HemAndra års visum, check!
I onsdags tog bönorna slut och så även säsongen i bönskjulet. Sista passet var aningen kaotisk som vanligt men var över fort för ovanlighetens skull. Eftersom jag var tvungen att fixa det sista på datorn innan allt var färdigt missade jag pizzan som företaget bjöd på det sista. Men eftersom jag var hjärtat av bönskjulet som de sa så fick jag en flaska champagne.
QC crew
Det har varit ett stressigt, tråkigt, jobbigt, kaotiskt, irriterande och ack så tröttsamt jobb i bönskjulet. Men ändå kommer jag sakna det som fan. Jag kommer sakna alla människor, alla skratt, tokigheter och min bönfamilj. Jag kommer dock inte sakna att stå upp framför en dator på ett betonggolv 14-18 timmar varje natt med tio minuters rast. Inte alls.
Efter sista jobbdagen samlades vi vid den stora mangon på stranden och festade tills solen gick upp. I torsdags fyllde Akino år så då gjorde vi samma sak och igår va det fredag så blev det samma visa igen, fast med en utgång till Grand view också.
När vi inte jobbar och festar hänger vi då och då vid poolen.
Jag hoppas verkligen att jag får ett nytt jobb nästa vecka. Annars måste jag börja tänka på att åka någon annanstans. Och jag har helt enkelt inte lust med det just nu..
Några av mina smeknamn jag har fått i bönskjulet är: Sabeana, Beany, Sabi och Sabiko. Imorse åkte många av dem jag har hängt med vidare så det känns inte alls kul.
Något som känns väldigt roligt är att jag idag äntligen fick mitt andra års visum i Australien! Det tog myndigheterna 19 dagar att ge mig det. För vissa har det tagit 20 minuter att få det så jag blev lite smått orolig där ett tag. För några månader sedan ändrades nämligen en massa regler vilket gör det svårare att få visumet och jag har inga bevis på att jag plockade frukt, för när jag gjorde det så behövde man inte det. Som tur var så frågade de inte efter några bevis. Så det är en lättnad att veta att jag nu har rätten till att stanna här i iallafall ett år till och jobba. Jag är så stolt över mig själv att jag lyckades slutföra mina 88 dagar. Det är inte det lättaste ska ni veta :)
Hänt sen sist
En hel del har hänt det senaste. Först och främst så har Gerrit åkt till Nya Zeeland för att vandra där i två månader så nu är jag ensam i Bowen. Fast jag känner ju alla på jobbet så ensam är jag ju riktigt aldrig. Det senaste jag hörde från Gerrit var att han hade liftat en bit för att komma ut ur Auckland och mannen han liftade med var en guide så han visade honom runt och sen fick han sova över i hans hus.Så det går ingen nöd på honom.
Eftersom jag inte längre är en del av ett par fick jag inte stanna i vårat parrum. Väldigt tråkigt tycker jag, dels för att det var trevligt att sova i ett eget rum i en dubbelsäng men också för att Tim från Holland och Sebastian från Tyskland precis hade flyttat in. Men vi träffas iallafall på jobbet. Jag är dock glad över att slippa bo med Matt från Kanada som också bor i det huset.Han är helknasig. Antagligen efter att ha tagit alldeles för mycket droger i sitt liv. Första dagen han jobbade blev hans fot överkörd av en traktor. Den var lite svullen i typ två dagar men sedan dess har han inte jobbat och bara suttit hemma framför sin dator. I förra veckan hade Tim och Sebastian två kompisar på besök. De hängde utanför huset eftersom vi inte får ha gäster i något utav husen (det finns så många löjliga regler att jag inte ens orkar skriva om dem) men trots det så ringde Matt till ägaren Alan och skvallrade. Sen gick han runt med en kniv och sa att de skulle ut ur hans hus. Hursomhelst, det var den korta versionen och jag är glad att jag slippper bo med Mad Matt.
Istället bor jag nu med två japanska tjejer som jag jobbar med, Akino och Yuki som båda är supergulliga, och med Sioban och Abi från Kanada och England. De jobbar i majsskjulet och eftersom vi jobbar olika skift så träffar jag inte dem så ofta. Först flyttade jag till det huset där de andra har bott i flera månader men efter bara några dagar fick jag flytta igen, tillsammans med de andra till ett mycket mindre och värre hus. De andra husen har varit jättefina så då har det varit okej att betala 220 dollar i veckan. Nu bor vi i en träkoja typ och vi har alla bara varsin tallrik, mugg och bestick och ingenstans att göra av våra saker. Vi är fem tjejer och vi har alla en del del grejer kan jag intyga. Så nu vet jag inte om jag vill bo här längre. Men jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra.
En bild av bönmaskinen som en på jobbet har ritat.
Jag har inte fått något svar angående mitt visum än vilket oroar mig lite. Men jag vet att det kan ta flera månader och jag har väl säkert haft oturen att vara en av de som ska granskas.Så nu är jag på ett såkallat bridging visa tills de har bestämt om jag får stanna eller om de ska slänga ut mig.
Nu har jag jobbat i kanske två veckor med de administrativa på jobbet och jag har definitivt kommit in i det. Det är svårt men ganska kul då och då. Säsongen kommer sluta runt den 30 oktober så det är inte många dagar kvar men jag har jobbat runt 14 timmar varje natt nu så jag är helt slut. Igår tog jag faktiskt ledigt en natt så jag kunde gå ut och ha lite roligt. Men bara för det så börjar jag redan klockan sex ikväll (vanligtvis tio) så någon sömn hinner jag då inte få. Men sova kan man ju göra i graven som min kära vän brukar säga. Jag får åtminstånde se solen lite idag och nu sitter jag ute i vår trädgård under vårt trähus där vi har banan, papaja och mangoträd.
Förra veckan sålde jag nästan bilen men de tyckte tillslut att den var för dyr. Typiskt. Eftersom vi fick betala 2500 dollar för att få den fixad kan vi omöjligt sälja den för mindre än 4500. Det är väldigt många som är intresserade av att köpa den i Cairns som är min nästa destination så jag kommer kanske att bli tvungen att köra den dit efter jag har slutat här i Bowen. Efter bönsäsongen är över hoppas jag att jag kan få ett jobb i majsskulet. Men som sagt är jag lite osäker på min boendesituation nu så vi får se hur jag gör.
Vanen och mitt första hus.
Det var lite om mitt liv just nu. Jag ska försöka uppdatera er lite oftare men tycker fortfarande att det är lite förvirrande att veta när man ska sova och äta och leva när man jobbar natt. Förstår inte hur folk orkar jobba natt hela livet. Känner mig som en vampyr och en zombie på samma gång på jobbet.
Bönor med mera
Idag är min sista dag på mina 88 dagar som man måste göra för att få ett andra års visum. Så håll tummarna för att jag får det! Jag är lite nervös måste jag erkänna. Vill ju inte bli tvungen att åka hem till kalla Sverige just nu.
I veckan har vi fått upp många spännande saker på bandet. Bland annat fåglar, några paddor och en levande kattunge. Kattmamman måste ha fött på fältet och så har traktorn kommit och plockat upp ungen. Den var inte mer än två-tre dagar och hade inte öppnat ögonen än. Som tur var fanns det en kattmamma på gården där vi jobbar som vi kunde ge bebisen till.
Japansk mat, jobb och bilproblem
Denna veckan lämnade både John och Josh huset och Bowen. Det ville några japanska tjejer från jobbet ( Akari, Sakorako och Megumi ) fira genom att komma hem till oss och laga middag. Det var en väldigt trevlig kväll med mycket god mat! Vi fick dumplings, kyckling och grismage. Tyvärr får vi inte ha gäster i huset egentligen, annars hade jag bjudit hem dem regelbundet.
Denna veckan blev jag dessutom befordrad och behöver inte längre stå vid bandet och sortera bönor. Numera har jag istället hand om alla ordrar och annat på datorn. Det är ärligt talat det svåraste jobbet jag har gjort. Allt handlar om koder och siffror och jag har ingen aning om vad jag pysslar med. Men jag gillar utmaningar så det ska bli spännande att se om jag lyckas klura ut det så småningom.
Denna veckan har vi även försökt komma fram till vad vi ska göra med vår van. Det visade sig såklart att det är något fel i motorn så det kommer kosta oss en halv förmögenhet att fixa. Men det är något vi måste göra för att sälja den så det är bara att bita i det sura äpplet och betala. Nu håller vi tummarna för att den blir såld innan Gerrit åker till Nya Zeeland den 15 oktober.
Bilder från gårdagens promenad då jag glömde solskyddet och nu är röd som en kräfta.
