HemAgra
Snabba puckar! En dag i Jaipur var nog så vi tog tåget 5 och en halv timme till Agra. Här är det mycket trevligare men även här var det svårt att hitta ett ordentligt boende till ett ordentligt pris. Idag var det ett år sedan min pappa gick bort så jag har inte haft någon vidare lust med någonting. Men jag vet att det bara skulle bli värre om jag bara hade stannat på rummet så vi har strosat runt istället. Först åkte vi till "baby Taj" Itimad-ud-Daulah och sen till Agra fort. Båda var helt klart värt ett besök.
Imorgon ska vi kolla in Taj Mahal vid soluppgången och eftersom jag ändå vill att den här dagen ska vara över så ska jag gå och lägga mig tidigt.
Jaipur " the pink city"
Sista dagen i Pushkar tog vi bussen till Ajmer dit vi kom med bussen från Jodhpur. Vi såg en plats spm var en av Indiens viktigaste platser för Muslimer. Det var fint och jag tror jag höll ut i iallafall en timme att bli fotograferad innan jag helt enkelt inte orkade le längre. Mer än den platsen och ett annat där de byggt en miniatyrstad i guld fanns det inte att se i Ajmer så vi tog bussen tillbaka till lugna fridfulla Pushkar igen.
Miniatyrstad i guld
Siktempel i Pushkar
Fin solnedgång
Från en fin restaurang
Dagen efter tog vi tåget till Jaipur. På tågrälsen stod en man och duschade tillsammans med råttor och grisar som gick förbi.
Jaipur är verkligen inte något av våra favoritställen i Indien. Det är väldigt smutsigt, dyrt och väldigt många tiggare och tuktukförare som gör allt för att få din uppmärksamhet och dina pengar.
Idag kollade vi in Amber fort som ligger en mil utanför Jaipur och Hawa mahal som kallas vindarnas palats och byggdes 1799 åt maharajans fruar och konkubiner så de kunde kolla på staden utanför genom små fönster.
Amber fort var iallafall väldigt fint trots att de höjt inträdet från 200 till 500 på bara några månader. Vilket vi vet eftersom vi har den nyaste Lonely planet.
Alla speglarna i spegeltemplet var importerade från Belgien.
Pushkar - "the holy city"
Bussen från Jodhpur till Ajmer tog fem timmar och turistbussen kostade 350 men den vanliga bussen kostade 185 för män och 135 för kvinnor så vi tog såklart den. I Ajmer hoppade vi på en annan buss till Pushkar som är en helig stad full av hippiebackpackers och apor. Jättemysigt ställe. Shoppingen, maten, dryckerna, priserna och även inredningen på många ställen är anpassat till oss resenärer eftersom de är så vana vid oss här.
Idag hyrde vi en moppe tillsammans med en annan belgisk kille som vi träffade på bussen hit. Vi åkte till lite olika tempel och myste runt.
Kalvarna som går runt här är så gosiga
Den heliga sjön
Safety first!
Det sista stället vi var på - ajaya pal hade massor av påfåglar och apor.
Bilder från Jodhpur
Jag mådde lite bättre idag så vi har strosat runt och sett vad Jodhpur hade att erbjuda.
Gerrit med sin nya bubba tischa
I den röda ingången i hörnan bor vi
Jodhpur - "the blue city"
Vi lämnade "the golden city "-Jaisalmer och tog bussen till "the blue city"-Jodhpur. Det tog fem timmar och eftersom vi inte hann köpa biljett innan vi gick på bussen fick vi betala 300 rupees. Man ska aldrig köpa biljett på bussen men denna gången lyckades de fösa upp i den fort och då det inte fanns några säten kvar fick vi en sovplats. Men det var trevligt för vi kunde halvt ligga ner hela vägen.
Jag mår forfarande inte bra, har nån slags infektion i öron, näsa, hals och i mina ögon så jag har inte sett så mycket av Jodhpur utan har varit sängliggande i två dagar. När vi kom hit hittade vi ett jättefint guesthouse och det enda rummet hon hade ledigt var ett jättestort rum längst upp. Vi försöker hålla nere vår budget så mycket som möjligt så vi letade efter ett rum för 200 rupees men fick det till slut för 250 vilket är löjligt billigt för det här rummet. Det finns inget wi-fi men hon kommer med maten till sängen så det känns som att vara sjuk hemma. Hon säger dessutom att vi kan kalla henne för Indian mama. Gulligt.
En tallrik thali med lite olika grejer
Vårt stora rum
Jodhpur kallas för den blå staden pågrund av de blåa husen som sägs hålla insekterna borta.
Kamelsafari i Jaisalmer
Vi blev upplockade i en jeep på torsdag morgon. I jeepen var det även en fransk tjej men hon mådde inte bra i sin mage så när vi kom fram till öknen försökte de göra henne frisk i deras lilla hydda men det hjälpte inte så hon tog jeepen tillbaka till Jaisalmer. Dagen innan när vi bokade våran tur var det även en kanadensisk tjej och två colombianska killar som skulle följa med men de blev också sjuka eller nått så i slutändan var det bara jag och Gerrit som gjorde kamelsafarin, något vi inte ville. Men det var trevligt ändå. Vi fick en kamel och en kamelman var. Min kamel hette Lucky och min kamelman Manuel.
Första dagen gick vi först runt i öknen i två timmar. Vi besökte två byar, den första där den franska tjejen fick medicin och vi fick våra kameler och en till som var väldigt fin men kvinnorna och barnen ville ha allt jag hade på mig eller pengar vilket vi inte ville ge dem så vi stannade inte där så länge. När vi åt lunch satt vi under ett stort träd vilket var väldigt skönt efter två timmar i stekande sol, tyckte både vi, kamelerna och vår hund som följde med oss under alla tre dagarna vi var i öknen. Vi fick grönsaker i någon sås och chipati som är som ett pannkaksbröd att äta med, men jag har varit sjuk sen jag kom till Indien så det spelar ingen större roll vad det smakar för jag känner ingen smak ändå. Innan maten fick vi också alltid chai te och pasta chips. Efter lunch red vi i två timmar till och hittade en fin plats i sanden. Under dagen såg vi en påfågel, rådjur, rävar, kameler, även en bebiskamel, kossor, getter och får.
Till middagen kom även en engelsk kille och hans kamelman. Hira (Gerrits kamelman), Manuel och den nya kamelmannen lagade mat medan vi kollade på den vackra solnedgången. Efter middagen satt vi runt elden och männen trummade på vattenflaskor och sjöng. Höjdpunkten för mig den kvällen var när månen gick upp bakom sanddynen när vi satt vid elden och sjöng. Vi låg länge och kollade på den stjärnklara himlen och lyssnade på den äldsta kamelen som tuggade innan vi somnade. Kamelerna släppte de fria under natten så de kunde gå och äta men den äldre gav de mat. Vi vaknade nästa morgon av att solen gick upp runt halv sju men somnade snabbt om igen. När klockan var nio var det alldeles för varmt att ligga kvar och frukosten var färdig. Det blev chai, rostade mackor med sylt, kokta ägg och frukt. Efter frukost sa vi hej då till engelsmannen och hoppade upp på våra kameler igen. Denna gången red även Hira och Manuel på den stora kamelen, dagen innan gick Manuel nästan hela tiden och lite då och då sprang vi men det var inte så skönt för rumpan efter att ha ridit i över fyra timmar dagen innan.
Efter fyra timmar sträckridning i öknen var vi väldigt glada när vi fick gå av och lägga oss i skuggan under ett stort träd och ännu gladare blev vi när vi fick lunchen serverad. När vi hade ätit upp sov vi i en timme och efter det slog vi läger i ännu en sanddyn. Till middagen var vi tio utlänningar och fem kamelmän men bara fyra andra plus vi två sov över i öknen. Under natten sov en utav hundarna bredvid oss som de andra hundarna inte tyckte om så de kom och mobbade honom och väckte oss runt sjutton gånger.
Även den morgonen såg vi en vacker soluppgång och gick sen och lade oss igen. Efter frukost red vi på kamelerna i en timme innan vi blev upplockade av jeepen. Precis när kamelen reste sig upp med mig på kände jag att jag blev stucken på magen. Jag tänkte att det nog bara var en myra eller ett bi eller någonting för det kändes ungefär som det fast dubbelt så mycket smärta. I jeepen kände jag att det blev värre och värre och när jag tog av mig min sarong som jag hade på huvudet för solen var det en skorpion i den så jag kastade den på golvet. Jeepföraren stannade och letade efter den fast den försvann under sätet. Det var bara en liten skorpion men Gerrit hann se den innan den gömde sig. Jeepföraren sa att om man har en negativ blodgrupp, vilket jag har, så är det inte farligt. Jättekonstig teori. Alla i jeepen blev väldigt rädda för min skull och tyckte att jag skulle åka till sjukhuset men jag tyckte det var onödigt då det redan hade gått över en timme sedan jag blev stucken och jag mådde okej. Resten av dagen hade jag ont runt där jag blivit stucken men mer än det var det inte.
Efter fyra timmar sträckridning i öknen var vi väldigt glada när vi fick gå av och lägga oss i skuggan under ett stort träd och ännu gladare blev vi när vi fick lunchen serverad. När vi hade ätit upp sov vi i en timme och efter det slog vi läger i ännu en sanddyn. Till middagen var vi tio utlänningar och fem kamelmän men bara fyra andra plus vi två sov över i öknen. Under natten sov en utav hundarna bredvid oss som de andra hundarna inte tyckte om så de kom och mobbade honom och väckte oss runt sjutton gånger.
Även den morgonen såg vi en vacker soluppgång och gick sen och lade oss igen. Efter frukost red vi på kamelerna i en timme innan vi blev upplockade av jeepen. Precis när kamelen reste sig upp med mig på kände jag att jag blev stucken på magen. Jag tänkte att det nog bara var en myra eller ett bi eller någonting för det kändes ungefär som det fast dubbelt så mycket smärta. I jeepen kände jag att det blev värre och värre och när jag tog av mig min sarong som jag hade på huvudet för solen var det en skorpion i den så jag kastade den på golvet. Jeepföraren stannade och letade efter den fast den försvann under sätet. Det var bara en liten skorpion men Gerrit hann se den innan den gömde sig. Jeepföraren sa att om man har en negativ blodgrupp, vilket jag har, så är det inte farligt. Jättekonstig teori. Alla i jeepen blev väldigt rädda för min skull och tyckte att jag skulle åka till sjukhuset men jag tyckte det var onödigt då det redan hade gått över en timme sedan jag blev stucken och jag mådde okej. Resten av dagen hade jag ont runt där jag blivit stucken men mer än det var det inte.
För hela kalaset, tre dagar och två nätter, betalade vi bara 5000 rupees.
Jaisalmer
Tåget var inställt när vi kom till tågstationen igår, pågrund av strejk. Så vi gick till kassa 402 som vi blev skickade till för att gå tillbaka våra pengar. Då bestämde de helt plötsligt att tåget visst skulle gå. Så vi slapp behöva leta upp ett hotell igen och fick åka med tåget 16 timmar till Jaisalmer. Eftersom de flesta trodde att det var inställt var tåget nästan helt tomt så vi hade en massa plats för oss själva. Tåget var väldigt trevligt och inte alls vad jag hade förväntat mig. Toaletten var inte heller så farlig men den luktade hemskt mycket och vi sov alldeles för nära den. Det blev en väldigt kall natt så vi tog på oss nästan alla kläder vi hade och sov tillsammans på den lilla bänken för att hålla värmen.
Nu är vi ute i öknen i staden Jaisalmer som är ett stort fort där 3000 personer fortfarande bor i. Det är bland det vackraste jag har sett! Det känns som att gå runt i Aladdins värld. Det är fullt med små gränder och hundar, kossor, grisar, getter och människor. Till middagen hade vi en utsikt med en fantastisk solnedgång. Imorgon ska vi gå upp tidigt och åka ut i öknen på en kamelsafari i tre dagar. Jag håller tummarna på att nätterna inte kommer bli allt för kalla men ser fram emot att sova på sanddynerna under stjärnhimlen.
Namaste
Indien är ett väldigt trevligt land och jag har inte känt mig osäker en enda gång. Visst ska man vara försiktig men jag kan inte påstå att det är mycket värre än Kairo i Egypten, Manilla i Filippinerna eller Parepare på Sulawesi för er som varit där.
Det jag var mest orolig över innan jag kom hit var maten men vi har varit ganska försiktiga med det också och mest ätit på restauranger där andra turister äter. Igår kväll åt vi på Exotic restaurant som var ännu en takterrass restaurang på Praharganj. Jag åt en väldigt god pasta med broccoli och svamp i en ostsås. Inte så indiskt men jag smakar alltid på Gerrits mat och sen när jag vet om jag tycker om det och det inte är för starkt så kan jag så småningom beställa det själv. Min pasta kostade 240 rupees och 50 rupees är ungefär 6 kronor. Förutom det grymma läget och den goda maten så var det bästa med restaurangen att det fanns en gosig katt som till slut ville ligga i mitt knä. Till lunch delade vi på en bricka med 6 brödliknande saker och 3 olika currysåser för 20 rupees så man kan leva otroligt billigt. Det bästa med att resa med Gerrit är att han testar allt så då måste jag också testa. Till exempel så åt vi något som såg ut som skivad tomat med ost på men som visade sig smaka som mandelmassa. Vad det var? Ingen aning. Oftast har vi ingen aning om vad vi äter..
Vi tog en långpromenad igår och kollade in Red fort, som byggdes år 1638 och två moskéer. Den första vi besökte är den största i Indien och i den andra träffade vi en trevlig man som berättade om sin syn på islam och tog med Gerrit in och bad med de andra männen. Jag fick snällt vänta utanför. När vi kom tilllbaka till vårt hostel var Luke i receptionen. Han bodde på Waterfront i Cairns med mig för två veckor sedan. Jag har inte pratat med honom sedan dess och efter Australien åkte han till Kambodja. Och så checkar han in på exakt samma hostel som mig, som dessutom nästintill är omöjligt att hitta till. Världen är allt bra liten ibland.
Råttorna är lika orädda som kossorna och hundarna. Alla lever tillsammans här.
Old Delhi
Red fort
För ett rum betalar vi runt 400 rupees så runt 24 kronor per person per natt. Det är med badrum! Det är inte illa pinkat.
Indiens största flagga är jättestor!
Idag checkade vi ut klockan 12, normalt är utcheckingstiden 10 men i Indien är den 12. Himla bra. Vi åt frukost och kikade runt lite, först i Old Delhi där det är lite mindre utrymmen och lite fler folk och sen i New Delhi där det är rikare folk, lite mer fancy butiker och man kan hitta alla snabbmatsrestauranger. Runt 3 tiden tog vi en tuktuk till tågstationen. Men när vi skulle checka in för att få våra biljetter fick vi veta att vi var inbokade på ett tåg imorgon och inte idag. Och vi var på tågstationen igår och bokade biljetten! Suck. Efter vi frågat på runt tio olika hotell bredvid tågstationen gav vi upp. De flesta hotellen får inte ta emot utlänningar och de som får, tar väldigt mycket betalt. Så till slut tog vi en rickshaw med en man som följt efter oss i tio minuter. En rickshaw är en vagn på en cykel och mannen var gammal och tanig så jag tyckte synd om honom att han behövde skjutsa oss med all vår packning. I uppförsbackarna gick Gerrit av och hjälpte honom att putta.
Love is sweet poison
Peace
New Delhi
Gerrit kom och hämtade mig när jag kom till Delhi klockan 6 på morgonen. Vi blev skjutsade direkt till vårt hostel och det var en väldigt bra tid att anlända då trafiken inte var så hemsk. Jag håller med om att det är smutsigt och högljutt men det är inte alls så farligt som jag trodde. Okej trafiken är lite småtokig. Det är en salig blandning av bussar, bilar, tuktuks, rickshaws, människor, kossor och hundar.
Efter vi sovit i några timmar gick vi till en restaurang/ ett hål i väggen och åt toast och drack chai. Sen gick vi runt i några timmar och bara sög in alla intryck. Jag tycker allt är så vackert! Alla färger och människor och jag skulle bara vilja fotografera allt! Det är synd att jag bara har en värdelös iPhone kamera.
Jag som älskar djur tycker det är fantastiskt med alla kossor och hundar överallt som jag kan gosa med. Visst finns det många hundar som inte mår bra av att bo på gatan men väldigt många ser lyckliga ut och vill kela. Och kossorna är heliga i Indien så de trivs bra trots kaoset runt dem.
Vi bor precis runt hörnan av "backpackergatan" paharganj där vi har sett många vita människor. Till middag åt vi kycklingsoppa (eftersom jag är förskyld), naan och paneer på takrestaurangen Krishna café, ett ställe med fantastisk utsikt som jag verkligen kan rekommendera.
