HemAirlie beach och blåa krabbor
Hej hej,
Förra veckan åkte vi till proserpine för att fixa ett gas certifikat som vi behöver för att kunna besiktiga bilen.
Efter vi hade fått det åkte vi till Airlie beach. De flesta som åker dit gör det för att sedan hitta en båt till Whitsundays som är några vackra öar utanför kusten. Gerrit har redan gjort det med sin kompis och det är svindyrt så jag får se om jag gör det någon annan gång. Airlie beach är också ett ställe dit många backpackers åker för att festa. Vi var bara där under dagen och låg vid lagoonen som är en stor pool byggd precis vid havet.
Idag skulle vi ha jobbat så vi gick och lade oss som vanligt runt halv nio. Men klockan tio fick vi ett sms om att det inte blev något jobb. Så idag tog vi en långpromenad på stranden där vi såg miljoner av små blå krabbor springa runt. Jag har aldrig sett dem förut så jag undrar varför de var där just idag. De va väldigt fina och såg ut som små safirer som skimrade i solljuset.
Imorgon ska bilen fixas hos en mekaniker så vi håller tummarna för att det inte kommer att bli för dyrt och att vi sedan kan sälja vår van.
Party i Bowen
I fredags var jag ledig och ensam hemma hela dagen så då låg jag och läste i solen. Värmen ligger på stadiga 28 grader vilket är helt okej.
När grabbarna kom hem från jobbet gjorde vi oss iordning för en natt i byn. Det var Tom och Sam, våra sambos, sista dag och efter 100 dagar fick de sitt andra års visum. Det skulle såklart firas! Först hängde vi hemma en stund men eftersom vi inte får ha några gäster så gick vi ganska tidigt vidare till en bar och sen till ett uteställe. Jag blev väldigt överraskad när jag såg hur många människor som var ute i Bowen som bara har dubbelt så många invånare som Grästorp. Det blev en riktigt rolig kväll/natt som avslutades hos några italienare som gjorde den godaste nattamaten jag någonsin ätit.
Har tyvärr inga bilder från partyt så det får bli en bild från stranden istället.
Vanligtvis brukar vi sluta jobba runt elvatiden men idag slutade vi fyra! Vissa dagar blir det väldigt långtråkigt att stå och göra samma sak men idag roterade vi var tredje timme så då kändes det lättare när man hade något att se fram emot. När vi inte sorterade så packade vi bönorna och i slutet kom det även vita bönor istället för gröna. Yay! Det är ju kul att man kan bli glad för det lilla.
På bandet bakom mig fick de upp en stor padda vilket japanerna starkt ogillade. Men jag tyckte den va jättefin. Det finns även en massa häftiga insekter som flyger runt som jag tycker är kul att kolla på men asiaterna bara skriker och springer därifrån.
Alla är vi olika.
Bowenwood
Fyra dagar har jag redan jobbat i bönskjulet. Jag trivs bra och vi har nu flyttat in hos tre britter inne i "stan". Det bor runt tio tusen människor i Bowen, om det är inkluderat alla backpackers som är här och jobbar vet jag inte. I Bowen spelades filmen Australia med Nicole Kidman och Hugh Jackman in och de har världens största (inte riktiga) mango som kostade en förmögenhet. Ja, det är väl ungefär det som finns här i Bowen. Och sol då. Det är absolut ett plus. Själva jobbet har inte blivit roligare direkt men som vanligt är det folket man jobbar med som gör det roligt. Runt 70 procent är asiater, de flesta från Japan, och sen är det folk från England, Frankrike, Italien, Sudan, Somalia, Skottland och en till svensk.
Förresten så har jag helt glömt av att berätta att vi fick ett jobb innan det här jobbet. Det var när vi var i Mount Isa som var en av de större städerna ute i öknen. Vi kollade efter jobb där i någon timme eftersom det fanns täckning och hittade ett jobb som kommit ut samma dag i Mount Isa. Så vi ringde, fick åka dit på intervju och fick jobbet båda två. Det var i en nyöppnad kebabrestaurang och vi hoppades på att eftersom det ligger mitt ute i ingenstans att det skulle räknas som ett jobb jag skulle kunna göra för att få mitt visum. Men det visade sig att det inte var så så vi fick tacka nej och åka vidare.
Packing beans in Bowen
Jag har nu jobbat två dagar och varit ledig två dagar. Den första dagen började jag klockan sex och hade en liten introduktion om bland annat säkerhet. Efter den fick vi vänta i ungefär tre timmar innan vi fick börja jobba. Helt plötsligt kom Gerrit till skjulet. Han hade varit ute på fältet och plockat pumpor (det blev pumpor istället för paprika) och en halvmeter ifrån honom hade en brunorm dykt upp. Han såg den aldrig själv utan det var kanadensaren bredvid honom som såg ormen som var mellan dem. Han skrek då SNAKE! och Gerrit började springa utan att vända sig om. Kanadensaren hade kollat bak för att se vad den gjorde och den hade rest sig upp och bitit i luften. Jag kan tillägga att en Brunorm är en av världens farligaste ormar och just nu är det början på sommaren och parningssäsong. Gerrit sa upp sig omedelbums och gick till mig i skjulet. Förhoppningsvis kan även han få börja jobba i skjulet nästa vecka. Antagligen får han ett ännu lättare jobb än mig för jämställdhet pysslar de inte så mycket med i det här landet. Tjejerna får stå på en och samma plats hela dagen och sortera ut dåliga bönor medan killarna får bära, tejpa, städa och köra truck med mera.
Mitt jobb är iallafall inte svårt. Jag börjar jobba klockan fem på morgonen. Det tar 30 minuter att åka till skjulet och vi har 30 minuters lunch. Hur länge vi jobbar beror på hur mycket bönor som kommer in. Igår jobbade jag sju timmar och jag tjänar 21.60 dollar i timmen. Det är så mycket bättre än att behöva plocka frukt där de betalar för vikten. Så nej, jag ska inte klaga.
Förra veckan kom det upp en brunorm på bandet med bönorna. Det fick Gerrit till att bli lite skeptisk även till att jobba i skjulet. Men så kommer han nog inte att att stå vid bandet ändå. Igår när jag jobbade kom det upp en död fågel så man kan hitta lite allt möjligt. Det är väl också därför vi jobbar med att sortera bort sånt som inte ska vara där.
Kookaburra bor i ett gummiträd...
Imorgon kommer vi antagligen få flytta ut från Alan och Pinkys lägenhet och flytta in till stan till ett kollektivhus. Så idag ska vi bara ta det lugnt och njuta av tystnaden och att ha en hel lägenhet för oss själva.
Vi har fått jobb!!
Det känns skönt att slippa sitta i bilen hela dagen och känna lukten av rutten känguru och istället njuta på balkongen och höra havet skvalpa mot stranden.
Igår kom vi fram till Bowen där jag hoppas och tror att jag kan göra mina sista dagar för att få mitt andra års visum här i Australien.
Jag ringde till National harvest trail som är en organisation som har koll på vad som skördas var och när, och frågade dem om jobb i Queensland på östkusten. Vi fick då höra att det är extremt svårt att få något jobb här eftersom alla backpackers letar jobb här just nu med tanke på att det fortfarande är kallt i söder. Men att ett jobb hos Alan i Bowen precis hade kommit in. Så jag ringde upp Alan som sa att det bara var att komma så skulle han hålla två platser till oss.
När vi kom fram till kontoret igår eftermiddag visade det sig att det inte var ett working hostel som vi trodde utan Harbourside homestay har runt sju olika hus där backpackers får bo. På morgonen får alla skjuts till de olika gårdarna där vi jobbar.
Just för tillfället fanns det inget dubbelrum ledigt i något utav huset så vi får bo i Alan och hans fru Pinkys lägenhet som ligger precis bredvid stranden. Helt klart det lyxigaste stället jag någonsin bott på. Jag klagar inte!
Imorse började Gerrit jobba klockan sex med att plocka paprika. Han har fortfarande inte kommit hem så jag vet inte hur det har gått. Jag har legat på balkongen och njutit av utsikten över poolen och havet så jag vet att det iallafall har varit en väldigt varm dag i solen.
Imorgon börjar jag jobba och jag vet inte mycket mer än att jag ska sortera bönor i ett skjul någonstans utanför Bowen så det ska bli spännande. Nu ska jag ta en promenad på stranden och passa på att njuta min sista dag som arbetsfri.
Fler bilder från Ulurus omgivning
Uluru
Kata Tjuta
Devils Marbles
The outback
Vi har kört och kört och kört i vad som känns i en evighet nu. I början var landskapet gjort av röd sand, lite träd och buskar och helt platt. Sen ändrades det till att under en kort period vara lite kullar och sen igår har det mest varierat från att ha varit helt öppet landskap med torrt gräs till skog med torra träd. Rätt igenom det har de byggt en i princip helt rak väg där det finns nån liten håla med nån liten bensinstation var 20-30 mil.
I det här landskapet/öknen har de dessutom släppt ut tusentals med kossor och får som får härja fritt i några år. Så man behöver inte bara se upp för kängurur på vägarna.
Igår såg vi 32 kängurur på typ två timmar varav vi var cirka en centimeter från att köra på en. Och denna morgonen körde husbilen precis framför oss på en men den överlevde och hoppade vidare. Den såg dock lite skakad och förvirrad ut. Vilket ju är förståeligt.
Idag har det varit döda kängurur precis överallt längst vägen. På de nyaste liken, som oftast ligger på vägen, sitter det oftast några örnar. Så en himla massa örnar har vi sett här ute. Jättefina!
Vi har även sett (vad vi tror är) tusentals termitbon längst vägarna. Många har satt på dem kläder så det ser ut som gubbar.
Längst vägarna är det dessutom fullt med gummidelar från exploderade däck och gamla bilvrak.
På vägarna passerar mest husbilar, husvagnar och såkallade road trains som är långtradare med upp till fem vagnar. De är inte roliga att köra förbi.
En drover (cowboy) med sina kossor. Ibland ser man drovers på sina hästar eller fyrhjulingar men oftast går kossorna runt själva på och bredvid vägarna.
Uluru
Efter två dagar vid Uluru/Ayers Rock körde vi tillbaka till Alice springs. Det finns en väg och den är typ 46 mil så det tog oss en halv dag. Vi såg fyra vilda kameler och sex örnar som åt på döda kängurur längst vägen. Mer än det fanns det inte att se. Bara röd sand och lite torra träd och buskar.
Det finns faktiskt tre stora berg/stenar där ute i öknen. Först åker man förbi Mt Connor som ser ut som Uluru. Sen får man köra ytterligare nån timme innan man kommer till den plats som är helig för aboriginerna. Där ligger Uluru och Kata Tjuta. Vi hann fram lagom för att se solnedgången som färgade Uluru vackert kopparröd. Inte lång tid efter att solen har gått ned i Australien blir det väldigt mörkt så efter det körde vi till en campingplats inte så långt där ifrån. Vanligtvis kostar en plats 38 dollar utan el men eftersom det var så mycket folk fick vi en plats längst bak på campingen där det inte fanns någon specifik plats. Och då behövde vi bara betala 10 dollar. Helt perfekt!
Emu
Kameler
Uluru
Dagen efter gick vi upp med tuppen för att se solen stiga vid Uluru. Även det var väldigt vackert. Jag trodde att eftersom vi är i öknen så ska det vara jättevarmt. Men så är inte fallet så vi fick ta på oss våra varmaste kläder. När solen var uppe gick vi och la oss en stund igen och inväntade den dagliga guidade turen klockan tio. Vår guide hette Steve vilket han sa 78 gånger och han var lite märklig men informativ. Guidningen som skulle tagit två timmar tog tre då Steve tyckte att vi hade så många bra frågor som han var tvungen att svara på. Sen vandrade jag och Gerrit runt hela Uluru på tre timmar. Alla säger och det står överallt att man inte ska klättra på Uluru för att det är en helig plats men ändå är det väldigt många som gör det. Regeringen har sagt att om 20% av alla turister väljer att avstå så kommer de ta bort repet som de satt upp som hjälpmedel. Att de ens har satt upp ett rep är hemskt men jag antar att de var tvungna eftersom 35 personer redan har dött efter de blåst av.
Det var en väldigt fin väg att gå runt och det fanns två vattenhål som har betytt mycket för aboriginerna. Det blev varmare under dagen (så jag brände mig i ansiktet) men det var ganska kallt i vinden.
Efter vandringsturen lagade vi mat vid museumet. Sen åkte vi vidare till den tredje stenen som heter Kata Tjuta (vilket betyder många huvuden) och som inte bara är en sten utan i själva verket består av en himla massa stenbumlingar som ligger tillsammans. Vi såg ännu en magisk solnedgång där berget färgades vackert kopparröd.
Nästan dag tog vi vanen tillbaka till Alice springs där vi stannade en natt. Nu är vi påväg mot östkusten för att leta efter jobb. Det finns ingen täckning och väldigt få bensinstationer.
