroppen för en stund.
Vad som var jobbigast att se i Varanasi var när en apa som antagligen hade ramlat ned från ett tak låg och plågades i en gränd, det var fruktansvärt att se när det inte fanns någonting jag kunde göra.
En morgon gick vi upp långt före tuppen för att se soluppgången i en båt på Ganges. Självklart var det molnigt och småregnade så vi såg solen i ungefär 2 minuter men det var ändå en mysig tur. Folket tvättade sig själva, sina kläder och sina vattenbufflar nedanför trapporna och vinkade glatt åt turisterna som tittade på. På kvällen bestämde sig Gerrit (som alltid måste testa allt) att han också ville tvätta bort sina synder och slippa bli född på nytt. Så, till indiernas stora förtjusning, hoppade även han i vid en trappa där en massa andra indier badade. Först simmade han med några barn, sen frågade en man om han ville simma med honom en stund och så fick han låna lite tvål och att tvätta dig med.
Därefter var han tvungen att gå under vattnet 5 gånger för att han skulle vara helt ren. Under hela tiden satt en äldre man med mig och berättade hela hans livshistoria. Det är iallafall vad jag tror, min hindi består endast av ett fåtal ord. Självklart kom det även en man som vill guida oss. Jag berättade snällt men bestämt att vi inte hade för avsikt att ge honom ett enda öre. Ändå följde han oss en lång väg och såg ut som en sur unge när vi sa till honom att vi skulle fortsätta utan honom. Den söta äldre herren följde också med nästan hela den promenaden och berättade en massa saker om en massa saker väldigt intensivt. Igen hade jag inte den blekaste aning om vad han sa men han tyckte iallafall att det var roligt. Ibland vill man bara bli lyssnad på.
På ett annat ställe när vi skulle gå över vägen började en man prata med Gerrit på hindi. Så han hittade på ett eget språk och de stod där och pratade och skrattade i iallafall fem minuter. Ibland är det bara trevligt att prata med någon. Ämnet är inte alltid så viktigt.
Den gamla mannen ville jättegärna vara med på bild när jag försökte ta bilder på Gerrit i Ganges.
I Varanasi finns det även en hel del tempel man kan kolla på. Vi var och såg ett tempel som alla guideböcker och artiklar på nätet säger att man inte kan komma in till som utlänning. Det är fel, vid ingång 2 får vi komma in. Det är extremt övervakat med poliser och militärer överallt och man får inte ta med sig något annat än sitt pass in. Det var ett ganska litet tempel men det är från 1700 talet och taket är gjort av 800 kilo guld så det var helt klart värt att se det. Igår passerade vi det igen och då var det en jättelång kö så jag skulle tippa på att turister inte kommer in på fredagar. Ett annat tempel vi kollade på här var ett hanuman (apgud) tempel. Det var fullt med apor men annars var det inget att se direkt. Nya tempel i Indien är väldigt tråkiga.
Sista dagen i Varanasi och näst sista dagen i Indien gjorde vi en indisk Ayurvedic massage. Det ska vara väldigt bra för kroppen med läkande oljor. Jag tog en vanlig helkroppsmassage vilket var väldigt skönt och Gerrit tog en massage, ett ångbad och fick olja som rann på hans panna i 30 minuter.
Kommentarer
Trackback
